Sosselobbyisterna –”kapitalets betalda hemliga agenter”

25 december 2010

Inrikes, Nyheter

Några veckor efter valet höll jag en föreläsning om ”Socialdemokratin och de intellektuella” på Nobelmuseet. Min huvudtes var att det fruktbara samarbete som länge kännetecknade förhållandet mellan socialdemokratin och radikala intellektuella numera hade upphört. Istället för att rekrytera unga människor med progressivt samhällsomvandlande ambitioner fylldes kanslihus och ämbetsverk från 1980-talet i ökad utsträckning av ekonomer med nyliberal touch.

Och på senare tid är det folk från PR- och konsultbyråer som flockas runt partiledningen. Medan Gustav Möller knöt Per Nyström till socialdepartementet och Tage Erlander gjorde Olof Palme till sin intellektuelle sparringpartner är Mona Sahlins närmaste man kommunikationsexperten Stefan Stern.
Att vara samtidshistoriker har sina sidor. Om man skriver om Karl XII:s ryska fälttåg är risken begränsad att någon hör av sig och säger att ”så var det inte, det vet jag för jag var med”. Men för samtidshistorikern är det annorlunda – där kan man snubbla på sina källor.
I debatten efter mitt föredrag reste sig således en man glatt upp och meddelade att han tillhörde den nya gruppen socialdemokrater som livnär sig på att sälja åsikter till högstbjudande. Han hade sina rötter i SSU, varit statssekreterare i en socialdemokratisk regering men var nu anställd i en internationell lobbyfirma. Emellertid ville han framför allt bidra till debatten genom att presentera en alldeles ny analys som tagits fram av konsultbyrån Prime och som kunde förklara det socialdemokratiska valnederlaget – nämligen att man samarbetat med vänstern, angripit RUT, velat skärpa fastighetsskatten och återinföra förmögenhetsskatten och på så sätt fjärmat sig från storstadsväljarna och fört en tillväxtfientlig politik.
Alltså samma mantra som allt sedan valet trummats ut av lejda socialdemokratiska företrädare för den näringslivsfinansierade kampanj som Aftonbladet avslöjade i förra veckan. En viktig del i denna kampanj har varit att gå runt på olika konferenser och sammankomster för att sprida sina åsikter, och jag förstår nu varför jag där fick äran av den före detta statssekreterarens besök. Att konsulten möjligtvis trodde att även denna lilla tillställning skulle kunna vara ett intressant forum för att föra ut sina analyser säger något om med vilken målmedvetenhet de lejda opinionsbildarna arbetat.

Skandalen med de näringslivsbetalda socialdemokratiska lobbyisterna avspeglar alltså en långsiktig trend där partiets ledning gradvis ändrat karaktär parallellt med att det förlorat sin karaktär av folkrörelseparti. Att socialdemokratin haft en näringslivsvänlig politik är ingen nyhet, men att socialdemokrater öppet enrollerat sig i näringslivsfinansierade organisationer är det.
De ekonomer som spelade en central roll i partiets omvandling i marknadsorienterad riktning under 1980-talet blev också här stilbildande. För första gången skedde en massiv övergång från regering och kanslihus till de stora bankernas ledning, till Stenbecks-koncernen, Volvo och så vidare. Finansministrar, som Feldt och Åsbrink har efter fullgjort värv blivit styrelseproffs. För att få perspektiv på utvecklingen: tänk er Wigforss eller Gunnar Sträng i den rollen!

Under det senaste decenniet är det istället de välbetalda jobben som PR-konsulter som lockat. Med Persson och Nuder i spetsen (även dessa som bekant gamla finansministrar) har det framför allt efter regeringsnederlaget 2006 skett en veritabel massflykt till JKL, Prime, Rud Pedersen och allt vad de heter.
I spetsen för dessa lobbyorganisationer står ofta personer med bakgrund hos moderaterna, uppdragen kommer så gott som uteslutande från näringslivet och syftet är självklart att påverka politiken – och politikerna – i uppdragsgivarnas intressen. Och här kommer personer med socialdemokratisk bakgrund ofta väl till pass.
Låter det konspirativt?
Låt oss då bara citera den ledande marknadstidningen Resumés initierade beskrivning av hur det gick till då Apoteken privatiserades. Privatiseringarna väckte som bekant stor ilska inom socialdemokratin och många ombud på partikongressen i våras krävde ett upphävande av beslutet vid en eventuell valseger. Mona Sahlin och inte minst Ylva Johansson – som på kongressen frankt deklarerade att det nu fick vara slut på systemkramandet – avvisade blankt alla sådana förslag. Läser man Resumé (från 30/4 2009) förstår man kanske varför.

“Attacken mot Apoteksmonopolet inleddes i början av 2000-talet och leddes då av läkemedelsbolaget Bringwell, skriver tidningen. ”En av deras rådgivare och styrelseledamöter var Erik Åsbrink, då nyss avgången finansminister … Några år senare drogs Vårdforum i gång, där bland annat Apoteket och läkemedelsbolaget Pfizer deltog.
Vårdforum sköttes av JKL och Anders Lönnberg, tidigare statssekreterare på socialdepartementet och politiker för Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting och JKL-konsult. Vårdminister var då Ylva Johansson, sambo med Erik Åsbrink, som hade Lil Ljunggren Lönnberg, gift med Anders Lönnberg, som statssekreterare. När Ylva Johansson ville utreda ett första steg mot apoteksavreglering gick uppdraget till – Anders Lönnberg. Efter utredningsuppdraget blev Anders Lönnberg public affairschef på läkemedelsbolaget Novartis.

Också flera andra läkemedelsbolag har (S)uperlobbyister. På Pfizer finns den tidigare statssekreteraren Sven-Eric Söder och på AstraZeneca den tidigare statssekreteraren Ingrid Petersson. GlaxoSmithKline är helgarderade: Johan Thor, Årets lobbyist 2008, täcker högerflanken, medan Agneta Karlsson, tidigare S-statssekreterare i socialdepartementet, tar hand om vänsterflanken.
På Läkemedelsindustriföreningen är Jan Ström kommunikationschef, tidigare informationschef hos Göran Persson. Per-Egon Johansson är tidigare kristdemokratisk statssekreterare och numera konsult på Interpares. Som sådan har han anlitats av Apoteket. Att han är gift med Karin Johansson, statssekreterare hos Göran Hägglund, ledde till en intressekonflikt när hon till en början sattes att ansvara för avregleringen av apoteksmonopolet. … Farmacevtföretagarna som har startats av Farmaciförbundet leds av Sverker Littorin, som tidigare har verkat i läkemedelsindustrin, och är bror med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.”
Är det fler än jag som får blodstörtning av att läsa detta?

Att i politiken representera olika intressegrupper är naturligtvis helt legitimt – det är i sista hand en avspegling av klassamhällets olika fraktioner. Genom socialdemokratin har bland annat fackföreningsrörelsen haft en viktig företrädare.
Men det här är något helt annat. Problemet med de socialdemokratiska lobbyisterna är att de bokstavligt fungerar som kapitalets betalda hemliga agenter inom arbetarrörelsen. På samma gång bidrar de aktivt till att urholka det som fortfarande återstår av socialdemokratins legitimitet som arbetarparti.
Och på ett vidare plan, ger inte utvecklingen snarare associationer till en smygande statskupp där penningen gradvis äter sig in i och tar över det parlamentariska finrummet?

Kjell Östberg

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.