Hård facklig kritik mot Industriavtalet Pappers, Byggnads, Elektrikerna och Transport säger nej

30 maj 2011

Inrikes, Nyheter

– Vi är en fri fackförening. Bara för att IF Metall är så klena vill de tvinga på oss sitt skitavtal. Det är helt fantastiskt egentligen.
Det säger Dennis Bäckman, fackordförande i Pappers avdelning 86, efter att ett enigt förbundsmöte i Pappersarbetareförbundet gjort tummen ner för förslaget till nytt industriavtal.

– Den springande punkten till varför vi röstade nej till nytt industriavtal var för mig att det nya industriavtalet har till syfte att hindra oss i Pappers att ha samarbete med andra förbund inom LO-familjen. Vi skulle exempelvis inte kunna stödja kvinnodominerade låglöneförbund som Kommunal och Handels, säger Dennis Bäckman, fackordförande i Pappers avdelning 86 i Figeholm.
Pappers var ett av de fackförbund som ingick i det gamla Industriavtalet från 1997. Men nu är det alltså slut. Kvar på scenen bland facken står Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer. GS har ännu inte tagit ställning. Och i det fack där den översta fackliga byråkratin värnar mest om det nya avtalet; IF Metall; samlas avtalsrådet torsdag denna vecka (efter Internationalens pressläggning).

Dennis Bäckman har inte alltför stora förhoppningar på det mötet.
– IF Metall är så toppstyrt så även om en majoritet i avtalsrådet säger nej kommer förbundsstyrelsen ändå att säga ja.
Han konstaterar också i sin kritik av det nya industriavtalet att det avtalet ska fungera som ett normavtal. Det vill säga bli den ribba för hur höga löneökningar får vara även för andra förbund som inte omfattas av avtalet.
– Industriavtalet har till syfte att kväsa alla andra förbund.
Nu är inte Pappers ensamma i sin kritik av avtalet.
Andra förbund som Byggnads, Elektrikerna och Transport stöder Pappers beslut. Transport var för övrigt det enda som sa nej redan n­är LO: s styrelse sa ja till avtalet, utan att invänta vad de övriga förbunden hade att säga.
Mot detta odemokratiska förfarande riktar Transports ordförande Lars Lindgren kritik. Han säger till lotidningen.se att beslutet i styrelsen var ett majoritetsbeslut och att alla fack utom GS, Livs och IF Metall hade inför beslutet yppat kritik mot förslaget till nytt industriavtal. Lars Lindgren uppger att han är ”förvånad att över att en majoritet av LO-ordföranden ändå ställde upp på att LO-samordningen går att kombinera med det nya industriavtalet”.
– Förslaget till nytt industriavtal innebär att några självpåtaget fixar för alla andra. En sådan ordning går inte att ha, säger Lars Lindgren.
Dennis Bäckman för sin del konstaterar att ”det är tråkigt att LO:s styrelse underordnar sig IF Metall, men inte helt oväntat”.
Byggnads, Elektrikerna och Transport är överens om att det nya industriavtalet inte går att förena med LO:s samordning. I ett pressmeddelande från de tre förklarar de att de stöder Pappers beslut och skriver ”att risken är stor att LO och dess förbund blir statister och att den svenska modellen förvandlas till ett tomt skal”.
– På LO:s kongress år 2008 var alla eniga om att kvinnors arbete värderas lägre än mäns arbete och att LO ska motverka detta. Industrins avtalsförslag går stick i stäv med kongressbeslutet. Jag förstår inte hur något LO-förbund kan acceptera det. Vi gör det inte, säger Hans Tilly, ordförande i Byggnads.
Helt uppenbart är det så att det som brukar kallas ”LO-familjen” håller på att rämna. Marken sviktar under en LO-ledning som inte har kvar mycket auktoritet hos förbunden. Kritiken från de förbund som motsätter sig Industriavtalet är mycket hård mot IF Metalls ledning. Men även om det inte sägs rakt ut, så kan man både av Hans Tillys, Dennis Bäckmans och Elektrikernas ordförande Jonas Wallin tänka sig hur det låter bakom skål och vägg.
– Att män tjänar mer än kvinnor är ett grundproblem i det svenska samhället. Det industriavtal som nu planeras, sätter stopp för satsningen på jämställdhetspotter som framgångsrikt har minskat gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är ett svek mot alla kvinnor och ett nederlag för jämställdhet, säger Jonas Wallin.
Efter sommaren kommer avtalsrörelsen att dra igång på allvar. Istället för en enig facklig front som tar kamp för över 1,5 miljon medlemmars löner – och då framför allt för de lågavlönade kvinnorna och männen – har de fack inom LO som sagt ja till Industriavtalet gjort precis det som arbetsgivarna vill. Nämligen accepterat att industrins konkurrenskraft går före allt, och industrin ska vara löneledande och diktera villkoren för alla de som inte arbetar inom i första hand exportindustrin.
– För oss i Pappers kommer det att bli tufft. Men vi väljer att stå på egna ben istället för underordna oss i första hand IF Metall och arbetsgivarna. Vi är en fri fackförening. Ingen annan ska tvinga på oss sina avtal. Vilka avtal vi ska arbeta under, det avgör våra medlemmar, säger Dennis Bäckman.

