Maktgalna moderater slukar den övriga alliansen

24 januari 2011

Fokus, Nyheter

Kjell Pettersson tittar på moderaternas hårda grepp om regeringsmakten och de övriga allianspartiernas åktur i den sluttande hala backen.

Årets första nummer av Grönköpings Veckoblad har kommit. Vid en genomläsning av denna anrika tidning får man kolla flera gånger om det verkligen är Grönköpings veckoblad man håller i handen. Inte en ny regeringsförklaring från alliansen för detta år.
Vi bjuder på några smakprov och börjar med att via Grönköpings Veckoblad konstatera att “uttrycket ‘gå som på räls’ rekommenderas inte längre av den kommunala språknämnden härstädes sedan detsamma, till följd av alla försenade eller helt uteblivna järnvägståg, numera har erhållit en starkt negativ laddning”.
Nej, det är inte den moderata infrastrukturministern som är i farten igen. Samma minister som under järnvägskaoset fällde de bevingade orden ”De får väl fira jul någon annan dag”. Inte annandagen, då var det lika illa. Kanske hade hon midsommarafton i åtanke, men då går väl inte tågen på grund av det är för varmt eller för att människor vill åka tåg. Catharina Elmsäter-Svärd, som den ansvariga ministern heter, tycks – för att använda sig av Ulf Lundell – anse att ett inställt tåg är också ett tåg.
För det avreglerade SJ har idag av regeringen getts en övergripande uppgift.
Inte att få tågen att gå.
Det är totalt underordnat.
Uppgiften är att generera vinst. 600 miljoner på tre år. Vinstkravet lär ligga på över 10 procent per år.

Tågtrafikens sönderfall är en gemensam avreglerad skapelse av den tidigare socialdemokratiska regeringen och den nuvarande skattesänkaradministrationen Reinfeldt.
En regering som helt burits av två visioner i sitt politiska arbete.
A: att få bort den socialdemokratiska regeringen.
B: att sänka skatterna.
C: att sänka skatterna
D E F G H…: att sänka skatterna
I övrigt är det totalt stumt.
Utom den eviga uppmaningen att vi måste se till att statens finanser är i balans så att det finns ett överskott till kommande dåliga tider. Vad Anders Borg utelämnar är att detta sanslösa sparande, medan samhället i övrigt gradvis ruttnar och förfaller, har en huvuduppgift. Nämligen att hålla bankerna och vildsinta spekulationsnarkomaner skadeslösa när nästa kris kommer.

När vi ändå var inne på det här med infrastruktur har det under de senaste veckorna varit oerhört halt på gator och vägar. Framför allt i västra Götaland men även i Stockholmsområdet. Vilket bland annat fått till följd att alla människor med kryckor, rullatorer, sittande i rullstolar under en stor del av vintern har av någon ansvarig politisk myndighet blivit ålagda husarrest. Nästa vinter väntar väl fotboja för dem som trotsar husarresten…
Även här har Grönköpings Veckoblad synpunkter, eller om det är ett referat från ett sammanträde i Stockholms moderatledda kommunstyrelse.

Så här skriver veckobladet:
”Kommunens snöröjningsenhet kommer under de närmaste två veckorna att genomföra en intern planeringskonferens för att lägga fast en åtgärdsplan, vars syfte är att komma till rätta med de aktuella problem som, helt oväntat, har förorsakats av den rådande vinterväderleken. Under dessa planeringsveckor inställs all snöröjning på trottoarer, gator och torg”.
Blixthalka, benbrott, husarrester… vad rör det alliansen.
Satsningar på infrastruktur, icke.
Den som sitter på akuten på grund av halkan får söka tröst i att Reinfeldt annonserat att ett femte jobbskatteavdrag är på gång. Frågan är hur det ska finansieras denna gång.
De arbetslösa, sjuka, pensionärer och andra som inte längre räknas har ju fått finansiera de övriga fyra, tillsammans med utförsäljning av gemensam egendom.
Men med tanke på alliansens uppfinningsrikedom när det gäller att låta de med största behoven betala för dem med de minsta behoven, finns det säkert någon annan utsatt grupp som står för fiolerna denna gång. Uppfinningsrikedomen i att klämma åt de mest utsatta är till skillnad från flyktingpolitiken gränslös.

Regeringen består som bekant av fyra partier. Men i själva verket är det i praktiken en enpartiregering.
De andra befinner sig mer eller mindre i upplösningstillstånd – något som de tyvärr har gemensamt med i första hand Socialdemokraterna.
Ta Centerpartiet som under glansdagarna i mitten på sjuttiotalet som bäst hade runt 25 procent av rösterna. Ett röststöd som framför allt byggdes upp av något som på den tiden kallades gröna vågen, kärnkraftsmotstånd, löntagarfondsstrider och viss mättnad med socialdemokraternas 44-åriga regeringsinnehav.
Då en folkrörelse med djupa fåror in i jordbrukskooperationen. Idag balanserande kring 4 procent.
Utan mål.
Utan mening.
Förutom de obligatoriska attackerna mot facket och en centerledare som efter fyra ytterst talföra år nu själv tycks ha tröttnat på att idissla om den fria företagsamheten, det egna initiativet och den klämkäcka uppmaningen att ”jobba som bävrar”.
Den gnagande bäverhonan i fråga, Maud Olofsson, har under drygt fyra år varit näringsminister. Huvuduppgiften – trogen den egna katekesen – har varit att under värsta krisåren inte göra någonting.
Ty när företagen föll som västerbottniska furor under hyggessäsongen och massuppsägningarna drog fram, var den politiska slutsatsen att inte lyfta ett finger. Men framför allt inte gå in med statliga garantier, än mindre förespråka förstatliganden. Fullt logiskt med tanke på att Maud Olofsson är motståndare till statligt ägande och anser att staten av princip inte skall lägga sig i den privata företagsamheten.

