Illavarslande lukt från kalla kriget

05 april 2011

Inrikes, Nyheter

Verkligt problematiska blir hyllningarna av Juholt när de också får till följd att man undviker att ta upp de delar av talen som ur ett vänsterperspektiv är oacceptabla, ja i vissa fall rent skandalösa. Vår tids stora ödesfråga, miljöfrågan, lyste så gott som helt med sin frånvaro, och reducerades till intet förpliktande fraser om att Kyotoprotokollet måste respekteras. Kärnkraften nämndes inte, trots att kongressen utspelas mot bakgrund av vad som verkar bli den största kärnkraftskatastrofen någonsin. EU s grundläggande värderingar hyllades. Revolutionen i arabvärlden fick inte ett ord. Värst av allt var kanske försvarspolitiker Juholts hyllande av ”den transatlantiska länken”. I formuleringar som luktade av kalla krigets mest härskna fraser menade han att denna länk, ”byggd på ömsesidig respekt för länders fria säkerhetspolitiska val [jo, han sa faktiskt så] är viktig för den övergripande säkerhetspolitiska utvecklingen på båda sidor Atlanten”.

I ett läge när USA för krig i Afghanistan, stöttar de mest korrupta arabregimer, göder Israel, bekämpar palestiniernas rätt till en egen stat och kränker mänskliga rättigheter över hela världen hyllade Juholt Obamaregimens ”progressiva krafter som nu vill åstadkomma en kursändring. Vi ser nedrustningsfrågan, vi ser inställningen i Mellanöstern, den muslimska världen i förbudet mot tortyr”.
Den bistra sanningen är att Juholt i dessa frågor blev utskåpad av Mona Sahlin, som under kongressen höll ett av sina allra bästa tal. Hon undvek denna gång allt tal om att vinna medelklassen genom förnyelse åt höger. Det var ett passionerat försvar för politikens primat över marknaden, mot gated communities och gräddfiler, för jämlikhet som inte stod Juholt efter.
Men framför allt hade det en helt annan ton i de globala frågorna. Hon hyllade den nordafrikanska revolutionen men krävde att friheten också måste nå det palestinska folket; Israels ockupation kränker folkrätten varje dag underströk hon. Sahlin var kristallklar i sin kritik av kärnkraften. Den har vunnit mark på grund av tillväxtjakten hos de rika nationerna, men också som en smitväg undan klimatkrisen, slog hon fast. Och gissa vem av de två som tog upp homofobin.

Kanske kan man dra två slutsatser av denna jämförelse:
För det första: Detta är inte platsen att göra en värdering av Mona Sahlins politiska gärning. Men det är klart att hon var en skicklig politiker med en genomtänkt politisk dagordning. Många av oss var starkt kritiska till hennes försök att driva partiet till höger och göra socialdemokratin till ett mitteninriktat medelklassparti. Men det är uppenbart att hon i många avseenden stod i samklang med viktiga sociala rörelser och bidrog till att förändra samhällsklimatet till det bättre i frågor relaterade till jämställdhet, kvinnovåld eller homofobi.
För det andra: Håkan Juholt är i internationella frågor en inskränkt politiker. Hans folkhem riskerar att få en unken nationell doft.

Kjell Östberg
intis@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.