Käbbel och intrigerande – men var, var är politiken?

28 mars 2011

Kommentar, Nyheter

Efter sex månader av internt käbblande och intrigspel är det i helgen dags för kröningen av socialdemokratins nya partiordförande.

Hela processen fram tills nu har präglats av allt annat än handfasta politiska ståndpunkter.
Allt ska vara klart och riggat till kongressen.
Ett förslag till partiordförande. Ett förslag till verkställande utskott. Ingenting annat tillåts i den alldeles speciella socialdemokratiska partikulturen.

Vad den nya partiordföranden står för politiskt är ytterst diffust. I intervjun med Håkan Juholt, sedan valet av honom var klart, i Kalmartidningen Östra Småland 14/3 säger han i sak inte mycket annat än att: ”Jag tycker att Domus ska heta Domus och inte en massa andra namn.”
Med detta ska de över 300 ombuden på extrakongressen låta sig nöja. Det kan man kalla för ett öppet mandat när det gäller den kommande politiken.
När man ser det sista fixandet och trixandet med det nya verkställande utskottet kan man verkligen ställa sig frågan om hur illa det är ställt med socialdemokratin och hur partiet ser på det som i det vardagliga politiska livet brukar kallas för demokratisk process.
Ylva Johansson petas från VU.
På sin blogg kommenterar hon petningen och att hon ”frivilligt” ställer sin plats till förfogande.
– Jag hade gärna velat fortsätta, men jag känner mig inte petad utan det handlar mer om att valberedningen vill ha in Veronica Palm, och när det bara finns plats för en person från Stockholms arbetarkommun är det ganska rimligt om man vill ha in distriktsordföranden.
Så kan man också kommentera en petning, och varför det bara finns plats för en representant från Stockholms arbetarkommun är höljt i dimma.

Än mer sjukt för att inte säga groteskt blir det när Thomas Östros kommenterar valberedningens sågning av honom.
– Jag var inledningsvis ganska ledsen men nu känns det ganska bra. Om jag kan bidra till att det blir lite mer lugn och ro i partiet, och mer av sammanhållning så ställer jag min plats till förfogande, säger Östros i en intervju till Svenska Dagbladet 22 mars.
Han väljer att inte kommentera valberedningens förslag till VU. Men påpekar samtidigt att socialdemokraterna ”måste hålla samman”.
Herregud, är året 2011 eller är man förflyttad till en riggad partikongress i Moskva 1934?
Hålla samman för vad och i vilken politisk riktning?
Om nu både Ylva Johansson och Tomas Östros ville sitta kvar kunde de väl valt att ta strid på kongressen. Presenterat vilken politik de företräder, utmana andra kandidater till partiledningen att presentera sin politik, och sedan tagit en diskussion och låtit ombuden rösta.
Detsamma gäller för övrigt samtliga ombud på kongressen. Antingen de nu kallar sig vänster eller går under det nya högerordet förnyare.

Vad är det för fel med en öppen politisk debatt? Vad är det fel med att gå till val på en politisk plattform, vad är det för fel på en öppen politisk diskussion, vad är det för fel med att olika åsikter konfronteras med varandra och berikar partiets slutgiltiga ställningstaganden i olika frågor…
Men icke.
I socialdemokratin ska bilden av ett enigt parti alltid manifesteras om så strån och stickor ryker ute i partiorganisationerna.
Därför reduceras detta till ett spel som får handla om allt från Juholts mustasch eller Östros personliga utstrålning, men inte om politik.
Ett intrigspel där ingen vågar säga eller tycka någonting eftersom det i detta ligger en risk att man blir av med kommande maktpositioner och slutar sitt politiska liv som kaffekokare i Hyresgästföreningen eller PRO.
Hur de interna socialdemokratiska psalmerna går och vad som skett under de senaste sex månaderna ger Östros svar på. Och man kan av det visserligen återhållsamma svaret ändå tolka detta som ett svårt sargat parti, djupt infekterat av olika vendettor mellan enskilda partimedlemmar.
– Jag menar att de senaste månaderna har varit skadliga för partiet, eftersom inte minst i dagens mediala samhälle så lockas man till att tala mer illa om varandra än bra om varandra. Det tror jag är djupt olyckligt.

Samtidigt kan man att säga de ledande socialdemokraterna med sin totala ovilja att bekänna politisk färg har bäddat för en sluten värld med en skitpratarkultur.
En legendar inom den tidiga socialdemokratin var Fabian Månsson som under 1910-talet när de politiska striderna var som hårdast inom socialdemokratin kommenterade dessa bataljer med orden: ”Total tystnad och total enighet finns det bara på kyrkogården.”
Även om det är för tidigt att urnsätta det stora socialdemokratiska partiet är det definitivt dags att begrava den interna partikultur som präglat den process som lett fram till enighetskröningen av Håkan Juholt.

Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.