På vilka meriter Maud Olofsson blev näringsminister är oklart. Kanske var det dessa som Aftonbladet berättar om i en ledare den 29 december som gjorde ett så djupt intryck på Reinfeldt när han utsåg henne till näringsminister vid regeringsskiftet 2006.
”Under inledningen av sin politiska karriär satte Maud Olofsson nästan Västerbottens hushållningssällskap i konkurs. Som verkställande direktör drev hon ett dotterbolag med affärsidén att odla svamp. Japansk shiitakesvamp. I Norrland.
När bolaget gick i konkurs hade det över en miljon i skulder och lämnade investerare ruinerade. Västerbottens hushållningssällskap, som grundades med kungligt brev den 24 februari 1814, klarade sig tack vare EU-pengar.”
Tilläggas kan att Centerpartiet därefter satsat på en annan svamp. De tvåbenta svamparna som finns vid Stureplans dryckescentra i Stockholm. Något som heller inte gjort några djupare avtryck på krogfolket på nämnda plats. Centerpartiet har í princip övergivit sitt kärnkraftmotstånd, glesbygden och en aktiv miljöpolitik. Miljöministern i nämnda parti är en Andreas Blek om Nosen som i stort sett inte lyckats med någonting.
Partiet som inte längre företräder någon.
Att hitta nya väljargrupper är nog lika svårt som att odla shiitakesvamp i Västerbotten. Och kanske kan man se som tecken från ovan att händelsen med kajorna som utan förklaring föll döda ner från skyn inträffade i den stad där Centerpartiet en gång föddes. Falköping.

I regeringsunderlaget ingår också Kristdemokraterna och Folkpartiet. Det sistnämna kan lämnas därhän, ty det är i princip ett enfrågeparti. Skolan, skolan och åter skolan… kryddat med lite krigshets, och när tillfället passar attacker mot vår stora östliga granne.
En skola som mätt med en internationell måttstock blivit sämre och sämre efter fyra år med Björklund. En Björklund som påminner en om en gammal lärare man hade i forntiden och som med jämna mellanrum kväkte fram följande käcka budskap: ”För ordning och reda, drill och disciplin, det är vårt motto, det är melodin”, eller en annan djuping hämtad från lärarrummets katakomber som inledde lektioner i fysik och matte med orden: ”Och nu går solen upp över det förbannade Ryssland.”
Med dessa visdomsord stuvade i kånken var man redo att möta vuxenvärlden och arbetslivet. Inte konstigt att man blev som man blev.
Kristdemokraterna och Göran Hägglund tvingas nu i dagarna bita i sig fiaskot med skötebarnet vårdnadsbidraget. Det halvdesperata utspelet om verklighetens folk med sitt Ullared och vardagspussel fick till resultat att verklighetens verkliga folk i än högre grad övergav partiet. Pusslet saknade liksom KD:s politik en hel del bitar för att falla på plats…

Kvar på den politiska scenen står ett parti. Moderaterna utan egentliga utmanare. Inte inom alliansen där de tre små grisarna i nästan allt tvingas acceptera vad stora stygga vargen säger och bestämmer. Till råga på allt har den politiska oppositionen i form av V och S lagt ner sin oppositionspolitik, för att istället koncentrera sin verksamhet till att bevaka och slå vakt om olika positioner inför kommande partikongresser.
För att sammanfatta.
Och det är bara att nicka instämmande till dessa klarsynta rader från ledarskribenten i Aftonbladet den 9 januari;
”En regering utan framtidsprojekt. En socialdemokrati som gör det bästa för att förstöra 120 års politiskt förtroendekapital. Och dessutom faller döda fåglar från himlen. Australien invaderas av giftpaddor. Euron håller på att kollapsa. Kina äger Volvo. Anders Borg tappar håret… Inget är sig likt. Förutom att Rolling Stones fortfarande turnerar och Socialdemokraterna fortfarande styrs av samma personer (det kommer de visserligen att göra även efter att jorden gått under också)”, konstaterar Aftonbladets ledare 9 januari.
Välkommen till en galen värld. Välkomna till ett galet Sverige.
Välkomna till moderaternas nattväktarstat.

Himmel och jord må brinna,
höjder och berg försvinna,
men den som tror skall finna
tröst i ett jobbskatteavdrag.

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.