Krönika: Utanförskapet

04 juni 2011

Inrikes, Kommentar, Krönika, Malmö

 

Eftersom jag är intresserad av att försöka förstå den samhällsutveckling som gör att det finns starkt segregerade förorter i många storstäder så passade jag på att göra ett studiebesök i en sådan när jag var i Malmö häromsistens.  

Innebörden av begreppet förort har diskuterats; är det en geografisk eller en social kategori? Den jag besökte ligger inte geografiskt långt från innerstaden i Malmö – men socialt är det en stor klyfta emellan.

Boendepopulationen i stadsdelen har i sin helhet relativt nyligen migrerat dit – från skilda geografiska ursprung och rötter. Det som förenar dem tycks snarast var deras sociala – och kanske ekonomiska – status.

Att bostadsområdet inte har någon särskilt lång egen historia kan ha lett till ett visst främlingsskap bland de boende. Någon skulle nog beskriva deras levnadsmönster som avvikande.

 

På min promenad i området möter jag inte många människor. Några enstaka ensamma män – någon kvinna med barnvagn, en äldre man med hund. Gatorna och gångarna mellan husen ger ett ganska anonymt intryck.

Här tycks glest med social service; jag ser inga daghem eller skolor och inget bibliotek. Till sist hittar jag en offentlig toalett en bit bort.

Många av husen är rätt höga – och flera portuppgångar har samma entoniga utformning. Jag kan inte låta bli att undra hur barn som är ute och leker kan hitta hem till rätt lägenheter.

Bostadsområdets största byggnadskomplex – som varit arkitektoniskt omdiskuterat i den offentliga debatten – är mycket högt. I en serie spetsiga, omdiskuterade kulturartiklar i Göteborgs-Posten för några veckor sedan luftade arkitekturskribenten Mark Isitt tesen att det finns ett samband mellan bostadshusens höjd och kriminalitetens utbredning efter att han gjort ett besök i den omtalade Göteborgsförorten Hammarkullen.

 

Här i denna Malmöförort begrundar jag nu Mark Isitts tes. Om den stämmer så finns det nog risk för att det bor en del seriemördare (eller nåt ) i detta hyreslägenhetskomplex – det är nämligen 54 våningar högt! Lite läskigt, nästan. Måhända är det just den skrämmande möjligheten som gör att byggnaden faktiskt ser ut att både vrida sig och huka under trycket.

Riktigt uppseendeväckande blir det när jag sedan ser en uppgift om hyrorna i jättehusets HSB-lägenheter. Min son som pluggar i Malmö och står i bostadskön för att slippa andrahands-krånglet, var nyligen tvungen att tacka nej till ett erbjudande om en enrumslägenhet i huset (studiebidraget är bara runt åttatusen i månaden). Hyran för denna enrummare var 24 202 kronor. Tjugofyratusentvåhundratvå kronor! Visserligen en rätt stort etta, men…

 

Visst ja!  Jag har ju glömt att berätta vad förorten heter; den heter Västra Hamnen. Riktigt fint ska det ju vara där, sägs det. Det höga jättehuset har i folkmun fått det lite lustiga namnet ”Turning Torso”.

Min promenad i området är över för denna gång. Och eftersom jag inte hittar något öppet café där denna söndag tar jag sedan en sväng till stadsdelen Rosengård – för att ta en fika och titta på folklivet där. Det var spännande och stimulerande.

 

Björn Rönnblad

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.