Svensk ”tigerekonomi” gentemot Rädda barnens rapport om barnfattigdom

14 februari 2011

Inrikes, Nyheter

Medan den svenska tigern ryter på Davos ekonomiska toppmöte slänger Rädda barnen in en liten bomb på regeringens prydliga skrivbord: en rapport om växande fattigdom bland landets barn. Kjell Pettersson studerar siffrorna, och funderar på nolltolerans när det gäller barnfattigdom.

”De måste få ta mer än fem köttbullar”
”Jag märker att de här barnen inte har pengar på en massa olika sätt. En del av dem äter till exempel jättemycket i skolan. Vi lärare har haft diskussioner med matpersonalen om det, om att de måste få ta mer än fem köttbullar, att de måste får äta sig mätta.”
De verkställande direktörerna i de femtio största bolagen hade 2009 en genomsnittlig inkomst före skatt på 12,2 miljoner kronor.

”Det händer att jag är pank en hel vecka”
”Jag ligger precis över socialbidragsnormen. Jag måste alltid vända på varenda krona. Jag försöker att inte låna pengar, även om det händer, men det är så jobbigt att ligga efter sedan. Det händer att jag går och är pank i en hel vecka. Tänk om någon av ungarna skulle behöva medicin eller något då.”
De fyra börsjättarna, Astra Zeneca, Telia Sonera, Nordea och H&M förväntas redovisa en sammanlagd vinst på 119,5 miljarder kronor för 2010.
Vinsterna ska ställas i relation till att kostnaderna för alla landets grundskolor och gymnasieskolor under 2009 var 114,5 miljarder kronor, enligt Skolverket.
”De går i gympaskor hela vintern oftast”

”Pengarna räcker aldrig, i höstas köpte min dotter själv en vinterjacka för födelsedagspengarna. Så är det ofta, jag kan inte ens ge dem det de måste ha. De går i gympaskor hela vintern oftast.”
Ingvar Kamprad, Ikea, förmögenhet 450 miljarder kronor. Stefan Persson H& M förmögenhet 170 miljarder kronor, Hans Rausing, Arcticgruppen, förmögenhet 50 miljarder kronor.
För några veckor sedan var det toppmöte i Davos. Med på mötet var bland annat en spinnande moderat katt som lapade i sig allt beröm om den svenska tigerekonomin, finansminister Anders Borg.
Någon vecka efter – och det är från den rapporten de tre citerade rösterna är hämtade – presenterade Rädda Barnen sin årliga rapport över hur barnfamiljer i Sverige har det ekonomiskt.
Rapporten jävar alla påståenden om den svenska tigern.
Snarare växer bilden fram av en svensk ”tiggarekonomi”.
En nationell skam. Där de som inget har tvingas bära skammen att inte kunna äta sig mätta, gå i trasiga skor, aldrig vara med på klassresor, aldrig åka på semester, aldrig, aldrig, aldrig…
En skamlös ekonomi där tunnor av miljoner vräks över dem som har allt och mer därtill. Men de känner ingen skam. Skammen fördelas inte rättvist, lika lite som de ekonomiska tillgångarna.
Rädda Barnens rapport heter Barnfattigdomen i Sverige och dess innehåll kan sammanfattas genom vad den 15-åriga Fredrik säger i boken Dåligt ställt – Barns röster om ekonomisk utsatthet, Rädda Barnen 2004.
”Jag har hellre mat på bordet än lägger 100 kronor på en klassresa”.
Ökad valfrihet var ordet, Fredrik Reinfeldt.
Rädda Barnen konstaterar: ”Sverige är rikare än någonsin – BNP per capita har stadigt ökat under 2000-talet. Trots det ser vi ökade klyftor mellan de fattigaste och rikaste barnen.”
Av rapporten framgår att barnfattigdomen år 2007 nådde den lägsta nivån sedan mätningarnas start år 1991. Under 2007 levde 10,9 procent av alla barn i ekonomisk fattigdom. 10,9 procent innebär 210 000 barn.
Under 2008 bröts den nedåtgående trenden. Barnfattigdomen omfattar nu 220 000.
220 000 barn. Säkert omkring eller över 100 000 föräldrar som i ”tigerekonomin” lägger en stor del energi på att välja mellan ett par nya skor och mat på bordet.
Det pratas mycket i andra sammanhang om nolltolerans i det här landet.
Är det inte hög tid att börja prata om att vidta åtgärder som leder till nolltolerans när det gäller fattiga barn, likaväl som för de monstruösa rikedomar och miljonlöner som staplas på hög hos de välbeställda?
Rädda Barnen sammanfattar sin rapport med följande fakta som ger en bra bild av klassamhället Sverige.
s Skillnaderna mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund är markant och ökar under 2007 och 2008. Barnfattigdomen är mer än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund (29,5 procent) som bland barn med svensk bakgrund (5,4 procent).
s Bland barn till ensamstående föräldrar är barnfattigdomen mer än tre gånger så hög (24,7 procent) som bland barn till sammanboende föräldrar (8,1 procent).
s Nästan vartannat barn (49 procent) till ensamstående föräldrar med invandrarbakgrund lever i ekonomisk fattigdom, men endast 2,3 procent av alla barn till svenskfödda par med barn.
s Barnfattigdomen varierar starkt mellan Sveriges kommuner, från 3 procent (Täby) till 31 procent (Malmö). Genomgående är barnfattigdomen högst i landets storstadsregioner och lägst i välmående kranskommuner till storstäderna. Mellan stadsdelarna är variationen ännu större, från Torslanda i Göteborg (2 procent) till Rosengård i Malmö (61,4 procent).
220 000 barn som lever i fattigdom.
Den svenska tigern har visat sina rätta ränder.
————————————–

