Samhället är så mycket mer ojämställt än vad vi vågar se

31 januari 2011

Krönika, Nyheter

Kulturkrönika: Att dra fram kulturbilagan ur Dagens Nyheter förra torsdagen var som att dra fram en unken doft av femtiotalet ur en bortglömd garderob där den borde ha lämnats åt sitt öde. Maläten och förlegad låg den där på köksbordet och störde.

Det hela berodde på att DN:s prestigefyllda krogpris skulle delas ut, något som annonserades på framsidan med ett foto av en utstuderat tillfixad kvinna i krogmiljö. Det hade kunnat sluta där; men tyvärr.
Själva inslaget: till att börja med ett foto som liknar en hockeylagsuppställning av leende restaurangmänniskor som stolt sträcker på sig. Det är väl ingen fara med det, om det inte vore för att där inte finns en enda kvinna. Män, män, män från vänster till höger och tillbaka igen.
Är det alltså så att Stockholm inte kan uppbringa en enda kompetent kvinna som gör fantastisk mat värd ett pris? Jag har svårt att tro det. Lättare har jag för att tro att man från tidningens sida inte har letat riktigt ordentligt. Eller har en förutfattad mening om vad en riktigt bra krog är. Men oavsett om det nu skulle vara så att tidningen har rätt i sin bedömning eller ej så är det egentligen inte det som är problemet. Det är den här laguppställningen av grabbar i kontrast mot det som sedan följer – var och en av krogarna får sin recension upplättad av ett helsidesfoto. I varje foto är det en kvinna i fokus. Hon arbetar inte, hon har ingenting med respektive krog att göra. Hon är bara ett kuttersmycke. Trofén vid bordet eller den lockande fröken vid disken som alla tittar på och som snart ska få en liten makron instoppad i sin hårdsminkade mun, av en man.

Den förhärskande känslan är att vi lider av en fundamental backlash. En backlash som svider i mina tårkanaler. För om DN kan göra på det här sättet utan att tidningens kvinnosyn överhuvudtaget ifrågasätts – varken inifrån eller utifrån – ja, vad är då inte möjligt?
Nyligen såg jag ett program om den danska författaren Hanne Vibeke Holst. Jag kunde inte annat än hålla med henne när hon uttryckte en stor frustration över att den övergripande medvetenheten om att det patriarkala systemet alltjämnt påverkar och drabbar alla och envar – kvinna som man – håller på att suddas ut igen. Att de unga kvinnorna återigen lägger skulden hos sig själva när de misslyckas med att leva upp till utifrån pålagda normer.

Vi lever i ett mycket mer manschauvinistiskt samhälle än vad vi är medvetna om, menade Hanne Vibeke Holst som också var trött på kvinnornas lättja – att så pass många väljer att inte ens försöka. När vi ser hur det ser ut. I stora delar av världen är det fortfarande i princip en dödsdom att födas till kvinna. I Sverige får vi alla fall vara med ibland. Till exempel som utsmyckning.

Emma Lundström
emma@internationalen.se

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.