En kväll för papperslösa: Skön stödfest med mening

17 december 2010

Inrikes, Nyheter, Stockholm

Stockholm. Rinkeby Centrum en bitande frostnupen kväll i december. Några få människor står och samtalar utanför Folkets Hus. Visste vi inte att det skulle vara fest här kunde vi bara ha passerat i okunskap. Nu följer vi de diskreta pilarna och hamnar i källaren, lämnar in våra jackor och går in genom dörrarna till stödfesten En kväll för papperslösa.

Sjömansorkestern spelar smäktande, medryckande, kärlekstrånande visor medan folk äter plockmat som finns att köpa billigt. Trots att det är tidigt på kvällen är här redan mycket folk, och det blir hela tiden fler. Det samtalas i alla hörn och stämningen är god.
– Ni ska ha en skön kväll, men det är viktigt att komma ihåg varför vi är här. Därför att det finns cirka 30 000 papperslösa i Sverige som inte får den vård de behöver, säger den unga kvinnan som skickligt agerar konferencier.
Lika gärna som vi kunde gått ovetande förbi Rinkeby Folkets Hus denna lördagskväll, lika ovetande går vi förbi människor varje dag vars grundläggande mänskliga rättigheter kränks på grund av att de inte är välkomna i Sverige, att deras skäl till att befinna sig här inte godtas av vårt regelverk.

Amer Sarsour, vars pappa var med på ett av fartygen i Ship to Gaza-konvojen i våras, blir uppropad på scen av en Poetry Slam-vän som kommit av sig mitt en suverän dikt om utanförskapet. Den dikt som Amer Sarsour framför handlar om alla de övergrepp mot palestinierna som Israel gjort sig skyldiga till i demokratins namn. Håret reste sig på armarna av den intensiva närvaron och känslan. Applåderna rungar efteråt.
En annan man som började sin poetiska bana på Poetry Slam-scenen är Daniel Boyacioglu, aktuell med nyskrivna operan ”Triumf och tragedi” som spelats på Kungliga Operan i Stockholm. Hans halsbrytande rap trilskar sig fram och vränger orden in och ut så att det nästan kliar i öronen.

– Vad är Ogaden, tänker kanske många här. Det är en region i Somalia. Jaha, är det Darfur? Nej, men det gränsar till Darfur, berättar killen från ungdomsföreningen Ogaden. Det är andra gången han står på scenen, säger han och gör det förbluffande sceniskt när han visar på hur man i Ogaden samlas och mässar berättelserna. Så inleder han också de dikter – skrivna av medlemmar i föreningen – som han läser upp med att sjunga en rad på somaliska. Skapar en stämning som inramning till de översatta texterna om regionen där övergrepp pågår varje dag och där människor lever under förhållanden som isar i själen för den som sitter i ett varmt rum i Sverige utan något som helst överliggande hot.
Poesin varvas med dansuppvisningar och musik. Magdans, nicaraguansk dans och så dansgruppen D’Culture som med en salig blandning av dansstilar får igång feststämningen i rummet riktigt. När sedan sambaorkestern brakar loss är det knappast någon som kan sitta riktigt stilla.

Allt överskott från festen – som är ett samarrangemang av bland andra ABF Stockholm, Papperslösa Stockholm, ETC och Rädda Barnen – går till Läkare i världens frivilligklinik där papperslösa kan få villkorslös vård.
När vi lämnar lokalen och kommer upp till markplan igen där karaoken i puben intill skrålar så att vi skyndar på stegen mot tunnelbanan, är vi lyckligt ovetande om det som hänt på Drottninggatan medan vi varit inne i värmen.
Vilka konsekvenser den tragiska självmordsbombningen kan få för de papperslösa och alla andra invandrare i Sverige när Sverigedemokraterna får vatten på sina malande, malande kvarnar, är bara alltför lätt att sia om. Men det finns fortfarande dem som anordnar stödfester för att hjälpa de människor som ställs utanför samhället och tvingas leva i ett limbo av skyddslöshet och ovisshet även i länder som kallar sig för demokratier.

Emma Lundström

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.