Hur känner Säpo igen en terrorist?

01 augusti 2011

Kommentar, Nyheter

Det var inte bara förhoppningsfulla Sverigedemokrater som snabbt pekade ut muslimer som ansvariga för terrordåden i Norge. Också för s k terrorexperter från Försvarshögskolan och Svenska Dagbladets olika säkerhetspolitiska kommentatorer var det otänkbart att några andra än svartmuskiga icke-kristna österlänningar kunde ligga bakom massakrer på unga nordbor. Så gör bara al-Qaida, löd deras initierade analys.

De delar därmed bara det internationella politiska etablissemangets syn på terrorism. De som har ansvar för att skydda oss mot politiska terrordåd är i själva verket precis lika enögda – och därmed lika odugliga för sin uppgift.

Det gäller i högsta grad för Säpo. Den svenska säkerhetspolisen är ökänd för sitt samarbete med Nazityskland under andra världskriget; för sin monumentala inkompetens att avslöja spioner – det krävdes en städerska för att få fast Stig Wennerström – och för sin ofta olagliga övervakning och registrering av hundratusentals radikala svenskar, varav många socialdemokrater, utan att en enda av dem kunnat beslås med brottsliga handlingar.
Idag kryllar det av chefsanalytiker och analyschefer på Säpo. Men deras analyser är lika påvra och förutsägbara som någonsin. För Säpo finns det teoretiskt tre tänkbara miljöer där terrorister kan frodas: en vänsterextrem autonom, en högerextrem vit maktmiljö eller en våldsbejakande islamistisk miljö. (I praktiken finns naturligtvis bara den islamistiska terrorismen. Se Säpos hemsida under rubriken terrorism och där redovisade ”fall”.)
I norska Säpos register fanns 40 högerextremister registrerade. Det är ingen vågad gissning att samtliga är pantade rakade vitmaktare. Däremot skulle med all säkerhet ingen kristen kulturkonservativ antiislamist, före detta telemarketingchef på Telia och senare egen företagare inom jordbrukssektorn som med samma vokabulär som Göran Hägglund hetsar mot kulturmarxister eller kulturvänster, fastna i vare sig norska eller svenska Säpos garn.

Men Säpos huvudsakliga syfte är inte heller att förhindra terrorism. Det är som alltid att hålla koll på och bekämpa radikala politiska idéer; vanligtvis vänsteridéer. Därför har Säpo inte haft några problem att lydigt acceptera EU:s syn på terror och terrorbekämpning. Utgångspunkten för den är nämligen att all radikalism är en ingång till terrorhandlingar. På så sätt har man fått en ny ursäkt att bedriva övervakning av vänsterradikaler när antikommunismen efter murens fall inte längre är lika gångbar.
Vilka är då drivkrafterna för de personer som står i farozonen för att bli terrorister? Säpo har svaret:
”En kategori personer drivs framför allt av ett sökande efter meningen med livet. Andra drivs i första hand av att de upplever starka orättvisor i omvärlden. Ytterligare en grupp kommer i kontakt med den radikala miljön genom vänner, föräldrar, syskon eller andra släktingar som redan befinner sig där.”
Med den definitionen torde samtliga Internationalens läsare (utom Säpo, förstås, som naturligtvis som alltid lusläser radikala tidningar utan att fatta nånting) vara potentiella terrorister.
Bevare oss från ett sådant terrorskydd.
Kjell Östberg
intis@internationalen.se

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.