Norrlands svårmod

25 april 2011

Böcker, Kultur

Norrlands svårmod, Therése Söderlind, Wahlström & Widstrand, 2010.

Ett svårmod, som dessutom är norrländskt, låter som en utmaning av rang. I Therése Söderlinds debutroman sätter det ouppklarade, det outtalade och det oroande prägel på det familjedrama som utspelas. Therése Söderlind lyckas förmedla både stämning och spänning. Naturen och den speciella geografin runt Höga Kusten bidrar.
En ung man försvinner under en älgjakt. Omständigheterna är oklara. Den kvarvarande familjen drabbas av svår sorg. Anspänningen i relationerna med anklagelser, sömnlöshet och självförebråelser driver utvecklingen i en katastrofal riktning. Kvar blir Anna, 7 år, och mannen som försvann var hennes äldsta bror, Charlie.
Det förflutna förföljer Anna i vuxen ålder. Som 23-årig student i Stockholm lever hon ett neurotiskt och ångestladdat liv med ytliga och farliga relationer till män. Hennes rumskamrat, tillika enda väninna, Mirja förföljer henne med frågor om vad som ligger bakom. Anna flyr svaren, likväl som frågorna. Hon väljer bort sina innersta känslor och låter en självförtärande låga sakta brinna. Tiden läker inga sår, tiden är endast ett tillfälligt plåster.
Den vuxna Anna är bara ett av tidsperspektiven som Therése Söderlind använder för att berätta sin historia. I utgångsläget berättas om Anna som bodde tillsammans med sin familj i en avsides by vid Höga Kusten när katastrofen infann sig. Det är en familj på fem personer som förutom Anna består av två äldre bröder, mamman och pappan. Familjen består av starka personligheter med stormande känslor, i ena stunden en glödande passion mellan föräldrarna och i nästa stund en uppslitande konflikt mellan pappan och Charlie. Anna registrerar och förnimmer konflikter och utbrott men kan inte själv hantera dessa. Mellanbrodern får gå emellan och agera som hennes värn.
I ett annat perspektiv är Anna 13 år och bor i Härnösand hos sin moster och morbror. Hon kallar mostern för mamma. Hon har också en yngre halvsyster. Familjesituationen är ny, men Anna vet inte och vill inte veta bakgrunden, annat än att något som kallas ”katastrofen” inträffade. Hon har också en förbjuden och destruktiv relation med en kyrklig ungdomsledare. Ungdomsledaren tycks veta en del om Annas barndom och vad som hände med familjen, men för Anna är ämnet tabu.

Therése Söderlind bygger effektivt upp ett psykologiskt drama. Den traumatiska händelsen när brodern försvann och familjen rämnade har satt sina tydliga spår i Anna. Och där det finns spår går det att också söka och finna. Andra delen i romanen koncentreras till förklaringen och utforskandet av vad som egentligen hände. När Anna sakta men säkert förlikas med tanken att få en förklaring, att återse platserna från barndomen och träffa skuggpersonerna från det förflutna börjar en resa tillbaka i tid och rum.
Söderlinds rötter i Norrland och närmare bestämt i Höga Kusten har satt sina tydliga avtryck i romanen. Naturen, det speciella landskapet, jakten och ensligheten tillför en betydelsefull dimension. Kombinationen av det gåtfulla och svårfångade i människans psyke och det tysta och lite otillgängliga landskapet är en fullträff. Även om det inte kommer som någon överraskning att det finns en skillnad mellan glesbygd och innerstad, blir detta uppenbara en inte oväsentlig styrka i romanen. Söderlind undviker schablonerna (även om svårmodet och tungsinnet kan diskuteras) . Istället ges romanen en trovärdig inramning och karaktär.

Norrlands svårmod är ett begåvat förstlingsverk. Undertiteln ”roman om ett försvinnande” ska leda tanken till spänningsgenren. Kanske finns det en kommersiell baktanke kring detta. Om man nödvändigtvis vill genrebestämma Norrlands svårmod är det kanske också där som romanen hör hemma, även om det är den mer psykologiska och suggestiva underavdelningen, väldigt nära familje- och relationsdramat. Det är inte utan att man anar en dragning åt Joyce Carol Oates.
Therése Söderlind intresserar sig mest för vad som händer inne i människor och hur man mentalt reagerar och handlar. Försvinnandet utlöser starka krafter bland dem som blev kvar. Men hon utelämnar inte den faktiska händelsen och dess förklaring. När Therése Söderlind berättar om Annas väg till insikt och förståelse över vad som hände i familjen femton år tidigare tror jag att Karin Boyes diktrader har inspirerat.
”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd ”

Jan-Olov Carlsson
intis@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.