Bombmän på entreprenad förlorar kriget

28 mars 2011

Film, Kultur

Route Irish. Regi: Ken Loach. Manus: Paul Laverty. I rollerna: Mark Womack, Andra Lowe och John Bishop

Sanningen hinner ikapp även de mest hårdbarkade. Alla kulor och krut skyddar inte i längden mot samvetet och kanske rättvisan. Primitivaste sättet att lösa konflikter går hand i hand med den modernaste managementkulturen visar Ken Loach i filmen om den moderna privatiserade krigsföringen som utförs av USA och dess vänner i Irak. Den opassande samvetsömme Frankie tystas med att få patrullera ”världens farligaste vägsträcka” – Route Irish – mellan Bagdad och flygplatsen. Gamla förhärdade militären och numera entreprenör i den lukrativa säkerhetsbranschen, Fergus, slår bakut när Frankie dödas. Det var ju Fergus som rekryterade den arbetslöse kompisen Frankie till det farliga jobbet. Och nu vaknar han upp och vill gå till botten med det hela och straffa den som har ansvaret för Frankies död.
Därmed flyttas också det fjärran kriget hem. Uppgörelsen – kriget – utspelas sen på hemmaplan. I kända miljöer – färjan över Mersey och Port of Liverpool – ställs allt på sin spets. Bilbomber och waterboarding blir ett fullt reellt scenario i ett västeuropeiskt land. Det här är krigsmaskineriet som drabbar här och nu – medelklass och arbetarklass. Ett till synes osynligt maskineri som någon annan satt igång och som de många soldaterna snällt får finna sig i – eller gå under.
Men trots att krigets offer kan räknas i miljoner har vi kvar – och måste behålla, vill filmen understryka – ansvaret och måste se den enskilde. Vart och ett är ett offer för mycket. Och ett offer för okända och blinda krafter. Den som är skyldig till att människoliv går till spillo ska straffas. Enligt filmen brister övervakning och lagföring. Säkerhetskonsulterna är inte heller främst rädda att ertappas med att ha ”dödat en arab” utan för risken att ett dåligt rykte ska äventyra fortsatt kontrakt.
Filmen gick upp på ett fåtal platser i Sverige 18 mars. Med några timmars marginal var det världspremiär. Gamle garvade filmaren Ken Loach har noterat ointresset för filmen. Det har varit trögt att få ut den genom filmoligopolet. Trots aktuellt tema och den annars populära thrillerformen. Och trots att det är bra mycket mer på allvar än i den vanliga filmströmmen. Det finns t.o.m. skäl för thrillerformen denna gång och dessutom rimlig orsak att visa allt detta våld.

Larsolov Olsson
intis@internationalen.se

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.