Strejkdag i Stockholms tunnelbana

07 mars 2011

Inrikes, Stockholm

Det var 22 minusgrader, gnistrande kallt och sol på torsdagsmorgonen den 24 februari när Driftsektionen Stockholms Tunnelbana och Spårvägar (SAC-DSTS) tog ut sin personal i strejk.
Kraven är enkla; som att få gå på toa och att få raster när man behöver – helt enkelt att få arbeta på ett hälsosamt och säkert sätt. Internationalen var på plats vid Gullmarsplan mitt under strejken.

Stämningen är öppenhjärtig och positiv utanför spärrarna vid Gullmarsplan. Där står förarna Lisa Lundström och Julio Silva, samt tjänstlediga spärrvaktsexpeditören Maria Karlsson och planerar hur de ska agera under dagen. Arbetsgivaren MTR (namnet har inte längre någon förkortning eftersom man inte kommit överens om vad det ska stå för) har dagen innan skickat ett mail där de talar om att de strejkande inte får använda uniform när de strejkar och att de inte heller får vistas i rastlokalerna eller använda toaletterna.
– Vi har inget behov av att vara i rastlokalerna så det är helt enkelt en olovlig lockout som dessutom är onödig, säger Maria Karlsson som också är facklig samordnare på SAC. Hon berättar att MTR även säger att DSTS inte varslat om strejken korrekt eftersom man inte lämnat namnlistor på alla som ska strejka. Men det är inget måste, menar hon och tycker att det är löjligt att göra som MTR och skicka ett hotfullt mail istället för att kalla till förhandlingar som man gör i normala fall.
– Det är förhandlingsdirektören på MTR, Pierre Sandberg (tidigare bland annat ordförande på Seko) som kör den här jättehårda, väldigt konfrontativa linjen. Vi har förstått att han ska sluta men de har inte vågat gå ut med det eftersom det skulle legitimera strejken, säger Lisa Karlsson som tycker att Pierre Sandberg kunde ta engagemanget och lägga det på en vettig personalpolitik istället. Lisa Lundström håller med:
– Det här är verkligen oseriöst beteende.

Arbetarnas rättigheter
Båda tycker MTR:s agerande påminner om ett litet familjeföretag som alltid har gjort som de velat.
– Men de har ju vunnit den största upphandlingen i Europa så man tycker att man kunde kräva av dem att de har koll på arbetsrätt, lagar, regler och kollektivavtal, och att de skulle ha en vilja att ge en bra arbetsmiljö till sina anställda, säger Maria Karlsson.
De berättar att MTR har gått ut och sagt att de ska göra allt de kan för att minimera konsekvenserna av strejken, bland annat har de plockat bort folk från tjänstgöringslistor. Eftersom flera av den strejkande sektionens 50-60 medlemmar är deltidsanställda, föräldralediga eller av annan orsak tjänstlediga gör detta att det inte märks så mycket på tågtrafiken att det är strejk. Men Lisa Lundström säger att det kommer att märkas desto mer i Alvik vid fyratiden då spärrvakterna där går ut i strejken.

Positiv bemötande
Julio Silva tycker att de blir väl bemötta när de delar ut material om strejken till kunderna, han misstänker att det beror på att folk är solidariska med dem därför att de känner igen sig:
– Samhället har försämrats på så många sätt under de senaste åren och jag tror att många känner en samhörighet med oss därför att de befinner sig i liknande situationer på sina arbetsplatser när det gäller kollektivavtal och liknande. Att det känns bra att det är några som säger ifrån och strejkar.
Det framkommer även att flera av fackförbundet Sekos medlemmar stödjer strejken eftersom de ropar uppmuntrade saker när de har vägarna förbi de strejkande som täcker sina arbetskläder med neonlysande gula västar – syns inte märket så räknas det inte längre som uniform resonerar de.
Lisa Lundström säger att det måste vara svårt för trafikledarna eftersom de hamnar mellan kollegorna och cheferna. Det är deras uppgift att hålla de strejkande borta från rastlokaler och toaletter.

