Pakistan i väntan på den religiösa tsunamin

01 februari 2011

Nyheter, Politik, Utrikes

strong>Farooq Sulehria intervjuar Pervez Hoodbhoy.
Den 4 januari mördades Salman Taseer, guvernör i Pakistans största provins, av sin egen säkerhetsvakt Mumtaz Quadri. Salman Taseer förde en kampanj för att reformera landets hädelselagar. Hans argumentering för att avskaffa dessa lagar som betraktades som ett hot mot religiösa minoriteter, retade upp prästerskapet. Mullor utfärdade fatwor och satte ett pris på hans huvud.

Den religiösa fanatikern Mumtaz Qadri ansågs olämplig av polisen att sköta uppdrag på VIP-nivå, men placerades i Taseers skyddsvakt. Misstag? Ett märkligt misstag med tanke på extremisternas inflytande i landets säkerhetsorganisationer, Mördaren förklarade att han hade inspirerats av en mulla men handlat på egen hand. De andra livvakterna ingrep för övrigt inte förrän mordet var över. Qadri gav sig utan strid.
Sedan dess har medierna, mullorna och högern gjort honom till hjälte. Mullorna har gett honom en hederstitel, regeringen har meddelat att den inte tänker röra hädelselagarna.
I en intervju med Viewpoint talar dr Pervez Hoodbhoy om situationen i Pakistan. Hoodbhoy har examen från Massachusetts Institute of Technology och har undervisat i kärnfysik vid Quaid-e-Azam-Universitetet i Islamabad i 37 år. Han är också välkänd kommentator i pakistanska och internationella media i sociala och politiska frågor.

Mordet på guvernör Salman Taseer chockade folk över hela världen. Men i Pakistan blev mördaren hjälte för en stor del av befolkningen. Varför?
– I ett samhälle som domineras av traditionella religiösa värderingar innebär hjältemod ofta att man begår någon våldsam och självdestruktiv handling för att bevara hedern. Guvernör Taseer anklagades inte för hädelse, hans brott bestod i att söka presidentens nåd för en icke läskunnig kristen bondkvinna som hade anklagats för hädelse av några muslimska grannar. Taseers ingripande gick uppenbarligen över gränsen för vad som tolereras idag. Han tog uti med saken ensam, utan partiets stöd.
– Malik Mumtaz Qadri är inte den första hjälten av detta slag. Den nittonårige analfabet som dödade författaren till boken Rangeena Rasool på 20-talet och avrättades av britterna aktades högt av Pakistans grundare Muhammad Iqbal och Muhammad Ali Jinnah.
– I sitt korta vittnesmål förklarade Taseers mördare stolt att han utförde Allahs vilja. Hundratals advokater – som blev kända genom upproret som återförde Pakistans högste domare till hans ämbete – kastade rosenblad över honom när han befann sig i polishäkte. 200 advokater skrev under en försäkran att de skulle försvara honom gratis. Typiskt nog är Qadri barelvi-muslim och hör till Dawat-e-Islami (en internationell, missionerande muslimsk organisation), och 500 mullor av denna trosuppfattning stödde hans aktion i en gemensam deklaration. De sade att de som sympatiserade med Taseer förtjänade samma straff.
– Typiskt nog tillhör de flesta av dessa mullor Sunni Tehreek (en politisk islamisk organisation bildad 1990 för att verka för barelvi-muslimerna gentemot de konkurrerande deobandi och wahhabi), och antas vara moderata antitalibaner. En av deras ledare sprängdes av en talibansk självmordsbombare 2009, när han hade uttalat sig mot självmordsbombare. Men nu har dessa ”moderater” gått ihop med dem som attackerade dem. I dag styr de tillsammans Pakistans gator, medan en feg och moraliskt bankrutt regering kryper för dem och ger efter för alla deras krav.