Barn- och äldreminister Maria Larsson: ”Rädda barnen är oseriösa”
Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen har fått mothugg.
Statsminister Reinfeldt ifrågasätter om klyftan mellan fattiga och rika familjer ökat.
Barn- och äldreminister Maria Larsson, kristdemokrat, anser att Rädda Barnen är oseriösa som hävdar att den höga barnfattigdomen i Sverige är ett brott mot Barnkonventionen.
Ingen tycks vara speciellt intresserad över att diskutera det faktum att 220 000 barn i Sverige lever i fattigdom. Ett politiskt fattigdomsbevis så gott som något.
Rädda Barnen bemöter i pressmeddelande de två ministrarnas påståenden och hänvisar att Sverige har förbundit sig att i lagstiftning och praxis följa vad som står i Barnkonventionen.
– Barnkonventionens artikel 4 innebär att varje land ska göra sitt yttersta inom de ramar man har till förfogande. Det innebär att större krav ställs på de rika länderna – vi förväntas göra mer och gå längre än de nationer som inte har lika stora ekonomiska resurser. Barnkonventionens artikel 2 förbjuder dessutom diskriminering av barn bland annat på grund av föräldrars sociala status; och i artikel 27 kan man läsa om alla barns rätt till en skälig levnadsstandard, skriver Rädda Barnen.

Organisationen konstaterar att FN:s barnrättskommitté ansvarar för att se hur staterna efterlever Barnkonventionen och väljer själva att citera regeringens hemsida där man också kan läsa om kommitténs senaste utlåtande.
”Med tanke på Sveriges resurser och övriga resultat i arbetet med barnets rättigheter förväntar sig barnrättskommittén att Sverige ska ännu bättre leva upp till sina åtaganden enligt barnkonventionen… insatserna som görs på lokal och regional nivå i Sverige ska leda till minskade skillnader i levnadsvillkoren för barn oavsett av var det bor i Sverige”.
Rädda Barnen konstaterar helt kort att Sverige år efter år – oavsett regering – misslyckas med detta.

Kjell Pettersson

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.