EU:s medelhavspolitik underminerar de mänskliga rättigheterna

08 februari 2011

Debatt, Nyheter

Öppet brev till utrikesminister Carl Bildt.

De folkliga upproren mot de nordafrikanska diktaturerna sprider sig. Just nu är kampen som hetast i Egypten, Nordafrikas mäktigaste land. Inför våra ögon håller nu EU:s och USA:s Medelhavspolitik på att falla samman. Den 10 januari var EU:s utrikesminister Catherine Ashton beredd att gradera upp relationerna med Tunisien till ”avancerad status”. Men sedan diktatorn Ben Ali flytt 14 januari lovar hon ”omedelbar hjälp” för att arrangera ett fritt parlamentsval, och den 28 januari säger hon om situationen i Egypten att ”det fortsatta användandet av våld mot demonstranter polis och säkerhetstrupper är djupt besvärande”.
Och från det världsekonomiska forumet i Davos låter på lördagen utrikesminister Carl Bildt höra av sig. ”Vi vet inte hur många människor som har förlorat livet. Det är klart det är förfärligt. Vi vet av erfarenhet att det skapar djupa sår i samhällslivet, så alldeles bortsett från det mänskliga är det djupt politiskt bekymmersamt”, säger han om situationen i Egypten.

Den 26 januari avgick Medelhavsunionens generalsekreterare Ahmad Khalef Masadeh som en följd av denna unions tystnad över vad som hänt i Tunisien och Egypten. Denna union bildades 2008 av de 27 EU-länderna, och 16 Medelhavsländer från norra Afrika, Mellanöstern och Balkan på initiativ av Frankrikes president Nicolas Sarkozy, samme president som ur diktatorn Ben Alis hand tagit emot Tunisiens mest uppburna ordensband, 7:e novemberorden.
”Djupt besvärande” och ”politiskt bekymmersamt” för vem? EU och dess medlemsstater har länge samarbetat tätt med de arabiska diktaturerna och den israeliska ockupationsregeringen. I namnet av kriget mot terrorn och bekämpning av emigranter har EU understött de odemokratiska regimerna med massivt polisiärt, militärt och ekonomisk bistånd. Till exempel skriver EU-Observer att 18 EU-länder sålde vapen för 75,7 miljoner euro till enbart Egypten under 2009.

EU:s direkta samarbete med de odemokratiska regimerna baseras på nästan identiska associationsavtal med de nordafrikanska länderna (och Israel). Artikel 2 i avtalet med Egypten säger att samarbete skall ske ”…med respekt för de demokratiska principerna och de grundläggande mänskliga rättigheterna så som de har lagts fram i Deklarationen om mänskliga rättigheter…” Idag framstår dessa formuleringar som ett oerhört hyckleri, då EU i decennier har stött riggade val av auktoritära härskare, och blundat för att dessa härskare använt sig av tortyr.
För EU (och USA) har det viktigaste istället varit vad som står i artikel 1 i avtalen: ”…att etablera villkor för en progressiv liberalisering av handel för varor, tjänster och kapital…” vilket ju också är den grundpelare som Lissabonfördraget vilar på. För de nordafrikanska folken har detta betytt av väst stödda korrumperade politiska och ekonomiska eliter, utförsäljning av nationell egendom och resurser, privatiseringar, ökande priser och brist på mat och en omfattande arbetslöshet. Det är denna väststödda politik som de nordafrikanska folken gör uppror emot.

Måndag kväll skall EU:s utrikesministrar träffas för att diskutera den uppkomna situationen. I rapporteringen finns massvis med vittnesbörd om att EU:s trovärdighet bland de revolterande i regionen i praktiken är noll. Ändock låter EU:s utrikesminister meddela att EU ”förbereder en ny strategi med inriktning mot demokratibygge”.
Naturligtvis är trovärdigheten lika med noll när EU i sin Medelhavsunion öppet stöder diktaturer och folkförtryck av etniskt ursprung. Det strider utan undantag mot de mänskliga rättigheterna EU i övrigt vackert pläderar för. Att behålla EU:s associationsavtal med nämnda länder är att rättfärdiga folkförtrycket och aktivt motarbeta de demokratiska strömningar världen fått förmånen att skåda av de framväxande generationerna i Nordafrikas stater, men även de förtryckta grupperna i staten Israel och dess annekteringar.
Det innebär att EU:s associationsavtal är att betrakta som en stor flopp och närmast en skandal. EU bör säga upp avtalet med omedelbar verkan och inte under några omständigheter erbjuda något nytt om inte de demokratiska spelreglerna efterlevs efter de europeiska mått som EU:s medlemsstater tillämpar.
För att ett jämlikt och ett verkligt demokratiskt samarbete skall kunna komma till stånd måste EU göra sig av med de trovärdighetsproblem som samarbetsavtalen innebär. Utrikesminister Carl Bildt måste på utrikesministermötet med all kraft verka för att EU:s associationsavtal med de nordafrikanska länderna (inklusive Israel) sägs upp med omedelbar verkan.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande
Folkrörelsen Nej till EU

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.