Det startade med Thatchers klasskrig

23 augusti 2011

Kommentar, Nyheter

Tottenham ligger i valkretsen Haringey. Där är barnfattigdomen den fjärde högsta i London. Arbetslösheten är 8,8 procent enligt den officiella statistiken, säkerligen mycket högre i verkligheten. I valkretsen finns ett arbete på 54 sökande.
För några veckor sedan när klassamhället exploderade var Tottenham bara ett ställe bland hundratals liknande ställen i Liverpool, Manchester, Birmingham…

Hela det glömda England som manglats sönder och samman av först regeringen Thatchers klasskrig mot i första hand över 100 000 hjältemodiga strejkande gruvarbetare som krossades av hela den våldsapparat som regeringen Thatcher hade till förfogande. Men gruvarbetarnas fall efter ett års kamp för sina jobb i mitten av åttiotalet – kryddad med våldsam hets och klassförakt i de största brittiska tabloiderna – var inte det enda: sedan rasade också den fackliga centralorganisationen mer eller mindre samman, även de utsatta för en rad inskränkningar av sina tidigare rättigheter.
Gruvarbetarna, den i särklass mest stridsvilliga arbetargruppen, togs först, sedan skulle resten rasa samman, via en rad antifackliga lagar.
För det var inte bara gruvarbetarna som föll. De stridbara hamnarbetarna i Liverpool gick samma väg. I sann nyliberal anda försvann resterna av textilindustrin, antalet stålverk bantades… Arbetande människor drevs ut i arbetslöshet, ren fattigdom och nöd, och ett liv utan hopp.

En inblick i klassamhället kunde man få i en historia som jag snappade upp i slutet av åttiotalet – sann eller inte, men den kunde lika gärna vara sann. Prins Charles skulle komma på besök till Liverpool. Givetvis ingick en kortege genom staden. Den blev kort. Och istället för att se det verkliga Liverpool fick han se kulisser som i snabb takt byggdes kring kortegevägen.
På Thatchers väg fortsatte det som kallades det nya Labour under ledning av Tony Blair. Han vann valet 1997 på att i första hand vända sig till den relativt burgna medelklassen. Blair undvek nogsamt att prata om det brittiska klassamhället. De arbetslösa och nyfattiga tillhörde inte ens längre en klass, de var ”socialt exkluderade”, i Sverige senare kallat ”utanförskap”.

England av idag har drygt 50 miljoner invånare. Omkring 25 procent av dem, 12.5 miljoner, beräknas leva under fattigdomsstrecket!
Värre kommer det att bli när väl den nuvarande regeringen Camerons gigantiska åtstramningar slår igenom med full kraft. Om 12,5 miljoner redan lever i fattigdom, hur många kommer de att vara om ett år, om två…?
Hur många Tottenham står på tur?

Regeringen Camerons svar på raseriutbrotten har varit ett och entydigt. Det handlar inte om sociala problem, det handlar inte om klassamhället… Det handlar om slödder som inte lärt sig veta hut. Eller som Cameron uttrycker det: ”Det handlar inte om fattigdom, utan om kultur.”
Och då blir svaret det logiska. Mera gummikulor, mera repressiva metoder, sex månaders fängelse för stöld av en vattenflaska, elvaåringar som döms… Vräkningar från lägenheter. Frusna socialbidrag… uppfinningsrikedomen när det gäller att trampa på de redan förtrampade är gränslös.
En konservativ Europaparlamentariker, Roger Helmer, säger via twitter: ”Det är dags att bli tuff. Kalla in armén. Skjut mordbrännare och plundrare på plats”.
Den ”kultiverade” engelska överklassen har talat.
Applåder i det brittiska parlamentet åt alla ”kulturbärare” som skrek på repressioner mot packet.
De som ”bildade gäng”, som för några år sedan avslöjats med att handla privat för skattebetalarnas pengar. Renoverat sina hus, köpt mängder av de lyxprylar och statusprylar som efter bland annat Tottenham ger långa straff. Men inte bara det. Vallgravar anlades, ankhus byggdes, fastighetsaffärerna gick för högvarv. Allt finansierat med skattemedel och ytterst med de gigantiska nedskärningar som återigen betalades av de fattiga.

I dessa tider går inte heller den omsjungna pressfriheten fri. Cameron vill begränsa användandet av de sociala medierna. Ett anmärkningsvärt ingrepp som hade gett upphov till ett ramaskri från dess så kallade väktare om det skett i vilken diktatur som helst. Nu är det ganska så tyst.
Inte ens den möjligheten ska unnas de som av det engelska klassamhället blivit bestulna på allt.

Anna Hellgren har skrivit en alldeles utmärkt artikel på Expressens kultursida 13 augusti. Rubriken är ”Fattigdomsbeviset” och den beskriver ett samhälle där det ”är jaktsäsong på de fattiga året om”. Hon skriver:
”I boken Chavs – the demonization of the working class från i våras visar fackföreningsforskaren Owen Jones hur Storbritannien sedan Thatcher blivit ett samhälle där sociala problem och fattigdom inte längre förklaras som frukten av strukturella ojämlikheter som kan lösas med hjälp av fördelningspolitik och reformer – utan som en brist på karaktär.
Och eftersom fattigdom är den enskildes fel – det finns inget samhälle, bara kvinnor, män och familjer, remember – är det fritt fram att både håna och förfasa sig över de socialt marginaliserade.
Det är skrämmande läsning om ett samhälle där det är jaktsäsong på fattiga året om, i snart sagt alla kanaler. I program som Big brother och Little Britain, i dagstidningar och nyhetssändningar och från parlamentets talarstolar: den arbetar- och underklass som får skylla sig själv framställs ihärdigt och skamlöst som slö, kriminell, farlig, rasistisk, promiskuös och bidragsälskande – och som bortom räddning och inträde i det underförstått civiliserade medelklassengland.
En av de få parlamentsledamöter som har rötterna i arbetarklassen, före detta servitören John Prescott, förnedras regelbundet och öppet av sina privatskoleutbildade kollegor som skriker drinkbeställningar till honom mitt under debatter.”

Välkommen. This is England. Men samma värderingar finns över hela världen. Samma människor med samma åsikter som nu torgförs av det brittiska etablissemanget finns i vårt land.
Det räcker med att förlorarnas raseri tar sig de uttryck – och hade någon väntat sig någon annat? – som de nu gjort för att det öppna, nakna, klasshatet ska frigöras.

Kjell Pettersson

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.