Sarkozy på fall?

11 april 2011

Nyheter, Utrikes

Det har hållits lokala val, kantonval, i Frankrike. Trots det stora soffliggandet på 55,68 procent är valutgången av mycket stort intresse, eller snarare orsak till stor oro i alla läger inför presidentvalet nästa år. Nationella fronten gör ett stort genombrott. Högerextremisternas nya partiledare Marine Le Pen visar att hon redan axlat pappa Jean-Maries mantel och kanske redan växt ur den. Marine Le Pen har övergett pappans rasistiska och antisemitiska provokationer, med något enstaka återfall, och i stället styrt in Nationella fronten i den ”patriotiska” fåran. Som en Jeanne d’Arc tar hon strid för det ”franska”, franska jobb för franska arbetare, den lokala och nationella ekonomin mot den globala marknadens utlokaliseringar, mot Europa för det franska.

Inom den framtoningen finns naturligtvis främlingsfientligheten, rasismen och framför allt islamofobin kvar. Men den platsar i ett större ”patriotisk” ram och tonas inte fram på samma sätt som förr.
Men det förklarar inte ensamt Nationella frontens stora framgångar. I seriösa opinionsundersökningar som gjorts nyligen svarar en större del av de utvalda att de skulle rösta på Marine Le Pen före Nicolas Sarkozy om det vore presidentval i dag. På klar första plats kommer socialistpartiets olika tänkbara kandidater. Bäst röstandel får IMF:s chef Dominique Strauss-Kahn med 34 procent, följd av Marine Le Pen med 22 procent och Nicolas Sarkozy med 17 procent.

Det är bara om Socialistpartiet ställer upp med Ségolène Royal som partiet inte toppar listan. Det är också det enda scenariot i vilket Sarkozy inte elimineras i första valomgången. Under de premisserna är det nog helt säkert att Socialistpartiet kommer att välja Strauss-Kahn eller partisekreteraren Martine Aubry som presidentkandidat 2012.
Hur har Nicolas Sarkozy som 2007 krossade Nationella fronten och klart besegrade Ségolène Royal kunnat hamna under 20 procent i opinionsundersökningarna inför presidentvalet nästa år? Bästa svaret är nog att medan Sarkozy ägnat hela sin kraft åt att fiska röster med det mer reaktionära utspelet efter det andra i frågor om nationell identitet, romers utvisningar, slöjförbud, jakt på papperslösa, förnedrande uttalanden om förorternas ungdomar, har Marine Le Pen gjort det motsatta och fiskat tillbaka de röster Nationella fronten förlorade till Sarkozys UMP 2007 genom att kalla till en nationell samling till försvar av det franska i en fientlig omvärld.
Det budskapet baserar hon främst på ett nationellt försvar av den franska ekonomin mot ”globalisterna” i Bryssel.

Resultaten i kantonvalen och opinionsundersökningarna om presidentvalet 2012 har redan skapat totalt kaos i Sarkozys regeringsparti UMP. Sarkozys reaktionära agitation har i själva verket bara hjälpt Marine Le Pen att framställa Nationella fronten som respektabelt. I fjol var det knappt 40 procent av väljarna som såg Nationella fronten som vilket parti som helst. I den senaste undersökningen svarade 55 procent ja på samma fråga.
Paniken i UMP har för närvarande skapat två strömningar. Några av partiets parlamentariker säger öppet att de föredrar en allians med Nationella fronten framför Socialistpartiet. Andra ledare i UMP manar till en ni-ni-taktik, det vill säga en neutralitet mellan Nationella fronten och Socialistpartiet utifall att det är vad som finns kvar att välja mellan i den andra och slutliga valomgången. I kantonvalen ledde det till att UMP-kandidater manade till en röst på Marine Le Pens parti där valet stod mellan Nationella fronten och Socialistpartiet. I andra uppmanade de till valskolk, ni-ni som de sa.
Till sist har de oroande opinionsundersökningarna lett vissa ledare inom UMP att i korridorerna börja fråga sig om Sarkozy ska ersättas med en annan kandidat, exempelvis premiärministern Fillon. Ett riktigt hundslagsmål väntar i regeringspartiet UMP.

Under tiden kan Marine Le Pen skörda frukterna av Nicolas Sarkozys taktik att alltid skylla problemen i samhället på en liten minoritet, invandrare, muslimer, romer, ungdomar och andra slagpåsar, bidragstagare, långtidsarbetslösa, ”privilegierade statsanställda” och andra syndabockar.
Benny Åsman
intis@internationaln.se

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.