Spanien: Zapatero utslagen – på gatan och i valet

30 maj 2011

Kommentar, Nyheter

Svidande valnederlag för den spanska socialdemokratin. Samtidigt som landets ungdomar ockuperar torgen runt om i landets städer. De kallar sig 15-majrörelsen
och manar till demonstration för frihet, arbete och ett mänskligt samhälle.

Ribera, Barcelona, 22 maj Foto: steven böhm CC BY-NC 2.0

Democracia Real, Ya, är dess stridrop. Verklig demokrati, nu! Madrid har fått sitt Tahrirtorg – ett Befrielsetorg på spanska med namnet Puerta del Sol. Det finns tydliga gemensamma drag mellan Tahrirtorget i Kairo och Puerta del Sol i Madrid och andra torg i Spanien som de unga ockuperar. Till och med tälten i mitten påminner om de omtumlande dagarna i Kairo.
”Skapa ett, två, tre Tahrirtorg”, är en av parollerna.
Längre ner på sidan finns den unga rörelsens Manifest. Det är en ungdomlig, skönt fräsch och något naiv text. Den reser krav på ett nytt sätt att leva, att nya prioriteringar ska gälla i samhället.

– Det var resonabelt att tro att Socialistpartiet skulle straffas i valurnorna. Vi förstår det och står för det.
Orden är Zapateros efter det svidande valnederlaget i söndags. Den europeiska reformismens totala bankrutt kan inte uttryckas i mer nakna ord.
– Om jag vore 25 år gammal skulle jag också campa på Puerta del Sol, sa han ett par dagar innan valfiaskot.
Det gäller att veta vad man vill och handla därefter. I stället har Socialistpartiet tagit på sig ansvaret att rädda de spanska kapitalisternas vinster på bekostnad av det spanska folkets välfärd.

Antagligen inbillade sig Zapatero att hans prat om vad han som 25-åring hade gjort skulle vinna sympati. Uppenbarligen fattade han inte att det i stället framstår som ett erkännande av att han och hans parti måste plåstra om kapitalismen oavsett vad det kostar folket av umbäranden. Utan att inse det erkänner han att varje socialists plats är på torget, inte i styrelserummen där minsta lilla vink från finans­marknaden måste följas.
Nu fick Zapateros socialister ta emot en riktig örfil av landets väljare. Som väntat vann högerpartiet PP med stor marginal, 37,58 procent för PP mot 27,81 procent för Socialistpartiet. Det är Socialistpartiets sämsta valresultat sedan Francos fall 1978 (död 1975). Högerpartiet gjorde sitt bästa regionalval någonsin. Ändå är det nog fel att tala om en högervind som vissa media redan gjort. Många av Socialistpartiets väljare vände dem ryggen i besvikelse och la sin röst på högern utan att svälja högerns program för krisen. Dessutom finns det knappt någon skillnad mellan de båda partiernas krisrecept.
Det är också vad ungdomarna i ett femtiotal städer angriper.
– Ni räddar bankerna och stjäl från de fattiga, är ett vanligt slagord på Puerta del Sol och andra torg landet över. Inför valet fördes omfattande diskussioner bland de protesterande ungdomarna om agerandet på valdagen. Alla tänkbara positioner, från uppmaning till att rösta till krav på bojkott, luftades utan att någon klar majoritet tog form. Dilemmat är uppenbart. En uppmaning till bojkott saknade förankring bland medborgarna även bland dem som ser sympatiskt på ungdomarnas protester. När hundratusental demonstrerade gick tiotals miljoner till urnorna.
Samtidigt visar ungdomens revolt att inget av de dominerande rikspartierna för en politik som svarar mot den arbetande befolkningens behov, för att inte tala om de arbetslösas behov i ett land där arbetslösheten ligger strax över 20 procent och närmare 50 procent bland ungdomen.
– Jag är inte anti-system. Systemet är anti-mig!

Den parollen visar mer än något annat de stämningar och känslor som dominerar på torgen och gatorna. Det förklarar också många ungdomars uppmaning till röstbojkott. När de säger att ”vi är vare sig vänster eller höger” drar många öronen åt sig. Vissa i den spanska etablerade politiska och fackliga vänstern talar till och med om en manipulation från högern. Det är naturligtvis absurt. Redan som åskådare utifrån känns äktheten i revolten och slagorden. Det är verkligen inget populistiskt högeruppror, inget Tea Party på spanska.
Men det är sant att det inte bara handlar om en revolt mot de materiella förhållanden som landets unga arbetslösa måste stå ut med. Det är en revolt mot hela systemet som de upplever det och som i själva verket är genuint vänster i meningen att hela samhällets struktur kritiseras.
De demonstrerande ungdomarna ställer hela samhällets etik ifråga och den plats som människan har i dagens nyliberala marknadsdiktatur.
– Det handlar inte om att ändra världen, utan att ändra din värld, löd en av Socialistpartiets slogans inför valet. Man kan knappast hamna mer fel. Det är precis världen som den ser ut i dag som ungdomarna revolterar mot, inte mot avsaknaden av individualistiska lösningar i en nyliberal värld. I 15 majrörelsens Manifest och i slagord och krav ställs hela systemet till svars för krisen.
• Ungdomarna vänder sig mot det sterila tvåpartisystem som råder i praktiken och kräver en mer direkt öppen demokrati: Democracia Real, Ya. Verklig demokrati NU.
• Både högern och socialisterna anklagas för korruption och kompispolitik av de revolterande. Att flera av de båda partiernas kandidater är misstänkta för korruption eller redan åtalats bara stärker ungdomarnas kritik.
– Ni stöder bankerna och stjäl från de fattiga, är ingen oskyldig opolitisk hållning. Den kan bara födas ur ett progressivt socialt perspektiv på vilket samhälle man vill skapa.

