”Aktivister behövs mer än journalister idag”

18 april 2011

Nyheter, Politik

Walid Al-Saqaf, Jemen, talar om sociala media, nyhetskanalen Aljazeera, och om vilken roll de spelar i revolten i arabvärlden. När det gäller Jemen är yemenportal.net den första nyhetshemsidan och sökmotorn för Jemen, en viktig informationskälla för omvärlden och ett mobiliseringsverktyg för aktivisterna. Walid Al-Saqaf är den jemenitiska aktivisten bakom portalen. Walid är journalist och forskare inom nya medier och online-journalistisk vid Örebro universitet.

Walid Al-Saqaf, foto: Sholeh Irani

Walid Al-Saqaf kallar sig aktivist, före alla andra yrkesmässiga identiteter han har. Han menar att i denna tid av revolutioner behövs aktivister mer än journalister och akademiker!

Han engagerar sig i det han är bra på för att kunna underlätta aktivisternas kamp i Jemen och öka deras tillgång till information.
– Jag vill bidra till en snabbare förändring. Det sättet jag jobbar på nu kanske innebär risk för den journalistiska standarden, men det som prioriteras idag är vår frihetskamp för att sätta stopp för 30 år av diktatur. Det är ett medvetet beslut.

Låt oss prata om Aljazeera. Nyhetskanalen har spelat en roll i händelserna i regionen, hur avgörande är denna roll? Har Aljazeera blivit mer än en nyhetskanal?
– Aljazeera har blivit vapnet i revolutionens hand. Aljazeera har tagit ställning för revolutionerna, hyllar folkets uppror. Även deras profil bekräftar denna roll. Om man tittar på de videoklipp som Aljazeera visar som reklam för sin kanal, där de visar heroiska scener från revolutioner i olika länder, ser man en sorts uppmuntran och hyllning till revolutionen, de höjer revolutionärernas moral. En motsättning mellan Aljazeera och de korrupta regimerna i regionen är uppenbar.

Media i denna region kontrolleras vanligtvis av makthavarna, av regimer. Varför ska Aljazeera som ägs av makthavarna, i det här fallet Qatars rika shejker, erbjuda sig själv som vapen i revolutionärers händer? Vad finns för dem att vinna i den här?
– Jag tror att de från början har getts fria händer av emiren av Qatar, att agera som självständig media. Kanalen är oberoende i sin verksamhet och journalistik. Så länge de inte hotar Qatars politiska intressen förstås, och det har de inte gjort hittills! I regel har Aljazeera agerat som en media som återspeglar majoriteten av regionens befolkning, och mot diktaturer och korrupta regimer. Aljazeera uppmuntrar varje revolt mot korrupta regimer i regionen.

Men varför?
– För att den är en panarabisk kanal, och den arabiska världen kan inte utvecklas med de korrupta och förtryckande regimer som driver dessa länder till fattigdom.

Men är Aljazeera en nyhetsmedia när den gör allt detta, väljer sida och medvetet engagerar sig för en part mot andra?
– Jag tycker att kanalen inte längre är den ”nyhets”-kanal som den var innan revolutionerna startade i regionen. Den fungerar nu som ett verktyg för att bidra till framgångar för revolutioner och stöd åt folket som kräver förändring.

Den iranska revolutionen ägde rum för 32 år sen. Då fanns inte ens faxmaskiner tillgängliga för vanligt folk! Men det blev en massrevolution trots att det inte fanns sociala medier som vi har idag. Revolutionerna under 1900-talet lyckades för det mesta, för att de hade starka ledare som enade folket. Men det verkar som att revolutionerna idag inte behöver en stark centraliserad ledning. Det handlar till exempel om folkets kommunikationsförmåga och nätverksbildande. Ser du stora skillnader mellan 1900-talets revolter och det nya seklets?
– I jämförelse med den iranska revolutionen är dagens revolutioner i regionen inte ideologiska, vilket i sig är ett plus. Nu handlar revolterna i regionen om värderingar som mänsklig integritet, yttrandefrihet, pluralism… Den andra skillnaden är att de inte har någon klar och definierad ledare. Det innebär att revolten går vidare oavsett någon persons eller grupps vilja eller ovilja. De nya revolutionerna är inte personifierade, så det blir ingen enskild person som kan påtvinga sina idéer efter segern, som Khomeini gjorde i Iran.
– Jag är mycket optimistisk om processen vi bevittnar, fast det är fortfarande ett experiment, det har aldrig tidigare inträffat så stora revolter i arabvärlden.