Pakistanska väljare har alltid röstat på partier som lutar åt sekularismen, men idag ser det ut som om de religiösa partierna representerar en stor del av befolkningen. Håller du med om det?
– Ja, det gör jag. De som hävdar att Pakistans tysta majoritet i grunden är sekulär och tolerant kan mycket väl gripa efter halmstrån. De resonerar så att de religiösa partierna inte får folkets röster och därför inte egentligen kan vara populära. Men det är önsketänkande. Mullapartierna får inga valframgångar därför att de har satsat på gatans politik, inte på valen. De saknar också karismatiska ledare och slits sönder av bittra interna strider. Men MMA:s seger efter 11 september visar att de är i stånd att sluta leden. Det är också fullt möjligt att en naturlig ledare träder fram och orsakar en valsensation inom en ganska nära framtid.
Men även utan att vinna val är mullapartierna oerhört mycket mäktigare när det gäller att avgöra hur du och jag ska leva än valsegrare som PPP och ANP. Under mycket lång tid har den religiösa högern dikterat vad vi kan lära ut och inte lära ut i våra offentliga och privata skolor. Ingen regering har någonsin haft modet att spä ut det hatmaterial som tvingas ner i halsen på unga människor. De dikterar också vad du och jag kan ha för kläder, vad vi kan äta och dricka. Deras ohotade makt har lett till att Pakistan är en kulturell öken, eftersom de våldsamt motsätter sig musik, dans, teater, konst och intellektuellt sökande.
– Visst finns det spridda öar av normalitet i Pakistans städer. Men de krymper. Ja, de baluchistanska nationalisterna är sekulära, liksom MQM (det största liberala partiet i Pakistan, tredje största i landet) i Karachi. Men de står för en oerhört liten del av befolkningen.

Regeringen har kapitulerat. Premiärministern säger att hädelselagen inte ska röras. Betyder detta att religiösa fanatiker kan diktera besluten, även utan representation i parlamentet?
– Ja, det är en fullständig abdikering. När skäggen förde ut 50 000 upphetsade människor på Karachis gator ville en skräckslagen regering genast förhandla med dem. Till och med innan dess förklarade nuvarande inrikesministern, Rahman Malik, en mutkolv och skurk, raskt att han personligen skulle skjuta ner en hädare.
– Regeringen är kallsvettig, så kallsvettig att det styrande partiet dumpade Taseer – deras egen högt uppsatte medlem – efter mordet. Man talar om att skaffa livvakter från USA åt president Zardari eftersom hans egna kanske inte är pålitliga. Sherry Rahman, den modiga parlamentariker som vågade lägga ett förslag till reform av hädelselagen har fått gå under jorden. Det sägs att hon får två mordhot i timmen.

Pakistanska media beskrivs ofta som självständiga och levande. Men dessa media har utmålat Taseer negativt nästan en månad före mordet. Hur kommer det sig?
– Dessa egenskaper hos media reserveras för attacker mot en uppenbart korrupt men utåt sett sekulär regering. När det gäller andra frågor, till exempel en sansad diskussion om religion och arméns roll i samhället, är media märkbart tysta.

Många i Pakistan, till exempel cricketstjärnan Imran Khan som blivit politiker, skyller extremismens framgångar på USA:s ockupation av Afghanistan. Anser du att det är den grundläggande orsaken?
– Om USA aldrig hade kommit till Afghanistan skulle Pakistan inte ha varit den våldsamma röra som landet är idag. Så det finns ett inslag av sanning i det påståendet, men bara ett inslag. Jag ska ta en liknelse: du har en hög torr ved och en tändsticka. Det USA-ledda antisovjetkriget var tändstickan. Men den torra veden är den farliga konservatism som har samlats genom tiderna. De islamistiska partiernas styrka ökade mycket när Zulfiqar Ali Bhutto bugade sig för dem efter 1973-74. Detta var fem-sex år före den sovjetiska invasionen, så det kan man knappast klandra USA för.
–Ja, Väst satte eld på det torra fnösket. Men den väldiga massan av brännbart material kommer från den pakistanska statens och samhällets ruttnande massa. Vi har ett apartheidsamhälle där de rika behandlar de fattiga som smuts, rättsapparaten inte fungerar, utbildningen är så rutten den kan bli, och fullt synlig korruption förblir ostraffad. Lägg till detta en miljon mullor i en miljon moskéer som exploaterar människornas besvikelser. Där har du förklaringen till dagens katastrofsituation.
– Naturligtvis skulle jag älska att se USA lämna Afghanistan. Ju förr de kan ge sig iväg – utan att orsaka en talibanmassaker som 1996 – ju bättre. Men vi måste inse att USA:s tillbakadragande inte innebär slutet på Pakistans problem. De som bekämpar USA är inte precis socialister eller nationalister av Vietnamtyp. Talibantyperna vill ha en hel kulturrevolution: skägg, burkor, fem dagliga böner, ingen musik, ingen konst, ingen underhållning och ingen kontakt med det moderna annat än för att skaffa dess vapen.

