Svenskarna vill betala skatt – och då tar Mona Sahlin steget till höger

13 december 2010

Inrikes, Kommentar, Nyheter

Vem i hela världen kan man lita på? Ja, det måste mer än en långtidssjuk som blivit utförsäkrad, arbetslös, socialbidragstagare eller någon av alla dem som drabbats av högerpolitiken fråga sig. Efter Mona Sahlins så kallade linjetal är svaret helt uppenbart: inte socialdemokratin. Hennes framträdande och den politik som hon helt uppenbart står för får Aftonbladet att toppa med ”Mona – den nya moderaten”.

Här återfanns det mesta av det som i första hand moderaterna drivit sedan 2006. Jobbskatteavdrag, privatiseringar, att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring, och inte minst den diffusa slogan om att det ska löna sig att arbeta och att alla ska jobba…
Detta är vad Mona Sahlin och den innersta particirkeln tycker. Men inte vad de gick till val på. Speciellt inte i valkampanjens slutskede då samma parti larmade om en förstörd a-kassa, en sönderslagen sjukförsäkring, skattesänkningar som gett mest till de som har mest …
Men detta tyckte egentligen inte Mona Sahlin och de övriga partitopparna.
Genom sitt agerande och genom Mona Sahlins linjetal lyckas nu partiet devalvera politikens värde till ingenting.
Frågorna smyger sig på.
Varför ställde Mona Sahlin inte sin plats till förfogande i samband med att valmanifestet slogs fast eller samarbetet med V startade?
Varför gjorde inte alla andra politruker som nu bekänner sig till Monas linje samma sak, ställde sina platser till förfogande?
Varför ställde partiet upp i valet överhuvudtaget när de körde med falsk bokföring?
Varför uppmanade de inte kort och gott till en ”kritisk” röst på moderaterna?
Några större och avgörande skillnader verkar inte finnas.
Mona Sahlins tal är en ytterst levande och på sitt sätt omskakande bekräftelse på varför politikerföraktet fortsätter att öka.

Att Mona Sahlin alltid tillhört partihögern – finns det någon vänster? – är hela hennes politiska karriär ett levande bevis på. I hennes meritlista återfinns bland annat strejkförbud, lönestopp, ett avskaffande av förbudet mot bemanningsföretag, varm EU- och EMU-förespråkare, ett torpederande av kravet på och rörelsen för en sextimmarsdag… och mycket mer.
Men i årets val gjorde Mona Sahlin sken av att i viss mån förespråka en annan och lite mer rättvis politik.

Allt var bara ett spel.
En grym lek med de 1,8 miljoner väljare som i sin enfald och mångfald trodde att socialdemokraterna stod för något annat.
I sitt tal visade Mona Sahlin sitt mer eller mindre öppna avståndstagande till det Sverige som finns utanför storstädernas så omhuldade medelklass. En medelklass i dagens politiska maktsfär som tycks vara besatta av två saker. Mer pengar och ökad konsumtion. En så grund och tunn förklaringsmodell så att man baxnar.
Att vara medelklass innebär inte att alla de människor som tillhör den inte har ett uns av solidaritet med utsatta och drabbade grupper kvar.

Sociologen Stefan Svallfors vid Umeå Universitet har sedan 1981 vid olika tillfällen undersökt befolkningens inställning till välfärdspolitiken.
Av svaren i årets undersökning framgår att viljan att betala skatt är stor. En majoritet anser att stat och kommun ska sköta utbildning, sjukvård samt barn- och äldreomsorg.
Tre av fyra svenskar säger sig vara beredda att betala mer i skatt för sjukvård, äldreomsorg och skola.
– Det är intressant att uppfattningarna är så väldigt stabila sedan 2002. Inte nog med det, på de punkter man kan se några förändringar så går de nog snarast i riktning mot ökat stöd för välfärdsstaten, säger Stefan Svallfors till www.sktftidningen.se

Inte helt oväntat möttes Mona Sahlins mosapartiet-tal av stående ovationer från den borgerliga pressen.
”Vilket engagemang och klarspråk från Mona Sahlin”, konstaterar Dagens Nyheter dagen efter talet.
”Mona Sahlin håller ett fantastiskt tal. Det är självkritiskt och framåtblickande… Hon säger att A-kassan ska vara en omställningsförsäkring. Det krävs ”radikala grepp”, högre tak och nedtrappning av ersättningarna. Hon säger att partiet ”slutligen” måste lämna den destruktiva debatten om ja eller nej till privatisering och vinster i välfärden. Och hon kommer ut som en försvarare av jobbskatteavdraget: ”inget orimligt sätt att sänka skatterna på.” Hon erkänner att S blev för mycket av ett bidragsparti”, skriver ledarskribenten på Expressen som är helt till sig i trasorna.
Mona Sahlin har nu gjort sitt som partiledare.
Talet blev till sist en bekräftelse på vad det socialdemokratiska partiets innersta cirkel innerst inne tycker.
Maken till förakt mot de egna väljarna får man leta efter.

Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.