”Riv beslutet! Behåll vårdcentralen!”

01 april 2011

Inrikes, Nyheter, Stockholm

Det är lördag. Klockan är tolv och imorgon börjar sommartiden. Solen lyser men den snålblåsande vinden som sveper med sig upptinade löv är så kall att de som står och delar ut flygblad och samtalar med människor på det lilla torget i Husby ser huttrande frusna ut. Vanligtvis är det långt från Stockholmsförorten till det numera mytomspunna Tahrirtorget i mångmiljonstaden Kairo. Men inte idag, idag har Vredens dag utropats även här – en folklig manifestation mot alla offentliga nedskärningar och nedläggningen av Husby vårdcentral.

”Riv beslutet om nedläggningen av Husby vårdcentral”, uppmanade Basar Gerecci.

Folktandvården, barnmorskemottagningen, banken, Dalhagsskolan, fritidsgården Gula gården, stadsdelsförvaltningen, och nu senast; posten och vårdcentralen. Det är inte en upprabbling av vad Husby centrum innehåller utan över vad det har innehållit. Nästan längst ut på Blå linjen ligger det, som en del av Alliansens storsatsning Järvalyftet – ett lyft som kommit att bli raka motsatsen. Nu har folket fått nog.
Scenen står fortfarande tom, men det börjar så sakeliga att samlas folk. Vid Rättvisepartiet Socialisternas bord står AnnaMaria Berggren Eriksson och Heikki Moisio. Medan Anna Maria pratar med förbipasserande berättar Heikki Moiso att han bor i Barkaby men är här för att stötta Husbybornas protest.
– Det finns ju ingenting kvar här snart, de tar bort paketutdelningen och vårdcentralen, de vill privatisera Husbybadet. Snacket om Järvalyftet är som ett hån mot oss som bor i föroten, säger han.
Nima Jjohar-Tajmouri bor i Kista, han är här för SSU:s räkning och ska senare hålla tal. För honom är nedläggningarna och den sammanslagning av Husby och Akalla vårdcentraler som ska ske den 12 april bara en del av en lång kedja liknande händelser och nu handlar det om att få igång en rörelse:
– Vi hoppas att det här sprider sig, att initiativet inte tar slut här idag utan att det piskas upp samma reaktion så fort den borgerliga politikerskararan som har makten just nu försöker med nedläggningar i andra förorter. Det är en klasstrid, en attack mot alla de förmåner och den välfärd som arbetarklassen har kämpat sig till under hela 1900-talet. Nu får det räcka.

– I stort sett hela föreningslivet härute stödjer på ett eller annat sätt upproret, till och med affärerna låter oss affischera och kyrkan har sagt att om det blir dåligt väder så kan vi vara i deras lokaler, berättar Arne Johansson, Rättvisepartiet. Han är en av upprorets grundbultar och har länge engagerat sig för Husbys välfärd. Att många ungdomar anslutit sig den här gången ser han som något mycket positivt:
– Det är ett unikt samarbete över generationsgränserna, allifrån PRO och Nätverket Järvas Framtid, till en massa ungdomsföreningar, framförallt Megafonen, men också Love Tensta, Husby Marathon och de politiska ungdomsgrupperna.
Inte bara det, Arne Johansson kan också meddela att hela stadsdelsnämnden stödjer folket och har publicerat ett uttalande mot nedläggningen av vårdcentralen. Nämndens moderate ordförande, Bo Sundin, ställer upp med ett tal under dagen.

Sambaorkestern överröstar vårt samtal och lyckas dra fler människor till torget. Talen kan börja, och först ut är Basar Gerecci från ungdomsföreningen Megafonen som håller i evenemangen på scen:
– Jag är ung och frisk så till en början förstod jag inte vad nedläggningen betydde men i samtal med många andra insåg jag snabbt att nedläggningen av Husby vårdcentral är en katastrof för vårt område, säger han och menar att ett samhälle aldrig är bättre än hur det behandlar sina medborgare. Själv har han inga problem med att gå de 800 meterna till Akalla vårdcentral men han tänker på de gamla, de sjuka, de stora barnfamiljerna.
– Vi är mitt i denna skräckfilm som började med förlusten av Dalhagsskolan, banken som låg på torget, postkontoret som försvann i förra veckan och tandvården som flyttade till Hallonbergen för många år sedan. Vad vi ser är ingen engångshändelse. Gott folk, det är en kedja av händelser som följer samma spår, i Tensta har man precis lagt ned Försäkringskassan och Skatteverket, i Rinkeby finns knappt en bankomat kvar och förra året lade man ner förvaltningshuset där trots massiva protester från de boende. Risken är stor att Apoteket i Husby försvinner och att företagen i centrum får svårare att överleva när arbetsplatserna inte längre är kvar.