Kunde allt detta som vi ser i regionen hända om det inte vore för de sociala nätverken via internet?
– Inte på det sättet som det händer nu. Eftersom utan de moderna sociala medierna kunde folk inte kommunicera så snabbt och enkelt som de gör nu, diskutera och fatta beslut om aktioner. I Jemen har vi väldigt låg Internettillgång i jämförelse med Egypten till exempel. Men vi har andra digitala medier för informationsspridning. Vi har nu tre oppositionella satellitkanaler som sänds över Jemen. Liksom Aljazeera som är en digital satellitkanal och når människor utan hinder. Revolutioner skulle kanske inträffa ändå, även utan de nya sociala medierna, men inte i den utsträckning och den form som de gör nu.
– Det som hände i Egyptens fall initierades genom en Facebookgrupp. Men de satte igång revolten, och de som samlades den första fredagen på Tahrirtorget fortsatte träffas och organiserade hela landet. Fördelen med Facebook och liknande medier är att man kan dela informationen och sprida den snabbare och lättare i jämförelse med de traditionella kommunikationsmedierna. Man kan inte säga att de här människorna är ”Facebookaktivister”. De är engagerade människor i sina samhällen som använder sociala medier som ett medel. Från den virtuella världen till den verkliga världen.

Både ungdomsrörelsen och oppositionella politiska partier i Jemen har avvisat medlingsförslaget från Gulf Co-operation Council (ett politiskt och ekonomiskt förbund mellan de arabiska staterna Bahrain, Saudiarabien, Oman, Kuwait, Qatar och Förenade Arabemiraten), och fortsätter med dagliga demonstrationer både i Jemens norra och södra delar. Varje dag kommer nyheter om dödade eller skadade demonstranter. Mer än 100 personer har dödats sedan oroligheterna började. Motståndarna kräver president Ali Abdullah Salehs avgång och inget mindre. Oppositionen i Jemen är bred. Det finns både vänstergrupper och islamiska partier.
Det islamiska partiet har genomgått en rad liberaliseringar under åren och stödjer nu en parlamentarisk ordning, enligt aktivisten och journalisten Walid Al-Saqaf.

Har den iranska regimen någonting med händelserna i Jemen att göra? Det finns en relativ stor shiitisk minoritet i Jemen, stödjer de regimen i Iran?
– Shiiterna i Jemen tillhör den gren som kallas jezider som är närmare sunniter än shiiter och har ingenting med grenen av shiiter i Iran att göra.

En del av konspirationsteorierna menar att de västallierade regimerna i regionen inte längre är lönsamma för USA, och att det är imperialisterna själva som ligger bakom dessa revolter i regionen! Vad skulle du säga till dem?
– Visst har dessa stater nu blivit en börda för USA, men de behövs fortfarande och är värdefulla av olika anledningar. Om arabvärlden blir fri och oberoende, kan de tvinga USA att ändra en hel del av sin regionala politik, till exempel det som gäller israelfrågan. Det blir katastrofalt för USA! Ökad politisk medvetenhet bland folk i regionen är ingenting som gynnar USA heller.

Varför bränner folk inte USA:s och Israels flaggor? Inga islamiska symboler och paroller dominerar i demonstrationerna i regionen?
– Det är pragmatiska beslut från folkets sida. Revolterna är demokratiorienterade, och vad skulle man vinna genom att bränna USA:s flagga, utom att alienera Amerika och världsopinionen? Det är klart att om de här korrupta regimerna är USA-allierade, är det bättre att vinna opinionen istället för att bränna USA-flaggan. Då kanske man lyckas tvinga USA att agera mot regimerna. Folk har medvetet koncentrerat sig på den som förtrycker dem i deras länder, på ett gemensamt krav och mål. De vill bli av med diktatorerna. När man är hungrig och vill ha bröd, går man och protesterar för bröd, inte mot droger eller saker som inte är relevanta.

Sholeh Irani

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.