Hur en spännande historia försvann i hanteringen…

20 juni 2011

Krönika, Nyheter, Utrikes

En historisk seger för det italienska folket. Det var resultatet av helgens flerdubbla folkomröstning, det säger i alla fall Michael Leonardi som ger en mycket livfull bild av folkomröstningen på Counterpunch. Nog har det rapporterats i alla media om resultatet. Att italienarna säger nej till kärnkraft, vattenprivatisering och till immunitet för parlamentsledamöter. Det sista betyder allas likhet inför lagen. Valda politiker ska inte vara skyddade för åtal, en fråga som har tyngd i Italien.

Men det fanns en sida av saken som inte rapporterats särskilt mycket i internationella media. Hur gick det till att folkomröstningen uppnådde mer än 50 procents deltagande, det som krävs för att den ska vara beslutande?
Här berättar Michael Leonardi en gastkramande historia. De där 50 procenten hade inte uppnåtts i någon folkomröstning på mer än tio år, och Berlusconidominerade media och regeringen hade uppmanat folk att gå till stranden och ha det skönt så här i början av semestern i stället för att ägna sig åt något så tråkigt som att rösta…
”Premiärminister Silvio Berlusconi uppmanade till röstskolk och regeringen spenderade närmare 300 miljoner euro i en valkampanj vars enda budskap till folket var: ”rösta inte”,” skriver Aftonbladet i en ledare.
Ändå gick resultatet emot regeringen. Hur?

Mitt på söndagen visade delresultaten att bara tio procent hade släpat sig till valurnorna. Då, skriver Leonardi, kastade folkomröstningsanhängarna all hänsyn över bord. Överallt på kaféer, gator, stränder, i varenda stad, utbröt en frenetisk aktivitet. Man ropade till folk på gatan att utöva sina demokratiska rättigheter, cyklade längs badstränderna och ropade samma sak åt de badande, hängde upp flaggor i fönstren, klistrade märken i tunnelbana, sms-ade, ringde, släpade med sig familjen. Arbetskamrater eggade varandra, studenter röstade i grupp.

Men spänningen var olidlig ändå. På kvällen stängde vallokalerna vid 41 procent. Omröstningen fortsatte nästa dag, likaså den ivriga kampanjen. Den dagen slutade i rekordet 57 procents deltagande, och, skriver Leonardi, valkommittéer och organisationer exploderade i firande på torgen över hela Italien. I Rom hade spänningen och aktiviteten varit på toppunkt. Somliga där sa att de inte hade upplevt denna energiladdning på stadens gator sedan studentresningarna 1968, skriver Leonardi.
Antonio Di Pietro, känd som en av åklagarna i de stora rättegångarna om politisk korruption Mani Pulite (Rena Händer) och numera ledare för partiet Italia dei Valore som startade kampanjen för folkomröstning, sa vid en presskonferens: ”Detta är en seger för det italienska folket och inte för det politiska etablissemanget.”

Italien är nu det första landet i Europa som tar ställning på detta sätt mot privatiseringskrafterna, skriver Leonardi. Förändringens vindar är starka i Italien, säger han. Det märks att han hoppas mycket: ”att världens folk blir inspirerade av denna Italiens nya gryning, och går med i den globala kampen mot privatiseringar, kärnenergi och regeringskorruption”.

Så. Det var kanske en inte alldeles vanlig folkomröstning när allt kom omkring. Och är det inte just sånt man skulle vilja läsa i tidningen? Om det som hände bakom rubrikerna.

Gunvor Karlström
gunvor@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.