Att utbilda hela människan: Svenskt Näringsliv och kulturen

11 juli 2011

Kommentar, Nyheter

Svenskt Näringsliv retirerade förstås omedelbart från utspelet om sänkta studiemedel för humanistiska ämnen. Samtidigt gläntade Stefan Fölster på förlåten till räknenissarnas andeliv, där människan ersatts av kalkylen och arten homo economicus avlar fram sin sociopatiska avkomma.

Vad legionerna av teknokratiska fackidioter lyckats åstadkomma genom historien besjöngs en gång av Tom Lehrer till den nazityska raketkonstruktören som blev USA:s kärnvapenutvecklare efter kriget: ”Once the rockets are up, who cares where they come down, that’s not my department, says Werner von Braun.”

Fölsters bakväg
Nu är ju emellertid Fölster knappast ensam om sin ståndpunkt. Ja, i praktiken har den länge praktiserats bakvägen inom högskolevärlden där humaniora och samhällsvetenskaper står på svältkur. Universitetens motsvarighet till skolpeng, de s k HÅSarna och HÅParna – den ersättning som utgår till utbildningen från staten per helårsstudent som registrerat sig och presterat sina poäng – är mer än dubbelt så hög för naturvetenskapliga och tekniska ämnen som för humaniora och samhällsvetenskap.
Medan en student som registrerat sig för ett års studier i ett tekniskt ämne ger högskolan cirka 50 000 kr blir motsvarande summa för en historiestudent omkring 20 000. Det betyder dramatiskt mindre lärarledd undervisning och kringresurser. På så sätt styr utbildningsdepartementet och ytterst regeringen resurserna inom den högre utbildningen efter sina prioriteringar, om det så är teknisk utveckling och medicin (med sina höga omkostnader) eller exempelvis design som anses ha stor efterfrågan.
Vad Fölster gjorde var bara att högt tillspetsa den strategi som redan sedan länge praktiseras. Och blotta en avskalad syn på utbildning befriad från bördan bildning. Kanske går Sverige här i en slags front för avskalningen?

Balett på schemat
Jag funderade på det när jag häromåret föreläste vid ett av de privatiserade instituten för högre utbildning i Ryssland. Det handlade om Institutet för ledarskap och ekonomi i den sydryska staden Taganrog, inrymt i ett bedårande och återupprustat köpmannapalats mitt i staden. Skyhöga studieavgifter och satsning på entreprenörskap gjorde institutet till en plats för novi russki, nyrika ryssar vars ungdom trippade fram som i den värsta modevisning. Trots inriktningen på ”bizniz” och chefsskap, med såväl framtida företagare som militärer bland studenterna, förvånades jag över kursplanerna. Bland debet och kredit, psykologi och organisation fanns massor av estetik, historia, klassisk musik, konst…
”Hm, varför har ni kurser om balett på företagsekonomin?”
”Jamen vi utbildar ju inte bara ekonomer utan hela människan.”
En slags dröm om renässansmänniskan som uppåtstigande härskarklass i Putins hårda Ryssland? Kanske det.
Men också en påminnelse om att svensk managementfundamentalism inte är alltings mått.

Håkan Blomqvist

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.