Vänsterdebatt i högform – trots eller tack vare valnederlaget

06 december 2010

Nyheter, Reportage

Sista helgen i november – en alldeles stilla midvinterkall och snötäckt dag – steg omkring 3 000 människor in i värmen på ABF-huset i Stockholm för att lyssna på och delta i seminarier, ögna igenom bokbord, tala om vänsterns framtid med gamla och nya bekanta, och mingla runt i det allmänna vimlet.

Fyra år till med en uppenbarligen säljande högerregering, Sverigedemokraterna i riksdagen och i människors inställning runt om i landet, och snålblåsande högervindar i hela Europa ger anledning till diger eftertanke inom vänsterrörelsen. Den eftertanken och mycket annat fanns det utrymme för under Socialistiskt Forum. Flera av seminarierna var till brädden fyllda och ofta möttes den lite sent anlända av en lapp med texten ”FULLT”.
Alla verkade vilja höra Göran Greider tala om tillväxtkritiken och jordens framtid, en del fick vända i dörren till rum där det politiska läget efter valet diskuterades inför sjuttiohövdade publikskaror där till och med syret fick trängas för att få plats. Ett välbesökt forum helt enkelt och kanske en indikation på att rörelsen vill komma på fötter och förstå vilka brister som behöver helbrägdagöras.

Med morgonkaffet i högsta hugg samlades många människor för att lyssna när Irka Cederberg, journalist och författare, och Charles Westin, professor i internationell migration och etniska relationer som suttit med i Delegationen för romska frågor, berättade om romernas situation i Europa. När samtalsledaren Johan Berggren, chefredaktör för Ordfronts Magasin, introducerade Irka Cederberg slog hon bakut mot att kallas expert i ämnet med hänvisning till hur olika ”experter” har uttalat sig om romerna allt sedan de kom till Europa:
– Forskare, etnologer och antropologer har varit myndigheterna behjälpliga med att beskriva romerna på sätt som bidragit till att befästa fortsatt diskriminering och antiziganism. Romerna hatar det ordet.
Irka Cederberg har skrivit boken Född fördömd. Romerna – ett europeiskt dilemma där hon ger en överblick över diskrimineringen både historiskt och i samtiden. Att romerna diskrimineras är inget nytt fenomen, och Frankrikes agerande i och med tvångsvräkningarna och deporteringarna av romer i somras är bara toppen av ett isberg av regelrätt förföljelse av en minoritet som är större till antalet än många staters befolkningar.
I Berlusconis Italien tar man fingeravtryck på romska barn med EU:s goda minne och gör det omöjligt för romer att bo någon annanstans än i lägerghettona. I Rumänien blir romska barn satta i speciella skolor eller skolor för förståndshandikappade och behandlas som lägre än lägst. Tyskland skickar tillbaka romer till Kosovo där de är ovälkomna och bland annat tvingas bo i ett läger vid en gammal blygruva vilket gör att framförallt barnen blir allvarligt blyförgiftade.
I flera EU-länder förekommer mord och förföljelse utan repressalier för dem som utför dåden. Polisen är ofta själva förövarna.

– Det verkar som om antiziganismen har tilltagit. Bland annat i Ungern har det skett ett flertal mord på romer och brotten utreds inte av polisen. Det verkar som att de är oförmögna att se dåden som rasistiska, sade Irka Cederberg, och berättade också om ett fall i Slovakien där romska tonårspojkar togs in på en polisstation och tvingades klä av sig och göra förnedrande saker som filmades och lades ut på nätet.
För att vinna väljare sätter högerextrema partier på agendan att få bort romerna och det går hem hos befolkningar som har för vana att se ned på romerna. Till och med i Sverige har vi migrationsminister Tobias Billström som utvisade romska tiggare som ingenting. Vi är på intet sätt något undantag när det gäller att diskriminera romerna. Charles Westin har deltagit i arbetet med den rapport som Delegationen för romska frågor lade fram i våras och som ger konkreta råd kring hur diskriminering och antiziganism ska motverkas och på sikt förhoppningsvis försvinna. Men tydligen har Fredrik Reinfeldt sagt att han inte har för avsikt att implementera något av det som rapporten föreslår eftersom det inte behövs.
Tyvärr deltog ingen rom i seminariet så ännu en gång blev det ”vi” om ”dem”.

