”Många har försökt stjäla vår revolution”

30 maj 2011

Nyheter

Tisdag kväll. Plötsliga vindbyar sveper med sig doften av syren och blåser blomblad över Sveavägen. Inne på ABF-huset är det full aktivitet som vanligt och medan Slussens framtid diskuteras i ett av rummen är det Egypten efter revolutionen som gäller i ett annat; där sitter Azza Kamel – kvinnorättsaktivist och författare på snabbvisit i Sverige.

Azza Kamel och Marina Stagh vid ABF-Stockholm

Det är intensiva dagar för Azza Kamel. Idag sitter hon här och samtalar med författaren Marina Stagh, doktor i arabisk litteratur, och Ola Larsmo, ordförande för Svenska Pen. Imorgon ska hon sitta i en panel tillsammans med ressällskapet och tillika vännen och aktivistkollegan Alaa Shukrallah, aktiv i den egyptiska vänster- och fackföreningsrörelsen och en av initiativtagarna till det nya partiet Folkliga Socialistiska Alliansen. Däremellan är det olika möten – dagar som springer iväg.
Men förmodligen är detta ingen ovanlig situation för en kvinna som tillbringade många nätter på Tahrirtorget under den egyptiska revolutionens mest intensiva dagar och som både före och efter har kämpat för yttrandefrihet och demokrati i sitt land. När vi i mars träffade henne i Kairo i samband med kvinnodagen menade hon att hon hade gått ner flera kilo av revolutionen. Hon har brinnande ögon och en intensitet i sitt sätt att uttrycka sig som gör det till ett sant nöje att lyssna när hon pratar om rörelserna som var upptakten till revolutionen, hon pratar om Asmaa Mahfouz som uppmanade alla att gå ut på gator och torg och hur hennes uppmaning lyddes av flera miljoner:
– Vi gick alla ut som egyptier, som en hand, och ingen ville gå hem. Tro mig, jag såg väldigt gamla kvinnor som stannade på Tahrir över natten och vägrade låta någon köra hem dem av omtanke.

Häromdagen var det ett samtal i Stockholm som tog sin utgångspunkt i frågan om ifall intellektuella har något ansvar för politisk förändring. För Azza Kamel verkar detta inte vara en hypotetisk fråga utan ren verklighet. Förutom noveller och essäer har hon länge skrivit tidningskolumner med fokus på kvinnofrågor, och det ter sig som en fullkomlig självklarhet för henne att hon med sitt skrivande ska bidra på alla sätt hon kan i demokratiseringsprocessen.
Om den stora striden då kameler och hästar rusade in bland demonstranterna på Tahrir säger hon att de försvarade sig med vad de hade; inte vapen utan kreativitet.
Tidigare under dagen har det kommit besked om att den före detta presidenten Hosni Mubarak ska ställas inför rätta för den skottlossning som säkerhetsstyrkorna stod för och som dödade många demonstranter. Trots denna positiva nyhet är det mycket som går revolutionen emot.
– Många har försökt stjäla vår revolution, säger Azza Kamel och nämner bland annat uppblossande konflikter mellan muslimer och koptiska kristna som tros vara de från Afghanistan och Pakistan tillresta fundamentalistiska salafiternas verk – alltså sabotage för att skapa oro. Hon säger också att det fortfarande är militären som styr och att militär alltid är just militär. Hela tiden hålls militära rättegångar där demonstranter döms till flera års fängelse på urvattnade grunder:
– De håller rättegångar för att kontrollera revolutionen, de tänker militärt, inte civilt.
Hon berättar om en 26-årig man som dömdes till fem års fängelse för en och en halv månad sedan. Brottet? Kritik mot det militära rådet.

Men folket sätter också press på militären och lyckas ibland påverka till det bättre. Ofta med de sociala medierna som verktyg. Ola Larsmo säger att det förutom det rent fysiska torget verkar finnas ett virtuellt torg i varje revolutions mitt. Azza Kamel håller med och beskriver hur ungdomarna kunde lära känna varandra och uppmuntra varandra på Internet – något som man inte riktigt kunde göra i det offentliga rummet. Hon ser sociala medier som ett verktyg och en strategi för revolutionen men hon anser att det inte räcker med bara virtuell kontakt:
– Revolution handlar om att utveckla strategier och för att göra detta måste det finnas kommunikation som sker ansikte mot ansikte.

