Natt i Damaskus

02 april 2011

Nyheter, Utrikes

I Syrien följer Bachar al-Assad Khaddafis recept och skjuter skarpt på allt som rör sig i hopp om att oppositionen mot hans diktatur ska skrämmas till tystnad om tillräckligt många dödas.

Fredag förra veckan dödades demonstranter i ett flertal städer, som Maadamiyeh, Latakia, Homs, Sanamein och i Daraa där demonstrationerna mot regimen i Damaskus började för mer än en vecka sedan. Minst hundra personer har dödats av kravallpolisen. Regeringens taleskvinna Buthaina Shaaban sa dagen efter till media att 34 personer dödats. Hon antydde samtidigt att det inte var regimens fel. I stället påstår den officiella nyhetsbyrån SANA att ”beväpnade gangsters terroriserar befolkningen i ett försök att skapa instabilitet i landet”. Har ni hört den förut?
Dagarna efter spred sig protesterna till andra platser i landet. Demonstranterna i Daraa är inte längre ensamma. Vad som väntar upproret mot Assads regim är oklart. I likhet med regimen i Libyen saknas det ett alternativ till diktatorn al-Assad. Samhällets elit är intimt uppknutet till personen al-Assad och hans familj. Det pekar mot att blodig repression tillsammans med löften om reformer är den enda politiska väg som tyrannen i Damaskus kan välja.

Redan förra helgen sa Buthaina Shaaban att regeringen tänkte ”diskutera undantagstillståndet” och att lönerna för de statsanställda ska höjas. I tisdags meddelade regeringen att den avgår och ombildas omedelbart. Vilken förändring det kan leda till kan man fråga sig. Inte mycket troligen. Hon sa också att censuren ska lättas och rätten att bilda politiska partier studeras. Troligen kommer detta att stanna på pappret.
I tisdags organiserade regimen en motdemonstration i Damaskus som samlade tiotusentals supporters till president Assad. Det visar att han har ett visst stöd i samhället. Åtminstone mer än vad Mubarak och Ben Ali kunde mobilisera. En viktig förklaring till det är uppfattningen att Bachar al-Assad genom åren intagit en mycket tuffare attityd gentemot Israels ockupation av palestinsk mark och de syriska Golanhöjderna. Det ger honom ett visst manöverutrymme inrikes.

Syrien är en av de mest stängda regimerna i hela arabvärlden. Efter att det nationalistiska Baathpartiet tog makten 1963 infördes ett undantagstillstånd som sedan aldrig hävts. Det innebär att människor kan arresteras utan formalia och slängas i fängelse på obestämd tid utan rättegång.
Familjen al-Assad kom till makten 1970 efter en militärkupp av Hafez al-Assad, far till dagens härskare. Därmed fick också den religiösa shiasekten alawiterna ett stort inflytande över politiken i landet. Alawiterna representerar knappt tio procent av befolkningen, men med familjen Assad i sina led dominerar den alla andra religioner i landet. Detta bidrar också till att regimen agerar som att den står med ryggen mot väggen och bara kan behålla makten med extremt våld.
Familjen al-Assad kommer från ett litet bergsområde nära staden Latakia där alawiterna dominerar. I stort sett alla högre officerare i armén, cheferna för säkerhetstjänsten och dignitärerna i statsapparaten tillhör den alawitiska sekten. Det ger Bachar al-Assad ett starkt grepp över den repressiva maskinen.
Efter maktövertagandet 1970 fram till 1977 fanns det ett fungerande parlament med sekulära och religiösa partier. Därefter tystade Baathpartiet all opposition. Men i samhället rådde fortfarande starka politiska motsättningar som mynnade ut i ett uppror i staden Hamah. Vad som följde är en av de grymmaste och blodigaste massakrer som ägt rum i en arabisk stat.
Assads armé belägrade Hamah och krossade upproret med tungt artilleri under 27 dagars beskjutning. En tredjedel av staden förstördes och mellan 10 000 och 25 000 (enligt olika källor) människor dödades. Massakern i Hamah visar vad regimen är kapabel till. Att sonen Bachar sedan 2000 ersatt fadern Hafez ändrar inget i diktaturens karaktär. Det är fortfarande en familjediktatur som inte kan gå med på en demokratisk öppning i samhället.

Syrien ansluter sig därmed till den revolutionära vågen i arabvärlden. Upprorsvågen tar sig olika former i varje land för sig alltifrån Marocko till Jemen. Men det vi ser är hela den arabiska nationen som reser sig i ett gemensamt uppror mot diktatur och förtryck.

Benny Åsman

,

About Benny Åsman

Gammal utopist som tror en bättre värld är möjlig.

View all posts by Benny Åsman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.