När kommer den sista striden?

02 maj 2011

Kultur, Kulturkrönika

”Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är”… När Valborgs eldar brunnit ned och vintern rasat uti våra fjällar en sista gång; då morgonen gryr den första dagen på den första riktiga vårmånaden, då sjunger kampen sin sång och fötter trampar på gatstenar som slitits genom århundraden.
Dagarna innan vippar blåsipporna sig vänligt mot gassande sol, sluter sig mot den kalla natten och somnar gott. Lammungarna lär sig gå på vingliga ben och det hurras i trädgården för ett och annat bi som vågar sig fram och yrvaket sätter sig att vila i solen. Det spritter i alla knoppar. Men hur går det för kampen? När kommer den där sista striden? Varje vår? Varje år? Om och om igen?

Häromdagen hamnade jag i samspråk med en tillväxtdyrkare som sade sig vara en sann liberal, inte moderat gubevars, det passade inte, men enligt honom fungerade inget annat system bättre än detta, som vi nu har. Därför att tillväxt gör det bättre för alla. För alla? Och till vilket pris?
När tillväxt-till-varje-pris-idkarna mal på får jag ont i öronen. Hela resonemanget får mig bara att tänka på hur det ska gå för elitidrotten – alla preparat som måste till för att man ska kunna springa fortare än det fortaste forta. Omöjligheten i att ständigt kräva MER. Att vi som har MEST istället måste kräva mindre så att de som har minst kan få det drägligt. Liksom. Jag vet, ni har hört det förut och med bättre formuleringar.

Men jag skulle vilja ha den sista striden lite bättre definierad för mig. Så att det inte kändes så splittrat alltihop och som att talen om den ojämlika fördelningen kan hållas tusenmiljoner gånger för lika döva öron varje gång.
Vi ler och sjunger och det känns bra men när kommer förändringen? Hur länge håller de som verkligen arbetar för det som de flesta bara snackar om? Eller skriver om…
Eldsjälarna har också ändliga liv.

Kanske blir det verkligen så som mayaindianerna sägs ha förutspått, att mänskligheten kommer att få det extra tufft när år 2012 kommer och knackar på. Om upproren fortsätter att sprida sig och jorden – hallå jorden! – kräver att vi tänker om kring hur vi brukar den, så kanske vi också får den sista striden om vilket ekonomiskt system vi ska ha.
Jag hoppas bara att vår förmodade kollektiva livskris efter nyår inte kommer att påverka de små lammungarna och blåsipporna, utan att de kan få spritta och vippa ifred medan vi tar tag i oss och rycker upp oss och skärper till oss en gång för alla så att det blir något vettigt av den här mänskligheten någon gång.

Emma Lundström
emma@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.