”Antingen dör kapitalismen eller så dör Moder jord”

01 mars 2011

Nyheter, Utrikes

World Social Forum ägde rum i Dakar, Senegal, i början av februari. Klimatfrågan dominerade, men utvecklingen i Tunisien och Egypten väckte starka känslor på mötet.

Mais oui, un autre monde est possible (javisst, en annan värld är möjlig), det står helt klart då Assembly of Assemblies (det sista långa mötet som lägger fram forumets slutdeklaration) inleder med att säga: ”Den sista faraonen har fallit!” Spontana glädjescener bryter ut, folk av alla nationaliteter kramas och skanderar ”vive” och ”viva”.
Den 12:e upplagan av World Social Forum (WSF) gick som vanligt av stapeln med en lång marsch (med cirka 8-10 000 deltagare) från Dakars centrum till universitetet Cheick Anta Diop, där forumet huserade. Och Evo Morales Ayma, Bolivias president, satte som huvudtalare agendan från scenen efter marschen med att sätta klimatfrågan överst på dagordningen:
– Antingen dör kapitalismen eller så dör Moder jord. Om vi vill inge folket hopp, borde var och en av oss sätta sig in i den situation som väntar miljontals familjer, som kommer falla offer för den globala uppvärmningen […] Det måste finnas en medvetenhet och en mobilisering för att sätta stopp för kapitalismen och avvärja invaderare, neokolonialister och imperialister.

Bolivia har onekligen tagit täten i klimatfrågan efter att ha blivit utelämnat och isolerat under de senaste COP-mötena och som följd därav initierat en alternativ konferens i Cochabamba, vilken framlagt helt andra ”accord” och ”agreement” än de sedvanliga till skydd för Pachamama (Moder jord). Bland annat deltog Pablo Solón Romero, Bolivias FN-ambassadör, i en mängd workshops och seminarier som vilken deltagare som helst under forumet och tryckte med emfas på punkten att allt hänger ihop och att vad vi bevittnar just nu inget annat är än en eko-, bio- och geo-kolonisering av hela planeten.
Fast om det rör på sig i Sydamerika går det desto trögare i Västafrika:
– Man är inte medveten om klimatkrisen här, man slänger allt avfall och livsfarliga vätskor lite varstans, och bränslefrågan, att de multinationella suger ut den afrikanska jorden på fossila bränslen, har man noll koll på, trots de närliggande problemen med Shell vid Nigerdeltat, säger Djibril Gueye, jurist och klimataktivist, i folkhavet som lyssnar på Morales tal.

Men det finns hopp. En ung 350-koordinator, aktivist inom kampanjen 350.org, berättar att fem olika aktioner ägde rum i Senegal under 10/10/10, den globala 350-dagen, och att Afrika kommer att vakna, så småningom och sent omsider, liksom man tacklat HIV, krig och etniska konflikter kommer man att klara av klimatfrågan.
Även Palestina vill vara med i klimatkampen. Så snart det var ett öppet möte steg en delegat fram och talade om Palestinafrågan, hur Israel skövlar mark, dumpar avfall och tar vatten från palestinskt land vilket orsakar torka och döda skördar.
Istället för att tala om och planera inför nästa WSF-möte så är det fyra andra viktiga mobiliseringsdatum som diskuteras om och om igen: den globala aktionsdagen för Pachamama (april), anti-G8 och G20-demonstrationer i Frankrike (maj och november), det alternativa forumet till COP17 i Durban (dec.) och sist men inte minst, ”Earth Summit” i Rio (maj 2012) 20 år efter Riokonferensen som drog upp riktlinjerna för jordens framtid. Skillnaden denna gång är att det snarare kommer att handla om de levande arternas överlevnad.
Men det är ändå en fingervisning om att WSF-mötena börjar hamna i den politiska skuggan och kanske på väg att ebba ut. Något som flera deltagare också var inne på:
– Jag förväntade mig en bred uppslutning på forumet, speciellt efter den stora demon i söndags, men det ser jag inte riktigt här på campus, berättar Dauda Sow, bibliotekarie på universitetsbiblioteket under en fikapaus.
– Det är också en stor brist på organisering och koordinering och det tror jag beror på otillgängligheten hos ledningsgruppen. Jag tror dessutom att WSF måste komma ännu längre ner till gräsrötterna, stora möten och forum i all ära, men utan handling kommer man ingen vart.
Som vanligt är det en mängd delegater som aldrig lyckas komma fram till Dakar, främst bland de afrikanska länderna. Och av de 50 000 deltagare som arrangörerna såväl hoppats på som räknat med var nog hälften på plats. Fast tillsammans med de många lokala studenterna på universitetet uppgick förmodligen besökarantalet ändå till 50 000.
Och det var gott om politiska kändisar på området: Naomi Klein och Samir Amin, Malcolm X:s och Frantz Fanons döttrar, och förutom Morales sades också Lula varit på plats under WSF. De sistnämnda är tillsammans med Hugo Chávez WSF:s största supportrar, till skillnad från Senegals president, 80-årige Abdoulaye Wade, som uttalade sig vid ett flertal tillfällen i lätt nedsättande tonfall rörande forumet.
Socialism och gräsrotsrörelser verkar helt enkelt inte vara hans kopp te.
– Det här är mitt första forum och det har varit en underbar stämning här. Sen har det ju också varit stort att komma ”hem” igen, säger Coura Mbaye på klockren eken, gör citationstecknet med fingrarna och fortsätter: ”Och mitt område, antirasismen, har spelat en stor roll här i Dakar.”
Coura, som föddes i Dakar men som bott i Stockholm hela sitt vuxna liv, är aktiv i Nätverket och Centrum mot rasism och var delansvarig för två workshops i samarbete med ABF, Sida och Olof Palmes Internationella center. En kollega till Coura berättade dock hur hon fick bo i ”ett råtthål”, bokstavligt talat, till rum tillsammans med två kvinnor från Gambia medan de ansvariga från de svenska NGO:erna bodde fyrstjärnigt. En form av neo-kolonialism det med, som hon liknade det vid.

Så allt är inte frid och fröjd under forumet. En annan konflikthärd var den förväntade mellan västsaharier och marockaner. Fast den gick så långt och djupt att maghreberna (befolkningen i Nordafrika längs med Medelhavet) portades från vissa seminarier, workshops och paneldiskussioner som anordnades av spanjorer och västsaharier, vilket ibland ledde till handgemäng. Därför skrev Maghreb Social Forum (MSF) ett pressmeddelande som delades ut till dem som deltog vid Assembly of Assemblies och som dementerade att de få som sökte störa mötena skulle representera MSF och avslutade det med orden som kan gälla för hela kontinenten:
”Vi uppmanar de sociala rörelserna över hela världen att stödja den process som tror att ett annat Maghreb är möjligt. Ett demokratiskt Maghreb förenat i sina rika skillnader och sina försök att konfrontera den neoliberala offensiven och militariseringen i regionen. ”

Rikard Rehnbergh

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.