Ett år i Högersverige

29 december 2010

Kommentar, Nyheter

Kjell Pettersson ser sig om i det absurda land vi hamnat i
Att sammanfatta ett år som 2010 och framför allt vad som har hänt på den inrikespolitiska fronten på några sidor låter sig inte göras på några sidor.

Läsaren av detta får nöja sig med några nedslag i en allt mer kaotisk tillvaro.
Med tanke på att vintern började redan i mitten av oktober med minus 10 på det västgötska höglandet kan vi konstatera att Sverige är ett land – som någon tänkare har sagt – med elva månader med kallvalla och en månad med tövalla.
Vi flyttar oss tillbaka i tiden och hittar ett av de mer bevingade uttalanden, detta avregleringens och privatiseringens jubelår.
Det är SJ-chefen Jan Forsberg som tar till orda i april månad.
”Jag önskar att det blir en likadan vinter så att vi får testa ordentligt att våra förbättringar fungerar”.
Han fick sin önskan uppfylld, och nu har ”förbättringarna testats”. Resultatet vet alla resenärer.
Kaoset i det avreglerade SJ är totalt.
De ansvariga kallar till presskonferenser. SJ-chefen, chefen för Banverket, ansvariga politiker och diverse andra underhuggare.
Efter att SJ och Banverkets representanter ägnat en stor del av mötet till att skylla på varandra lyckas alla potentaterna samla ihop sig till en gemensam slutsats. Den blir att det är för mycket folk som åker tåg och egentligen är det resenärernas fel att tåg varken går eller kommer.
Kontentan tycks vara att om folk inte åker tåg så uppstår det heller inte några problem… Nobelpriskommittén hallå, här har ni några givna kandidater till nästa års prisfest.
Det är inte utan att man blir lite småsvettig när man betänker att dessa figurer – var man nu har hittat dom – har det högsta ansvaret för en av landets viktigaste infrastrukturer.

En annan verksamhet som har bolagiserats, med benägen hjälp av såväl borgerliga politiker som socialdemokratiska, är posten. Ett postverk som liksom SJ sedan lång tid har till uppgift att tjäna mammon och inte allmänheten.
På många håll, framför allt ute landet har postkontor efter postkontor slagit igen, och för att skicka ett julkort eller paket får man söka sig till andra näringsställen.
Ett av dem är Konsum, och då kan det gå som det gick i det lilla samhället Alvarsmåla, vet tidningarna att berätta. Det är inte direkt en solskenshistoria, snarare om den totala solförmörkelse som blivit ett konkret exempel på vart det nyliberala tidevarvet fört samhället..
Torsdagen den 9 december fyllde lille Ted ett år.
Hans omtänksamma moster hade till bemärkelsedagen skickat ett presentpaket.
Så långt allt väl.
Paket ska ju hämtas ut och i grannsamhället Rödby är det nu för tiden Konsum som handhar detta. Så mot Konsum styrde pappa, mamma och lille Ted.
Men det blev inget paket. Anledningen var att lille Ted saknade legitimation.
– Min syster hade skrivit Teds namn som mottagare och då måste han kunna visa legitimation berättar hans mamma.
Postens pressansvarige beklagar händelsen men säger i samma andetag att ”på grund av säkerhetsskäl har vi numera legitimationskrav”.
Det kan man ju i för sig ha viss förståelse för. Men för en ettåring?
Än mal den svenska byråkratins kvarnar.

När vi ändå är inne på Posten och vad som finns kvar av den så kommer företaget att inom kort lansera en ny löneförmån. Nämligen ett erbjudande om provrörsbefruktning för de 27 000 anställda. Och det låter ju fint. Men är det inte hela lite feltänkt? Vore det inte bättre att höja de anställdas löner så att de har råd att skaffa sig barn och ta del av detta förmånserbjudande.
Med barn är det ju så beskaffat att de blir större och hamnar i skolan, eller vad som kommer att finnas kvar efter att flumminister Björklund fått härja ett tag till. Den kasernpolitikern är snart inne på sitt femte år som ansvarig minister. Under detta år har kvalitén på undervisningen stadigt sjunkit enligt nya rapporter. Och förra veckan kom beskedet att lärarutbildningen inte håller måttet vid ett antal högskolor, företrädesvis i de norra delarna av riket.
Kanske de nya signalerna från flum-Björklund nått fram: att det inte längre handlar om att lära för livet utan för näringslivet.

Ska ett år som detta sammanfattas går det knappast att undvika att det är valår, inte heller det katastrofala läget för arbetarrörelsen. En arbetarrörelse där de styrande politrukerna i det som en gång var det socialdemokratiska partiet med näbbar och klor tycks kämpa för att partiet ska hamna under 20 procent nästa val, om det inte sjunker ihop helt som den berömda sufflén.
Att socialdemokratin sedan urminnes tider haft ett nära samarbete med fackföreningsrörelsen är inte obekant för någon. Ett samarbete som i mångt och mycket var förödande för den fackliga rörelsen och inte minst medlemmarna. Inte minst efter det att socialdemokratin under de senaste 25 åren stadigt varit på glid högerut.
Men nu tycks en del högersocialdemokrater tröttnat på detta samarbete och inlett ett samarbete med Svenskt Näringsliv för att driva ännu längre mot den nyliberala stupkanten.

En av dem som ingår i detta nya projekt är den gamla SSU-pampen Niklas Nordström som den 11 november i år var med i Aktuellt för att diskutera socialdemokratins framtid. Bland annat detta hade Nordström på hjärtat:
– Städa bort frågorna där S inte ligger i samklang med väljarna. Det handlar om kärnkraften, RUT-frågan, införande av fastighetsskatt och valfrihet i välfärden. Det är hygienfaktorer, där får man bara acceptera att väljarna tycker på ett annat sätt, konstaterade Nordström.
Smaka på ordet ”hygienfaktorer”. Spotta ut, och var god skölj. ”Hygienfaktorer”, känns inte begreppet bekant från nittonhundratalets värsta infernoår?
Det tycks som om Niklas Nordström inte bara tjänar Svenskt Näringsliv utan har blivit konsult på Anticimex där den eventuella ohyran är alla de socialdemokrater som inte accepterar hans och de andra högersossarnas politiska recept.
Ett italienskt ordspråk lär lyda att ”en fisk ruttnar från huvudet”. Något som stämmer tämligen väl när man utifrån läser om och betraktar socialdemokratins sönderfall.
Ett år är till ända. Ett mörkt moderat år för alla oss som fortfarande står fast vid en socialistisk politik och har kvar drömmer om en annan och bättre värld.
Med den drömmen går vi in i 2011.
För det kan snart inte bli värre… eller kan det det?
God jul och Gott Nytt År.

Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.