Närmare miljonen på gatan – och vad skriver svensk press?

05 april 2011

Kommentar, Nyheter, Utrikes

Uppgifterna varierar. Enligt The Guardian var det 500 000. Independent uppger 900 000. Den svenska dagspressen pendlar mellan 200 000 och 500 000.
Hur som helst. Detta var den största demonstrationen i London sedan de jättelika manifestationerna för att försöka stoppa Irakkriget i mars 2003.
Denna gång handlade det inte om ett krigsäventyr utomlands. Utan om den krigsförklaring som den brittiska konservativa regeringen riktat mot den egna befolkningen.
Förra onsdagen presenterade finansminister George Osborne regeringens budget.

I den aviseras nedskärningar på 81 miljarder pund under de fyra närmaste åren. Det oberoende institutet IFS, som studerar offentliga finanser, uppger att 490 000 arbetstillfällen är hotade i den offentliga sektorn. Detta i ett land där arbetslösheten redan ligger på 2,5 miljoner, den högsta siffran sedan 1994.

Nedskärningarna kommer bland annat att innebära att 250 förskolor stängs, 450 bibliotek läggs ner, tusentals platser i äldreomsorgen försvinner.
Och man behöver inte direkt göra några djupare analyser för att förstå i vilka städer och områden som nedskärningarna genomförs i det brittiska klassamhället.
En lavin av kommande strider mot nedskärningarna kommer att fortsätta under våren. I början av maj kommer PCS, de offentliganställdas fack, att rösta om strejkåtgärder som i så fall äger rum i juni. Lärarfacken NUT och UCU väntas följa exemplet. Facken för anställda inom kommuner och den offentliga sjukvården hakar sannolikt på…
– Det är nästan oundvikligt, säger Chris Baugh, vice generalsekreterare i PCS, till www.stpress.se
Baugh uppger att huvudargumenten för att strejka är personalnedskärningarna och regeringens ”planerade pensionsreform”.
– Vi representerar huvudsakligen låginkomsttagare som inte alls har de guldkantade förmåner som regeringen påstår. Det här är i själva verket ideologiskt drivna reformer, inte regelrätta besparingar. Men allt fler börjar fråga sig vilken typ av samhälle vi vill ha, säger Chris Baugh.
Mellan 500 000 och 1 000 000 på Londons gator i den fackliga manifestation som är den största på mycket, mycket länge i Storbritannien. En massiv protest som manar till efterföljd i alla länder som går igenom samma stålbad som öriket.

Om detta får det inte skrivas.
Inte på nyhetsplats i Aftonbladet och Expressen.
I dessa våldsfixerade tabloider blir vinkeln den väntade.
”Här blir staden ett slagfält” är rubriken i den förstnämnda, givetvis kryddad med två bilder för att illustrera ”slagfältet”. Om demonstrationens innehåll och varför den hölls inte ett ord.
Expressen ska som vanligt vara värre. Där blir rubriken ”London brinner” kryddad med en bild av några träpinnar som brinner på ett torg.
Så förvanskas sanningen. Så hårdvinklas nyheterna. Så blir 0,2 procent i en av efterkrigstidens största demonstrationer i London till huvudnyhet och 99,8 procent av dem som deltog till knappt en bisats.
Expressen hade en gång i tiden parollen ”Expressen behövs om sanningen ska fram”.
Den är borttagen.
Bevakningen av demonstrationen i London talar om varför.

Kjell Pettersson

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.