Valdagen var en stor segerdag för de demonstrerande människorna på alla torg i landet. Trots Valkommissionens beslut att förbjuda alla demonstrationer under lördag och söndag beslutade deltagarna att bruka civil olydnad. Ingen följde ordern om demonstrationsförbud. Polisen stod passivt kvar som åskådare. Etablissemangets auktoritet var satt ur spel. Regeringen vågade inte ge order om att verkställa Valkommissionens demonstrationsförbud.
Söndagen var en seger för Puerta del Sol. Nu ställer sig de unga frågan hur deras kamp ska föras vidare. De har beslutat att stanna kvar och ockupera torget fram till åtminstone lördag 29 maj. Problemet är både fysiskt och politiskt. Det går inte att sova i tält och sovsäckar på landets torg i månader. Politiskt gäller det också att kunna vidga rörelsen. Valet i söndags visade att en stor majoritet av den arbetande befolkningen och de arbetslösa deltog i det parlamentariska valet.

I de ungas Manifest uttrycks en vilja att förändra samhället, att skapa en verklig demokrati. Det kan bara göras av den stora majoriteten av befolkningen. Hur den ska mobiliseras för att göra 15-majrörelsens krav till hela den arbetande befolkningens krav är det problem som nu ställs på dagordningen. Det har de unga inget svar på än. Det ska de inte lastas för. Ingen annan har heller ett klart svar på vilken väg som leder till befrielse från den krassa marknadsdiktatur som Puerta del Sol förkastar.

Benny Åsman

Manifest för 15 maj-rörelsen
Verklig demokrati, nu!
Vi är vanliga, normala personer. Vi är som du, personer som stiger upp tidigt för att studera, arbeta eller söka ett arbete, personer med familj och vänner.
Vi arbetar hårt var dag för att leva och skapa en bättre framtid för de runt omkring oss. En del av oss är radikala, andra är mer konservativa. Vi är troende eller inte troende, vi har en klart uttalad ideologi eller är opolitiska.
Ändå är vi alla engagerade och indignerade över den politiska, ekonomiska och sociala situation vi lever i, över politikernas, företagarnas, bankirernas korruption… och medborgarnas försvarslöshet. Denna förfärliga vardag kan ändras om vi sluter oss samman.

Det är dags att stå upp, att tillsammans bygga ett bättre samhälle. Därför står vi starkt eniga bakom:

• Varje framstående samhälles prioritet ska vara jämlikhet, framsteg, solidaritet, kultur för alla, en ekologiskt hållbar utveckling, självförverkligande och medborgarnas välmående.

• Det finns grundläggande rättigheter som bör garanteras av samhället, som rätten till en bostad, rätten till ett arbete, tillgång till kulturen, till utbildning, deltagande i det politiska livet, individens fria utveckling, rätten att konsumera varor nödvändiga för ett sunt och lyckligt liv.

• Vårt ekonomiska system och styrelseskick fungerar i dag inte enligt principerna ovan och utgör nu ett hinder för mänsklighetens framsteg.

• Demokratin utgår från folket, (demos=folk; kratos=makt), och därför ska regeringar födas ut folket. Men i vårt land lyssnar inte majoriteten av politikerna på oss. Deras jobb borde vara att representera våra krav i samhällets institutioner och möjliggöra våra medborgares deltagande i det politiska livet till förmån för samhällets bästa. I stället berikar de sig själva på allas bekostnad.

• Vissas omättliga maktbegär provocerar fram ojämlikhet, konflikter och orättvisor med ett våld till följd som vi förkastar. Vårt utlevda och onaturliga ekonomiska system blockerar samhällets utveckling och skapar en spiral som berikar vissa medan andra stöts ut i fattigdom och umbäranden. Till sammanbrottet.
• Medborgarna är fångna i en maskin med mål att berika en minoritet som ignorerar alla våra behov. Vi är osynliga, men utan oss skulle inget fungera. Det är vi som får hjulen att snurra.

• Systemets inriktning och mål är att ackumulera pengar som ställs över samhällets effektivitet och välmående. Det slösas med resurser, förstör vår planet, skapar arbetslösa och olyckliga konsumenter.

• Om samhället kunde lära sig att inte lägga framtiden i händerna på en abstrakt ekonomis räntabilitet som aldrig tjänar majoritetens intressen kan vi avskaffa alla överdrifter och skapa allt som vi saknar.

• Det behövs en Moralisk Revolution. Vi har satt penningen över Människan när det borde vara tvärtom. Vi är människor, inte varor på en marknad. Jag är inte bara det jag köper, varför och av vem.

Allt detta upprör mig.
Jag tror att jag kan ändra det.
Jag tror jag kan vara till hjälp.
Jag vet att enade klarar vi av det.
Kom med oss. Det är din rättighet.

, , ,

About Benny Åsman

Gammal utopist som tror en bättre värld är möjlig.

View all posts by Benny Åsman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.