Vem sviker Afghanistan?

08 november 2010

Krönika, Nyheter

Fortsatt svensk militär närvaro i Afghanistan under många år framåt. Det är den öppet redovisade innebörden av uppgörelsen mellan regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet i veckan.

I överenskommelsens nio punkter klargörs att Sverige ”aktivt” ska stötta den afghanske presidentens strävan att regeringstrupperna ska kunna ”leda och genomföra operationer i alla provinser i slutet av 1914”. Men det betyder inte att den svenska militära insatsen avslutas efter fyra år, bara att den får delvis andra uppgifter i form av ”stödjande säkerhetsinsatser.” En sådan utveckling kräver snarare ”förstärkta internationella insatser”, anger överenskommelsen. Och först om dessa insatser ger önskat resultat kommer säkerhetsansvaret i olika delar av landet att ”stegvis” överlämnas. ”Avgörande kommer att vara den faktiska utvecklingen i olika provinser och distrikt.” Den svenska truppnärvaron kommer inte att minska under 2011 – som den rödgröna oppositionen tidigare krävt – utan snarare förstärkas, bland annat med helikoptrar, ”för att förbättra säkerheten”. Ingenting i överenskommelsen anger några som helst siffror över nedtrappning av truppnärvaron under 2012 eller senare – bara ”ambitionen” att den afghanska armén ska kunna överta säkerhetsansvaret vid utgången av 2014. Men även därefter ska alltså svensk trupp ge stöd åt den afghanska armén och andra säkerhetsstyrkor.

Är det någon som minns den heta valdebatten alldeles nyss om Sveriges krig under Nato-flagg i Afghanistan? Eller kanske den socialdemokratiska nedrustaren Maj-Britt Theorins ord på Afghanistanveckan för två veckor sedan:
– De som sviker Afghanistan är inte vi, som vill överge krigets väg och i stället satsa svenska miljarder på fred och civil återuppbyggnad, utan de som vill kriga fram fred. ”Man kan inte rädda en by genom att bomba den”, sa Olof Palme.
– Ta hem de svenska soldaterna!

Håkan Blomqvist

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.