Kjell Pettersson

Brev: Kväv inte den strejk­­­rätt som finns kvar!
Inga försämringar av strejkrätten. Nej till ett nytt industriavtal som kommer att gå ut över de kvinnodominerade låglöneförbunden.
Det skrev ett antal fackligt aktiva i en artikel några dagar innan de nya förslaget till Industriavtal var klart.
Vårterminen 2009 avslutades en omgång förhandlingar om nytt huvudavtal. Inget nytt tecknades. Teknikföretagens chefsförhandlare Anders Weihe tycker att ett förhandlingsavtal bör vara på plats till sommaren och att ett nytt industriavtal rycker närmare. Enligt honom måste parterna vara överens om att nytt avtal står över andra samarbeten (Nyheter för teknikföretag, 1/2011).

En sådan överenskommelse skulle försvåra utjämning mellan manligt och kvinnligt dominerade branscher samt låglönesatsningar. Detta för att kvinnligt dominerade branscher som hotell, restauranger, butiker och offentlig sektor har väsentligt lägre löner än den manligt dominerade industrin. Vi delar de farhågor som finns bland förbundsförhandlare (LO-tidningen 18 april, 2011).
Det är oacceptabelt att en samordning inom LO dikteras av en minoritet av dess förbund.

Om nuvarande konfliktregler ändras måste det vara till vår fördel. Fler trögheter i förhandlingar (LO-tidningen 14/2011) och fler avtalade begränsningar som minskar fackliga medlemmars inflytande är helt oacceptabla. Långsiktigt kan annars nya avtal och regler försämra så mycket att det blir mycket svårt att vända utvecklingen och behålla vår höga organisationsgrad.
Det måste föras en öppen debatt bland medlemmar och ledare om syftet med och konsekvenserna av eventuella förändringar i konflikt- och förhandlingsregler.

Att strejka är den fackligt organiserade arbetarklassens yttersta medel att hävda sig. Utan det tynar facket bort. Med försämrad konflikträtt kommer vi alltid att gå in i förhandlingar med sämre förutsättningar. Att fackliga ledare kompromissar om något av det viktigaste vi har tyder på ideologisk vilsenhet och dålig förankring i verkligheten.
Vi manar till kamp mot försämringar.

Vi kräver
1) Att de fackliga organisationerna ensidigt ska bestämma över vilka förbund som ska teckna avtal för respektive del av arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv och/eller deras medlemsorganisationer ska inte ha något inflytande över det.

2) Att rätten för fackförbunden att ta till stridsåtgärder inte ska begränsas på något sätt i eventuellt nytt huvudavtal eller liknande överenskommelser, utöver dagens avtalade begränsningar.

3) Att alla LO-förbundens medlemmar som vill få det, får god tid att sätta sig in i frågan och påverka innehållet innan beslut tas.

4) Att fler avtalade trögheter i förhandlingar och andra begränsningar som minskar fackliga medlemmars inflytande helt avvisas.

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.