Marina Stagh tar upp den ofattbara siffran 5 600; så många militära rättegångar som ägt rum i samband med revolutionen – som ju fortfarande pågår. Många vittnar om tortyr, och eftersom folket har tröttnat på militärens agerande när det gäller bland annat detta hotar de nu med att börja om revolutionen, nu på fredag, enligt Azza Kamel:
– Kampen är inte slut. Vi kan inte förvänta oss att militären ska vara trevlig och använda civila metoder. Jag vill fråga er: har någon revolution börjat och slutat inom loppet av fyra månader? Militären är rädd eftersom de inte vet vad som ska hända. Det är de som är rädda, inte folket.

I september är det val till parlamentet i Egypten. Azza Kamel tror att det kommer att bli som en stor sallad; hittills har det bildats cirka 70 nya partier. Orosmoment finns, som det muslimska brödraskapet och – ännu mer oroande – salafiterna. Det gamla regimpartiet NDP (National Democray Party) försöker återsamla sig men lyckas inte särskilt bra enligt Azza Kamel, som hellre vill rikta uppmärksamheten mot alla de vänstergrupper och liberaler som nu bildar partier. Hon ser den blossande organiseringen som en nödvändighet, folket övar sig på demokrati. Senare kommer liktänkande kanske att slå sig ihop och partifloran blir lite mindre omfattande.
– Jag är säker på att vad som än händer så kommer det inte att bli värre än under Mubarakeran. Folk har lärt sig att inte låta sig manipuleras, säger Azza Kamel och berättar om ett nyligen genomfört studentval där det muslimska brödraskapet fick endast 20 procent av rösterna – ett tecken på att folk har lärt sig vad det är brödraskapet håller på med, tycker hon.

Azza Kamel menar att kvinnorna har haft problem efter revolutionen, det finns stora krafter som vill att de ska pressas tillbaka och att deras rättigheter ska inskränkas ännu mer. Därför arbetar kvinnorörelsen för att många kvinnor ska delta i parlamentsvalet, och två kvinnor ställer även upp i valet till presidentposten, något som Azza Kamel ser som ett sundhetstecken för landet.
Konflikten mellan muslimer och kristna återkommer i samtalet, och Azza Kamel poängterar vikten av att den nya regeringen tar bort artikel 2 i konstitutionen, så att islam inte längre är statsreligion och de kristna därmed får fullvärdigt medborgarskap. Hon menar att det var president Sadat som införde den rådande ordningen där kopterna diskrimineras, inte folket.
En annan viktig fråga är mötesfriheten. Marina Stagh tar upp det lagförslag som militären nyligen tog upp och som skulle ha förbjudit strejker och demonstrationer, hon nämner också att landet har hemska presslagar. Azza Kamel säger att folket aldrig tog lagförslaget på allvar, att de fortsatte att demonstrera.
– Författarna måste fortsätta kämpa, akademikerna måste fortsätta kämpa, arbetarna måste fortsätta kämpa. Varje minut, säger hon och fortsätter:
– Vi har bara bytt ut de stora fiskarna, men mellanfiskarna och småfiskarna har fortfarande kontroll och det kommer att ta många år att få bort dem.

När någon i publiken frågar vilken hjälp Egypten vill ha är Azza Kamel blixtsnabb med svaret:
– Vi behöver stöd, inte hjälp, vi är starka.
För henne är det viktigaste just nu att media skriver om vad som händer och ger en rättvis bild. Att aktivister sätter press på och riktar ljuset mot det som händer. Hon förespråkar utbyte mellan partier och sociala grupper.
Som en sista fråga undrar Ola Larsmo om hon har tid att skriva och Azza Kamel tittar nästan oförstående på honom:
– Självklart, jag skriver hela tiden, vi måste skriva. Att skriva för mig är min dröm, det är min värld, om jag slutar så slutar jag också min dröm, jag slutar mitt liv. Det allra viktigaste jag vill säga är helt enkelt: stöd vår kamp för frihet.
Efteråt står vi några stycken ute på gatan. Vinden rycker tag i tyg och hår. Alaa Shukrallah undrar varför omvärlden blir besvikna när revolutionen inte bara förlöper smidigt och i positiv anda hela tiden, varför den inte inser sin egen roll. Som sagt, en revolution är inte över på några månader och det krävs ett massivt stöd och stor uppmärksamhet för att den inte ska gå på knäna under kontrarevolutionens tyngd.

Text och foto: Emma Lundström
emma@internationalen.se

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.