I Tunis har en diktator blivit förödmjukad genom fredliga massdemonstrationer istället för al-Qaidasympatisörer. I Bangladesh har hög-re domstolar återinfört landets sekulära konstitution, och religionen har förbjudits i politiken de senaste månaderna. Ser du tidvattnet vända i den muslimska världen? Finns det något hopp för Pakistan i detta?
–Problemen i Tunisien liknar på sätt och vis Pakistans problem: förödande arbetslöshet, grotesk korruption och elitens frossande i lyx. Ben Ali lyfte fram sin släkt, på samma sätt som Zardari som fyller städerna i Pakistan med bilder av Bhuttoklanen och döper om gator och flygplatser. Båda plundrade ut nationen, och båda fick stöd från Väst eftersom de påstod att de höll fronten mot terrorismen. Idag är ben Ali borta, och imorgon är Zardari borta.
– Men skillnaderna är stora. Tunisiens befolkning på tio miljoner är oerhört liten jämfört med Pakistans 180 miljoner. Unga tunisier lider inte av en livsfarlig överdos av benhård religion. Så de gick modigt ut på gatorna för att kämpa för verkliga samhällsförändringar. Därför kan man hoppas att Ben Alis avfärd kan leda till en uppblomstring av arabisk demokrati snarare än att inbjuda den religiösa extremismens mörka krafter. Men man kan vara absolut säker på att Zardaris avfärd, som kan inträffa snabbare än vi anar, knappast kommer att leda till ett säkrare och fredligare Pakistan.

Vad tror du är rätta sättet att stoppa den stigande vågen av religiös extremism i Pakistan?
– Om du vill veta sanningen är svaret: inget alls. Vi är rökta. Ibl-and finns det inget sätt att släcka en skogsbrand innan den har slocknat av sig själv. Till sist finns det ingenting mer som kan brinna. Men långt innan den sista liberalen är skjuten eller tystad kommer mullorna att börja skjuta varandra i stor stil. Mullainspirerade bombare har redan börjat spränga helgedomar och moskéer som tillhör konkurrerande sekter. Internet flödar över av fruktansvärda bilder på sönderhackade kroppsdelar som tillhör deras rivaler. Mördaren Qadri medger att han inspirerades av en mulla. Så man kan också förvänta sig att mullorna med förtjusning kommer att mörda varandra. Det kan uppstå en situation liknande den i Europa under Trettioåriga kriget.
– Vad ska vi då begära för underverk från Allah för att rädda Pakistan? Här är min egen lista: först ska den pakistanska armén sluta att betrakta Indien som fienden nummer ett och börja se extremismen som ett dödligt hot. Sedan ska Zardaris regering bytas ut mot en mindre korrumperad och mera i stånd att regera, och utrustad med både vilja och legitimitet att utmana den religiösa fascismen. Och för tredje: fred i Afghanistan, på något sätt.
Farooq Sulehria

Översättning från engelska: Gunvor Karlström
Se också http://www.viewpointonline.net/

, , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.