Wisconsin kämpar för fackliga rättigheter

07 mars 2011

Utrikes

Efter årsskiftet har tidningsrubrikerna skenat i väg fram och tillbaka mellan Nordafrika och Mellanöstern. Vi har börjat vänja oss både vid ökenlandskap och arabiska namn på byar och städer.
Helt halsbrytande hamnar så vi politiskt intresserade läsare plötsligt i det vintriga nordamerikanska Mellanvästern. Göte Kildén berättar om vad som är på gång i delstat efter delstat.

I Wisconsin söder om De stora sjöarna får vi vara med om hur tiotusentals amerikanska fackliga aktivister i snöyra och slask, dag efter dag samlas i försvaret av de offentliganställdas strejkrätt och delar av deras trygghetssystem.
Det är hårdföra republikaner som nu skyndsamt försöker skörda vad som såddes genom fjolårets enorma valframgångar i de delstatsval som sker samtidigt med valen till representanthuset.
Inte sedan efterkrigsvalet 1948 har det skett en sådan väldig omfördelning av lokal makt mellan USA:s två statsbärande partier. Republikanska hökar erövrade guvernörsmakten från demokraterna i stater som Iowa, Michigan, Ohio, Pennsylvania, Wisconsin, Kansas, New Mexico, Oklahoma, Tennessee och Wyoming. Nyvunnen makt som man försöker använda till att sopa rent från all facklig organisering inom den offentliga sektorn.

Alltsedan början på 1950-talet har den fackliga organisationsgraden minskat i USA. Under den eran var 30 procent av alla anställda inom den privata sektorn medlemmar i en fackförening. För de offentligt anställda var siffran omkring 10 procent. I sig ett resultat av arbetarradikaliseringen på 1930-talet och de svåra depressionsåren. När Ronald Reagan 1981 krossade flygledarnas nationella strejk genom att med hjälp av en gammal tvångslag lyckas med att rakt av sparka de 12 000 fackligt anslutna som deltog, blev utförslöpan än brantare.
I dag ligger den genomsnittliga nationella organisationsgraden så lågt som på 12,4 procent. Varav bara hälften i den så mycket större offentliga sektorn.

Republikanen Scott Walker i Wisconsin är en av alla dessa nyvalda guvernörer som vill visa hur väl nya kvastar sopar. Han är starkt befryndad med Tea Party-rörelsen, och den 18 februari gick han ut och förklarade att 225 000 anställda inom stat och kommun skulle fråntas den fackliga förhandlingsrätten.
I samma veva presenterade han en rad försämringar när det gällde sjukvård, pensioner m m, och förklarade utan omsvep att de militära reservisterna i The National Guard skulle anlitas för att stoppa ett eventuellt motstånd mot lagförslagen. Han varslade också om snara massuppsägningar i all kommunal och statlig verksamhet.

Nu gick inte det hela så enkelt och smidigt som han tänkt sig. Visserligen började det hela som vanligt med lite fackligt lobbyarbete. Utanför delstatsparlamentet i Wisconsins huvudstad Madison samlades en del små grupper fackligt aktiva med färdigtryckta protestplakat, samtidigt som fackliga ombudsmän försökte påverka osäkra ledamöter i den lokala församlingen (Wisconsin har 5,7 miljoner innevånare).
Men sedan följde några omtumlande dagar. Strejkande offentliganställda och sympatisörer från privata företag strömmade till. Gymnasieungdom och studenter slöt upp i stora skaror. Som mest samlades uppåt 80 000 människor i och utanför regeringsbyggnaden. Massvis med folk deltog i en ”sleepover”. Frukt, pizzor, hamburgare, dricka och öl delades systerligt och broderligt.
Det här är ”Folket Hus”, proklamerade man stolt. Protesterande polis höjde stämningen genom att ”vägra hålla ordning”. Med alla nya människor kom också spontaniteten och lite av Mellanösterns hetta till det nariga och kyliga Mellanvästern. ”Det här är mer folk än under demonstrationerna mot USA:s krig i Vietnam”, sa en överväldigad demonstrant till en av Sveriges Radios korrespondenter.

På egna plakat jämförde studenterna Walker med Mubarak. ”Kan egyptierna så kan vi amerikaner”, ropade man unisont. Många tog också av sig skorna och visade upp sulorna mot bilder på Walker, likt den irakiske journalist som en gång försökte träffa Bush med sina skodon…
Flera demokrater gick så långt i sin ”antiparlamentarism” att de reste söderut till grannstaten Illinois i ett försök att fördröja den viktiga voteringen om Walkers förslag. Nu lär det inte gå, kanske har klubban redan fallit när detta nummer av Internationalen gått i tryck. Men denna spektakulära resa söderut var egentligen en undanflykt. Vare sig här eller i andra stater som Ohio eller Tennesse kan man segra genom att gömma sig.
I många diskussionsrundor på det ”Fria torg” som organiserats inne i delstatens generösa pampiga lokaler har fackliga aktivister argumenterat för en generalstrejk i hela Wisconsin som det enda sättet att gå segrande ur den här kampen. Inlägg som efterhand har fått allt större gehör. Men avspisats av högre fackliga funktionärer och deras samarbetspartners i det Demokratiska partiet.
Inte ens när den egna fackliga existensen står på spel väljer man strid. Facktopparna har lovat alla eftergifter i världen, bara de får behålla förhandlingsrätten. Men vad hjälper det med förhandlingsrätt om man förhandlar bort allt? Det enda som då återstår blir skyldigheten att betala medlemsavgiften till just facktopparna…

Oavsett utgång innebär dessa dramatiska och härliga veckor en möjlighet för de mindre socialistiska grupper och partier som verkar i USA. En pånyttfödelse av arbetarrörelsen kan vara möjlig. Det är ingen rituell formel utan nära nog övertydligt att det här behövs ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan bryta med det borgerliga tvåpartisystemet.
I veckan publicerades dessutom en glädjande opinionsundersökning som visade att 60 procent av amerikanarna ogillar Scott Walkers drakoniska förslag. För den omskrivna och av amerikanska media så haussade Tea Party-rörelsen har veckorna i Wisconsin däremot varit en politisk katastrof. För första gången blev det klart för många människor vad som är rörelsens verkliga mål.

Till stöd för ”our Walker” mobiliserade man stort i ett försök till en motoffensiv. Men lyckades bara uppbåda tvåtusen frusna entusiaster som inför journalister av alla de slag spydde ut sitt förakt över fackföreningar och ”välfärd”. I stället var det Wisconsins ungdom som bjöd på sig själva. Kanske så att det hördes ända till någon gränd i Kairo där militären, fortfarande vid makten, infört samma strejkförbud som republikanerna vill ha i USA.

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.