Julkrönikan: Vi stressar ihjäl oss av bara farten

24 december 2010

Krönika, Nyheter

Innan vi har lyckats bryta ned jordens klimat helt med vårt hänsynslösa utsugarsätt finns det nog stor risk för att vi kommer att utrota oss själva genom överstress.

Allt fler får sjukdomssymptom som beror på utbrändhet, stress och ångest som kan härledas till prestationspanik; listan kan göras lång. Allt färre har tid att umgås ordentligt med sina barn, städa sina hem själva, ta tåg istället för flyg när de ska resa bort. Vi har bråttom. Vi måste vara kommunicerbara hela tiden, vi måste finnas på alla sociala forum på nätet, veta vad en tweet är och ha koll på vad alla håller på med på Facebook. Hinna med, hinna med. Vi säger hela tiden detta till varandra: Jag hinner inte med, det är så mycket.
Helst skulle vi vilja ha möjlighet att leva flera parallella liv där vi kan göra allt det vi inte har tid till istället för det enda vi för tillfället har att tillgå.
När stänger vi av? När finns det tid för eftertanke? När hinner vi förstå vart vi är på väg? Man kan önska att allt kunde sättas på paus för en stund så att det blev tid för alla att inse att om vi fortsätter så här så kommer vi att utarma både oss själva och jorden vi lever av och på. Isarna smälter i Antarktis i samma takt som mänsklighetens stressnivå tar sats mot nya höjder. Höga blodtryck pressas ännu högre; minnesförluster, domningar, yrsel, illamående kan också förekomma.
Det finns inte tid att ta det lugnt, eller om vi tar det lugnt så är det för att vi ska, för att det är en del av agendan. Vi måste ha en plan, vi måste ha en strategi, vi måste veta vad vi gör av våra liv, i varje minut, i varje sekund. Så att vi kan uppdatera statusen på vår sida på Facebook. För finns vi om vi inte syns? Om vi inte stressar?

På tåget om morgonen sitter några högt uppsatta inom ett eller annat företag och diskuterar hur man ska göra för att få folk att inte maska på jobbet, att jobba så mycket som det bara går och inte ta sig tid att läsa tidningen på jobbet – gud förbjude!
– Har ni ett bonussystem? För om de får bonus när de kommer upp i ett visst antal timmar så jobbar de ju mer, säger mannen med portföljen i knäet och skinnhandskarna slimmade om händerna.
Bilden som dyker upp på näthinnan är en fabrik där människor som redan arbetar mycket försöker arbeta ännu mer eftersom de annars förlorar sin bonus. Det behöver inte handla om praktiskt arbete, det kan lika gärna handla om att sitta framför en dator och anstränga hjärnan tills den imploderar. Trots alla studier som säger att vi producerar bättre utan stress, under behagligare omständigheter.
Vi stressar oss ut över avgrundens rand och upptäcker plötsligt att vi inte har mark under fötterna, den som har sett den animerade komedin Ice Age kan föreställa sig oss som de dumma dronterna som utrotar sig själva av bara farten.

Vad göra? Börja tala om sex timmars arbetsdag igen. Stress är inte status. Det är inte häftigt att använda sig av Rutavdraget för att man inte hinner ta hand om sitt hem själv eftersom vi nästan lyckats avskaffat den totala hemmafrun men inte ojämställdheten; så att nu båda parter i en relation ska jobba fyrtiotimmarsvecka trots att den arbetstiden är beräknad för en man med full service på hemmaplan.
Stress är bara nedbrytande och inte till gagn för någon. Sex timmars arbetsdag. Vågbrus. Over and out.

Emma Lundström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.