På seminariet ”Är det inte dags att sluta förlora nu?” talades det bland annat om att socialdemokratin måste sluta söka makt för maktens skull, våga stå för det man tror på, gå tillbaka till folkrörelsearbetet, återupprätta den krackelerade välfärden och tillåta ett nytt ledarskap. Josefin Brink menade att det enda tydliga budskapet från vänster i valrörelsen var att få bort högerregeringen:
– Vi var ett politikernördgäng som trodde att det räckte, att det ser väl alla hur det ser ut. Vi förmådde inte säga att vi skulle ändra politiken och vi underskattade kraften i borgarnas skickliga kampanj- och marknadsföringsarbete.
I publiken satt Lars Ohly och lyssnade medan Josefin Brink pratade vidare om ett medieklimat där man blir extremt aggressivt bemött om man framför en vänsteråsikt medan det finns en stor acceptans för högeråsikter.
Idéer luftades kring hur vänstern ska göra för att bygga upp förtroendet hos väljarna igen. Ett förslag var medborgarkontor dit människor kunde vända sig med konkreta problem och få råd, till exempel om de blir utförsäkrade.
Ett allmänt tips till alla som ska hålla vänsterseminarier framöver kom från samtalsledaren Aron Etzler, Flamman, som menade att man hädanefter borde ägna halva den avsatta tiden åt att tala om vad som måste göras.
Samuel Jarrick från Klimataktion talade om den totala klimatomställning som behövs omedelbart. Han menade att det är helt nödvändigt att vi globalt hittar en annan berättelse om framtiden och pekade på det bisarra i att det fokuseras på hur man med olika medel ska göra tillväxten grön trots att tillväxt i sig är ohållbart:
– Det finns en tro att vi ändå kommer att expandera i all oändlighet trots att ingen forskning visar att tillväxt över en viss nivå är bra för ett samhälle.

Under hela dagen rådde en viss förvirring och ibland irrade människorna omkring som vilsna lämlar eftersom seminarierna flyttades runt och hade en tendens att aldrig vara i den lokal som angavs i programmet. När journalisten och författaren Kajsa Ekis Ekman skulle tala om kvinnan som vara utifrån sin bok Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan fanns det ingen arrangör i krokarna som kunde bistå med whiteboardpennor. Som tur var fanns det en välförsedd lärarstuderande i åhörarskaran så seminariet kunde räddas.
Kajsa Ekis Ekman började arbetet med boken eftersom hon blev upprörd och illa till mods över de strömningar som gjorde gällande att prostitution är ett yrke som alla andra. Hon berättade att det finns fantastisk svensk forskning som utförts under trettio års tid och ger en genomgripande bild av vad det i realiteten innebär att vara prostituerad i Sverige.
För att visa på ojämställdheten tog hon upp olika fall, bland annat ett om en hallick som sålde en ung kvinna, som låg inlagd på psyket, till män som fick säga att de var hennes vän för att få komma in på hennes rum.
– Hur resonerar de här männen när de ska åka till psykiatriska kliniken får att köpa sex? Efter att ha jobbat med det här i fyra år förstår jag det fortfarande inte. Det handlar om män från de övre skikten av samhället, ofta med välordnade liv, bra jobb, fru och barn. Medan tjejerna ofta är unga och på drift. Det råder en extrem ojämlikhet.
Kajsa Ekis Ekman slår benen av argument som det att det skulle handla om starka kvinnor som valt själva: ingen hallick försöker sig på att få en affärskvinna i sitt stall. Hon menar att nyheterna och debatten inte går ihop. Man kan läsa om före detta polischefen Göran Lindberg som våldfört sig på de unga kvinnor han utnyttjat på ett uppslag och på nästa en debattartikel om att prostitution är ett fritt valt yrke mellan jämställda parter.