“Med all rätt”
Isabel Bonett ansluter sig till den lilla skaran. Hon är kundservicevärd och i samma veva som hon dyker upp springer de andra ner till en av perrongerna när ett tåg glider in. Det kommer nöjda tillbaka upp för trapporna.
– Det är ett strejktåg så det ska åka runt tomt, förklarar Isabel Bonett.
Snart är vi på väg nerför trapporna igen allihop för att möta upp ett tåg som ska tas ur funktion 11.13. Det är Julio Silva som egentligen skulle ha tagit över efter den föregående föraren som kliver av sitt pass. Lisa Lundström håller en pappkasse i högsta hugg och förklarar att de har ”goodiebags” i den med lite smått och gott till de förare som inte tillhör SAC men som ställer sig neutrala i konflikten:
– De som har fredsplikt i sina kollektivavtal kan ju inte strejka, men de kan förhålla sig neutrala och vi vill belöna dem för det.
Längst bort på perrongen tar Julio Silva mikrofonen i förarhytten:
– Det här tåget tas ur trafik på grund av strejk med anledning av kraftiga försämringar i personalens arbetsvillkor, säger han och människorna väller ur vagnarna ut i den bitande klara kylan som nyper i kinderna.
– Kommer det något nytt undrar en kvinna som utstrålar ”bråttom” och ser irriterad ut.
– Om två minuter, säger Julio Silva och ger henne en pamflett med de krav som DSTS ställer på arbetsgivaren, som till exempel att komma till rätta med den underbemanning och dåliga tjänsteplanering som gör att spärrvakterna inte kan besöka toaletten på arbetstid, och att tunneltågförare inte ska behöva köra i mer än fem timmar utan rast.
– Ni strejkar säkert med all rätt, säger kvinnan och tar emot bladet liksom många andra på perrongen där Lisa, Maria och Isabel vandrar runt i folkmyllret. Precis som de sagt blir de vänligt bemötta trots att det är vardag och folk har bråttom hit och dit. Även de som från början är arga blir lugnade av det faktum att det är en riktig strejk och inte bara ett oförklarligt elfel.

Solidaritetshandling
Plötsligt blir det bråttom.
– Häng med till blå linjen, säger Lisa Lundström och tjejerna lämnar Julio Silva på perrongen och beger sig mot Västra skogen där ännu ett tåg ska tas ur trafik och pamfletter delas ut. De hinner precis.
På plats finns redan andra strejkande. Bland annat Elsa Andersson. Hon arbetar inte för MTR men hon är med i SAC och ställer upp som frivillig. Hon säger att folk är förstående:
– De är lite oroliga för att de inte ska komma hem, men när de förstår att det inte är någon fara önskar de oss oftast lycka till!
När den lilla gruppen kvinnor ska bege sig mot nästa perrong och nästa ”strejktåg”, funderar Lisa Lundström på om hon inte ska gå hem och vila en stund för att orka eftermiddagens aktiviteter. Hon har varit uppe sedan klockan fem.
– Jag har egentligen inte arbetsplikt idag men jag har en solidaritetstanke med det här, säger hon.
När vi kommer ut ur tunnelbanan igen är det mitt på dagen och ett väderomslag håller på att inträffa. Från råkallt till milt, nästan vårigt. Det känns en aning symboliskt, som att de strejkande kanske får till en islossning när det gäller arbetsvillkoren i alla fall.
Snön börjar falla.
Strejken höll på fram till midnatt på torsdagen. När vi når Maria Karlsson på telefon följande måndag berättar hon att MTR har valt att bryta kontakten med DSTS.
– De säger att det är meningslöst att ha någon kontakt med oss, men sektionen anser att det är MTR som inte kan föra en dialog utan bara kör envägskommunikation. Därför har alla förhandlingar brutit samman, inte bara med oss, säger hon och menar att det sektionen får göra är att sätta arbetsuppgifter i blockad och kalla till många förhandlingar för att sätta tryck på MTR:
– De blir inte av med oss!

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.