40 år sedan trädkramarna slog tillbaka

23 maj 2011

Inrikes, Stockholm


För 40 år sedan genomfördes en manifestation som har haft stor betydelse
för miljörörelsen. Den så kallade almstriden i Kungsträdgården.
Den 11 maj i år firades segern över politikernas beslut att såga ner
de omtyckta träden, och Internationalens Liza Ahnland fanns på plats.

Det är maj månad 1971. Trädens blad har börjat slå ut och våren är i antågande. Jag ligger i min mammas mage och kommer inom några veckor att födas till denna världen. Jag ligger därinne tryggt och skyddad och har ingen aning om vad som försiggår därutanför. Jag vet inte om att en stor grupp människor kämpar febrilt för att bevara några träd som kallas almarna, dessa träd som sedan kommit att bli symboler för naturens seger över kom­mersialismen.
På kvällen 11 maj kommer larmet om att de omtalade almarna i Kungsträdgården, Stockholm ska sågas ner. Via telefonkedjor (den tidens facebook) strömmar en stor mängd människor till platsen och efter några timmars tumult mellan polis och demonstranter kan fällningen hindras. Min pappa var en av dem som deltog denna historiska natt. Mamma skulle gärna ha varit med, men ville inte ta några risker med mig i sin mage.


Bakgrunden till beslutet om fällning och de sedan påföljande händelserna var denna: Sedan nästan hela Nedre Norrmalm rivits och förvandlats till ett ensidigt kontors- och butiksghetto under 15 års tid blev caféet och almdungen i Kungsträdgården en symbolisk ”hit men inte längre”-punkt som många människor oavsett politiskt läger, kunde samlas kring. Motståndet mot rivningen av caféet och fällningen av träden började organiseras redan på hösten 1970 inom miljöorganisationen Alternativ Stad och var alltså en reaktion på åratal av missnöje med försämringarna av Stockholms miljö.
Politikerna påstod att den tunnelbane­station som planerades på platsen bara kunde byggas om almarna fälldes, något som med facit i hand visat sig vara helt obefogat. I och med beslutet att fälla de vackra träden och riva det populära tehuset, så kände många av stadens invånare att demokratin urholkats. Enligt en enkät visade det sig att hela 70 procent av stockholmarna ville ha träden kvar.
Men sedan inga protester hjälpt och det sista överklagandet undanröjts var det dags att fälla träden. Gatukontoret hade valt 11  maj 1971, för att under skydd av polisen fälla träden mitt under lövsprickningen. Men där gick man bet.

I en artikel
från Alternativ Stad kan man läsa om händelseförloppet: ”På kvällen 11 maj 1971 kom larmet från Alternativ Stads insmugglade representant i parkförvaltningen att träden skulle fällas samma natt. Uppgiften bekräftades senare av en polisfru och telefonkedjan kördes igång. Cirka 2 000 personer samlades och polisen hade inte en chans att hindra några av alla dessa att klättra upp i träden. I synnerhet som aktivisterna använde en smart teknik – ett gäng anarkister i full utstyrsel närmade sig från ett håll, varvid alla poliser rusade dit och lämnade andra sidan av almarna oförsvarade. Därmed var matchen vunnen. Med det stöd aktionen hade mobiliserat före striden var det omöjligt att gå fram med ännu större våld från myndigheternas sida och de tvingades att ge upp.”
Efter en veckas ockupation och folkfest (då omkring en kvarts miljon människor tagit sig till platsen för att visa sitt stöd, kom beskedet från Stadshuset att man givit upp försöket att fälla träden och riva caféet. Därmed gick den så kallade Almstriden till historien som varandes unik i Sveriges demokratiska historia genom att – våldsanvändning mot statens representanter (poliserna) för att stoppa ett lagligt beslut – fått universellt godkännande i efterhand. Händelsen väckte uppmärksamhet från Rio och New York till Prag och Tokyo och segern gav en ordentlig skjuts åt miljörörelsen på många håll i världen.

Nu är det
maj 2011 och 40 år har gått sedan slaget om almarna. Det är återigen vår, men en tveksam vår, med kalla och varma dagar om vartannat. Det är också 40 år sedan jag låg i min mammas mage och min pappa deltog i det ”historiska slaget i Kungsträdgården”.
Onsdag11 maj 2011 var en varm vårdag och jag begav mig till Kungsträdgården för att fira 40-årsdagen av Almstriden. På plats under almarna hade en stor folksamling samlats och både SVT och Sveriges radio fanns där. Strax efter klockan tre på eftermiddagen invigdes firandet med välkomsttal av Göran Folin från Alternativ Stad. Efter en lite trevande början var folkfesten igång och mer professionella inslag och tal varvades med mer spontana inslag av skiftande slag.

Göran Folin berättade om händelserna för 40 år sedan och dess betydelse för dagens ”almfrågor”. Som viktiga almfrågor av idag nämnde han bland annat den planerade ombyggnaden av Slussen och motorvägsbygget Förbifart Stockholm. Artisterna och framträdandena denna dag var många och bland de mer välkända fanns bland andra Carl-Axel och Monica Dominique, Jan Hammarlund, Ville, Valle och Victor (som återuppstod för en dag) och Johannes Brost. Efter ett par timmars deltagande var det dags för mig att åka hem, men enligt programinformationen skulle firandet pågå till långt in på kvällen.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.