Det tunisiska folkets frihetskamp fortsätter

24 januari 2011

Analys, Nyheter

Benny Åsman skriver om läget just nu i Tunisien, en situation som förändras dag för dag, timme för timme. (Publicerad 21 jan)

En regering för övergång – till vad?

I måndags meddelade Tunisiens premiärminister Mohamed Ghannouchi att en nationell samlingsregering bildats med uppgift att organisera val av ny president och nyval till parlamentet.

Det är motstridiga känslor som möter övergångsregeringen. Redan har det hållits många demonstrationer över hela landet mot att regeringen i huvudsak består av ministrar från den störtade diktatorns eget partimaskineri – RCD. Av de nitton utnämnda ministrarna kommer de flesta från RCD och bara tre från oppositionen, det vill säga den av Ben Ali legaliserade oppositionen.

Ytligt sett är det knappast en förändring. Risken finns att det inte blir någon förändring alls. Men samtidigt ska man inte glömma att regeringen är en fallfrukt av revolutionen som tvingats, med eller mot sin vilja, att annonsera förändringar som svarar mot folkets förhoppningar och krav.
– Premiärministern sa att en ”total informationsfrihet ska råda” och att informationsministeriet ska avskaffas. Det var ministeriet som skötte censuren under Ben Ali.
– Alla politiska fångar ska friges omedelbart.
– Alla partier ska legaliseras.
– Valet av ny president och nyval till parlamentet ska hållas inom sex månader.

I alla reportage från runt om i landet och i alla bloggar och på facebook känns den stora stolthet som människorna känner över segern mot Ben Ali. Diktaturen som verkade orubblig och gjuten i betong visade sig vara av skört gips. Den stoltheten och segerkänslan är den bästa och den enda garantin för att den nya regeringen inte så smått ska lyckas återinföra det gamla, med enda skillnaden att Ben Ali byts ut mot en annan härskare sedan folkets vaksamhet lagt sig. Därför är kravet på upplösning av RCD som nu förs fram allt kraftigare oerhört viktigt.
I tisdags drabbades regeringen redan av att stort bakslag. Landets fackliga central UGTT meddelade att dess tre ministrar i regeringen drar sig ur eftersom flera tunga ministerposter, inrikes-, utrikes, finans- och försvarsministeriet styrs av gamla ledare från RCD. Varför UGTT gick med i regeringen till att börja med måste nu ledningen förklara för sina medlemmar. Trycket från de fackliga aktivisterna som på gatorna kräver RCDs upplösning blev för stort för UGTTs ledare som inte ännu vant sig vid krav underifrån.

Trycket blev också för stort för presidenten Mebazaa och premiärministern Ghannouchi som i tisdags eftermiddag meddelade att de båda lämnar partiet RCD. Självfallet i hopp om att folkmassorna ska tro att de tagit på sig en ny ren skjorta. Fortsätter utvecklingen i samma takt som den senaste veckan är det troligt att den nuvarande regeringen inte ens överlever 60 dagar fram till ett nyval. Just nu försöker den hålla tillbaka protesterna med mer insats av polisen eftersom militären inte kan brukas på samma sätt.
Maskerad eller verklig förändring? Det kommer tiden att utvisa. För oavsett vilka som sitter på ministerposterna under den närmaste tiden är det trycket från gatan som avgör vilka beslut som kommer att fattas och vilka löften som uppfylls. Skolungdom, unga arbetslösa, fackliga aktivister och intellektuella drev diktatorn på flykt och kräver nu att regeringen gör sig av med alla gamla trotjänare till Ben Ali och upplöser RCD.
Det skulle vara ett stort steg framåt för det tunisiska folkets frihetskamp.

About Benny Åsman

Gammal utopist som tror en bättre värld är möjlig.

View all posts by Benny Åsman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.