Tal, öppen scen, tipsfrågor, kaffeservering och musikuppträdanden av bland annat Carlito, hiphopbandet Labyrint från Uppsala och Ayesha, kantar denna vredens dag i Husby.
Bland åskådarna finns Gülay Gerecci som bor i Solna. Som namnet avslöjar är hon mamma till Basar Gerecci och hon är stolt över sonens engagemang.
– Det är fruktansvärt att de skär ned just i de här områdena som behöver mest stöd.
Alla går runt med plåster här och var i ansiktet, och Elisabet Widebäck som bott i Husby sedan 1974 – då hon var en av de första invånarna i den nybyggda förorten – förklarar:
– Det är symbolen för att vi får plåstra om oss själva hädanefter.
Hon tycker att hon har upplevt hur bra Husby var. I början fick de kämpa för daghem men de hade post, bank och trafikseparering:
– Våra barn behövde inte bli påkörda när de gick till skolan, säger Elisabet Widebäck vars fem barn har vuxit upp i Husby. Hon fortsätter:
– Jag hoppas att protesterna leder till att stadsfullmäktige och landstinget i Stockholm byter färg till nästa val och även att regeringen faller.

Ayesha får igång torget med lite gungande a cappella, och så kliver Arne Johansson upp på scen, aningens besviken över uppslutningen. Istället för de 1000 som man räknade med tror han att det kanske har varit omkring 400 sammanlagt:
– Många säger att det inte spelar någon roll att protestera, att ingen lyssnar. Men vi försöker få dem att lyssna på alla sätt och vis, bland annat med 2 650 namnunderskrifter mot nedläggningen av vårdcentralen, med en utfrågning av sjukvårdsstyrelsen i Husby träffs lokaler och genom prostester under stadsdelsledningens möte, säger han och understryker:
– Vi har en enig lokalbefolkning bakom oss i den här frågan. Ska vi acceptera maktens arrogans, att bli överkörda gång på gång?
Ett rungande nej kommer från åskådarna.
– Järvalyftet lovade mer service, mer arbetsplatser. Var det någon här som uppfattade ett enda förslag i Järvadialogen om att lägga ned vårdcentralen, flytta posten, privatisera Husbybadet?
– Nej!
– Det är så här demokrati känns, när man står och fryser för det man tror på!, säger Miljöpartiets Gustaf Fridolin till den uthålliga skaran på torget som alla försöker tränga ihop sig på solsidan för att slippa den råa kylan i skuggan, medan Fridolin beskriver samtidspolitiken som en ballong som folket måste rycka tag i innan den glider iväg över hustaken, bort från den folkliga förankringen:
– Ingen politiker har någon makt om människor reser sig upp och kräver förändring, på det sättet är det ingen skillnad mellan Tahrirtorget i Kairo och Husby torg: vi äger alla tillsammans makten över våra samhällen bara vi vågar, orkar och kan säga ifrån. Ni säger ifrån idag högt och tydligt och det kommer att höras hela vägen till landstingshuset och in i riksdagen, det kommer i alla fall vi att försöka se till. Det är engagemang som det här som gjort Sverige till ett fantastiskt land och jag är övertygad om att ett land som ger upp om att vara fantastiskt för alla snart inte är fantastiskt för någon.
Veronica Palm har tagit paus från Socialdemokraternas extrakongress för att hålla tal i Husby och hon drar ned rungande applåder.
– Det finns de som säger att klassamhället inte finns längre, det är inte sant, det räcker att åka tunnelbana genom Stockholm för att se klassamhället in på bara skinnet. För att se hur vårdcentralerna läggs ned i förorterna, hur skolresulteten är sämre i förortsskolorna och livslängden kortare ju längre ut på tunnelbanelinjerna man kommer. Om tre och ett halvt år tänker jag stå här och applådera ett socialdemokratiskt landstingsstyre – vård efter behov och inte efter plånbok.

Borta vid Vårdcentralens dörr står Rauni Gustafsson med sin rullator. Hon klistrar plåstret som hon haft i ansiktet under manifestationen över låset, medan väninnan oroligt frågar om det verkligen är okej.
– Det är inget klister kvar i det, säger Rauni som tidigare har talat på torget och då bland annat undrade över hur ska vi kunna förväntas att ta ansvar som medborgare när samhällets styrande inte visar respekt för våra medborgerliga rättigheter. Då klistrar även väninnan sitt plåster på dörren. Sedan kommer nittonåriga Andrea Törnestam som är med i SSU Kista. Ordet har tydligen spridits om att alla ska sätta sina använda plåster på dörren och markera sin ståndpunkt.
– Jag tycker att det var intressant att höra att stadsdelsnämndens ordförande säger att han också är emot det här för jag tror inte att han är emot Vårdval Stockholm och man måste ändå kunna lägga ihop ett och ett. Det ploppar upp vårdcentraler i Täby och i innerstan varje dag samtidigt som de stängs i förorterna, säger Andrea Törnestam innan hon sätter sitt plåster på dörren och går.

Det står en ensam röd cykel i vårdcentralens cykelställ, den tillhör Gunnar Johansson. Det är han som har skrivit plakatet som sitter på dörren. Han har bott i Husby sedan begynnelsen och varit listad på vårdcentralen sedan den öppnade för 35 år sedan.
– Landstinget har en policy om tillgänglighet i vården, och tillgänglighet för en vårdcentral är att den ligger där folk bor, säger Gunnar Johansson. Som en sista utväg har han överklagat beslutet till diskrimineringsnämnden, berättar han och nämner att personalen älskar hans plakat:
– De har pratat med mig i smyg härute men jag vågar inte säga deras namn för de kan bli trakasserade av verksamhetschefen som går ut och river ned skylten hela tiden. Hon är ju anställd för att göra den här den här nedskärningen och vill inte se några hinder.

Text och foto: Emma Lundström

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.