I en studie från 2003, genomförd av läkare och traumapsykologer, intervjuades 800 prostituerade spridda över hela världen. Den visade bland annat att 89 procent skulle lämna prostitutionen om de kunde och att 68 procent visade symptom på posttraumatisk stress.
– Det finns de som säger att prostitution är samma sak som att ge massage men jag skulle inte tro att 68 procent av massörerna lider av posttraumatisk stress, sade Kajsa Ekis Ekman, och gick också in på det faktum att köparna vill ha lögnen, att det ska se ut som sex. Kvinnan måste stänga av och samtidigt verka som att hon är sugen – hon måste dela på sig.
– I slutänden handlar det om att mäns privatliv är viktigare än kvinnors liv. Man bryr sig inte om de här kvinnorna, det spelar ingen roll om de blir utslitna och dör tidigt – det finns alltid fler att hämta från hela världen.
Kajsa Ekis Ekman pratade också om surrogatmödraskapet och hur debatten – som säger att alla har rätt till barn – målar över en verklighet där indiska kvinnor inte har rätt till sina egna kroppar och lever som fångar under hela graviditeten. Det framstår som en ny form av kolonialisering: människor som absolut inte kan tänka sig att adoptera ett indiskt barn ser inga problem med att använda en indisk kvinna för embryotransplantation – kvinnan blir en behållare.
– Jag tycker inte att man ska se på kvinnor som fabriker för barn, avslutade Kajsa Ekis Ekman.

Bokborden nere i foajén var överbelamrade. På Bokförlaget Migras bord låg antologin Tusen systrar ställde krav. Minnen från 70-talets kvinnorörelse. Efter seminariet kring boken fick vi en pratstund med Anita Berger som var aktiv i Grupp 8 då det begav sig och numer är pensionerad skådespelerska.
– Det är fyrtio kvinnor och två män som lämnat bidrag till boken som med sina varierande berättelser ger en väldigt bra fresk över vad om hände då. Det är en chans att föra vidare vår bild för det finns så många missförstånd om vilka vi var. Nu har vi en möjlighet att rätta till det, sade hon, och berättade hur frågorna som de tog upp väckte lavinartade reaktioner eftersom så många hade känt likadant. Det var en anda av uppror och de var inte ensamma, där var gruvarbetarna som strejkade, städerskorna och sömmerskorna. Kvinnokampen var en del av detta.
– Förstår man ett förtryck som man är drabbad av själv så tror jag att man kan förstå förtryck av alla slag, sade Anita Berger som också ville poängtera vikten av att arbeta globalt med kvinnofrågorna. Själv bidrog hon en period på 90-talet i arbetet med tidningen Kvinnor mot fundamentalism tillsammans med bland andra Sholeh Irani.
Anita Berger var bland annat med och gjorde skivan Tjejclown på 70-talet, hon var också med i gruppen Pandoras ask. Musiken har hon fortsatt med och en av hennes döttrar har följt i samma spår. Hon upplever att barnen lever i mer jämställda förhållanden och menar att det som kvinnorna kämpat för genom tiderna trots allt lett till vissa framsteg.

Kölden bet i kinderna när vi åter klev ut i vinterlandet. Med Socialistiskt Forum i ryggen och att det var den årliga Buy Nothing Day som en surrande påminnelse i bakhuvudet, stod vi en stund och tittade på trafiken längst Sveavägen innan det var dags att kliva ut i malströmmen igen och försvinna bland julshoppande människor i det högerstyrda, vinstdrivna, anpassade landet Sverige.

Text och foto: Emma Lundström
emma@internationalen.se

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.