Brevbärarna tar kamp

23 maj 2011

Fokus

Nils Carlén talade vid Brevbäraraktionens möte före demonstrationen i Stockholm i lördags. Nils Carlén har arbetat som brevbärare i mer är 30 år och är pensionerad sedan ett par år. Han är en av dem som stöder
brevbärarnas aktion.

Nils Carlén när han höll tal foto:Sven Jinton

Nils Carlén när han höll tal - foto:Sven Jinton

För två år sedan gick jag i pension, efter att ha jobbat som brevbärare i Vasastan i närmare 35 år. Jag fick höra om den här aktionen, och tänkte att jag kunde hjälpa till med att dela ut flygblad, jag kan ju inte länge missgynnas i löneförhandlingar eller få sparken!
Som pensionerad brevbärare kan jag inte låta bli att känna med kamraterna som fortfarande arbetar, och sliter mer och mer.
När jag började dela brev här för snart 40 år sedan, var brevbärarjobbet ett fritt, meningsfullt och roligt yrke. Så var det i många år.
– Sen avskaffades betinget 1993. Betinget innebar att arbetet var tidsstuderat, varje brevbärare var tilldelad ett distrikt, och oavsett när man var klar med dagens post fick man gå hem. Ibland tog det mer än åtta timmar, särskilt om man var ovan på ett distrikt, men oftast skyndade man sig och kunde vara klar tidigare.
– Nästa sak som hände var att Posten bolagiserades 1994. Då hade redan systemet med bestämda löner beroende på ålder och tjänsteår, börjat ersättas med ett mer eller mindre godtyckligt individuellt lönesystem
– En ny sorteringsmetod infördes efter millennieskiftet, ironiskt nog av Posten kallad ”Bästa Metod”, som innebar att vi inte längre kunde sitta och sortera posten, utan blev tvungna att stå och gå nästan hela dagen.
– Att riksdagen beslöt om att släppa konkurrensen fri, och låta privata företag plocka russinen ur kakan, det vill säga dela ut sådan post som är mest lönsam och på de ställen där det är enklast att dela ut, har lett till minskade inkomster – Posten har rustats ner.
– Samtidigt har reklamen ökat hela tiden, medan vanliga adresserade brev har minskat. Brevbärarens postväska har blivit tyngre – men mer innehållslös.
Men den senaste omorganisationen, som införts det senaste året, och som jag sluppit, är ändå värst. Ytterligare en del av brevbärarnas sorteringsarbete har tagits över av maskiner. Samtidigt har arbetet organiserats för ett för brevbärarna ologiskt och nedbrytande sätt, som ni fått och får höra mer om av andra här.

Jag har ju kvar en hel del kontakter bland dem som fortfarande jobbar. Jag fick nyligen ett mail från en gammal arbetskamrat. Han skriver så här:
”Jag kan meddela att omorganisationen det talas om, fått mig att lämna Posten efter 26 år. På tisdag ritar jag på mina uppsägningspapper. Jag har haft tjänstledigt sen den 1:a mars för att pröva annat jobb och har bestämt mig för att fortsätta där jag är nu.
Jag trivs jättebra och framförallt mår jag bra. Sista tiden på Posten var det med magknip man gick till jobbet och så kunde jag inte ha det i 22 år till. På kontoret var folk helt under isen när jag gick på min tjänstledighet. Hur dom mår nu, vågar jag knappt tänka på.”

Han är inte ensam om att må dåligt på Posten idag. Jag kollade för en månad sen på nätet vad som sagts i lokala media om brevbärare i Sverige. För att se om det bara var i Stockholm som brevbärarna hade problem. Men det är likadant i hela Sverige. Exempel:
Jönköping – Jönköpingsnytt, 25 mars:
Tidningen berättade, att redan före årsskiftet mådde brevbärarna i Jönköping dåligt. ”Hårda arbetsförhållanden, beroende på ohållbara körscheman, vilket innebar mycket övertid med sjukskrivningar som följd.” ”De utlovade förändringarna har inte genomförts. Brevbärarna mår fortfarande ’skit’”.
En av flera brevbärare Jnytt.se pratat med säger: ”Det har inte hänt något. Det känns som ledningen väntar på att stormen ska blåsa över. Folk jobbar fortfarande väldigt mycket övertid”

Och så en anonym röst på nätet – och man förstår varför han/hon vill vara anonym:
– Stämningen är under all kritik på Posten, och när inga chefer är nära, klagar alla på allt inom Posten. Ingen vågar komma med någon som helst kritik när chefen hör, för vid lönesamtal är det då redan antecknat att man är negativ och inte samarbetsvillig. Om man påpekar någon misshällighet till en chef, så får man till svar att ”alla passar inte att jobba på Posten”.
– Posten har lyckats bygga upp en sådan stämning att alla är rädda att få sparken från jobbet. Till exempel är det många som inte vågar anteckna övertid. Man jobbar på rasten för att ”hinna med”.
Särskilt mot denna bakgrund tycker jag det är beundransvärt att ni aktiva brevbärare tagit initiativ till denna aktion!

Är detta bara några spridda klipp som jag satt ihop, som visar på övertid och missnöje? Nej det finns statistiska bevis:
En undersökning, som genomfördes nyligen av tidningen Du & Jobbet och Statistiska centralbyrån visar att brevbärare är den yrkesgrupp inom LO-facken som jobbar mest övertid.
27,5 procent av brevbärarna uppgav att de arbetar övertid varje vecka. Övertiden för brevbärarna ökade med 14 procentenheter, det vill säga fördubblades mellan 2009 och 2010! – att jämföra med en ökning på 1,2 procentenheter för samtliga yrken.
Vad säger Postens ledning om detta? Ja, de väljer att blunda och förneka:
Peter Brännström igen, chef för produktionen på Posten, han tror inte att undersökningen stämmer. Möjligtvis på enskilda postkontor.
Vad säger då ägarna? Ägarna det är ju ni: Svenska (och numera också danska) folket – Posten Norden är statsägt och riksdag och regering har det yttersta ansvaret:
Markus Sjöquist, pressekreterare till finansmarknadsminister Peter Norman (M) säger så här på sitt språk, byråkratsvenska:
”– Angående den operativa hanteringen vad gäller att tillsäkra tillräckliga personalresurser i verksamheten är det inte en ägarfråga utan en sak för bolagets ledning att hantera.”
Och att Bolagets ledning inte klarar att hantera det, det ser vi ju!
För oss i allmänheten leder allt detta till sämre service. Eftersändningar blir liggande, post delas inte alltid ut varje dag, det kommer inte att stå länge på, förrän den dagliga postutdelningen försvinner – och ersätts med varannan eller var-tredje-dags-utdelning, om den nuvarande utvecklingen inte stoppas.
Det är dags att inte bara brevbärarna säger ifrån – vi alla måste göra det!

Nils Carlén

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.