Överallt terrorhot och terrorister…

15 november 2010

Inrikes, Nyheter

De flesta svenskar håller inte längre fast vid ”den enda sanna evangeliska läran”. Därför är det omöjligt att här på hemmaplan piska upp rätt stämning för ett religionskrig. Den tid när den uppländska överklasskvinnan ”Heliga Birgitta” kunde mana kung Magnus Eriksson till krig mot ”hedningarna i Finland” är ett minne blott. Vare sig regeringen, Miljöpartiet eller Socialdemokraterna väljer i dag att kalla sitt krig i Afghanistan för ett nytt ”korståg”.

De svarta rubriker, som sätter fart på det ideologiska uppbådet för Sveriges militära aktivism under Natos fanor, handlar i stället om ”terrorister”, ”talibaner” eller ”islamister”.
I början av 1900-talet var det ”sågfilare” från Ryssland som hotade Sverige. Under 1930- och 40-talen, som så många gånger förr, var det judarnas tur att hängas ut. Det var ”judarna som korsfäst Jesus”. Judarna låg inte bara bakom ”bolsjevikrevolutionen”. De var också ansvariga för börskraschen på Wall Street och Den stora ekonomiska depressionen. De var ”ockrare” med ”osvenskt kroppsspråk” på samma sätt som ”lappjävlar, tattare och zigenarpacket”. Antisemitismen var djupt rotad i Europa. I alla klasser, i överlevande kungahus och i alla samhällsskikt. Det var definitivt inte en farsot som spridit sig från arabvärlden…

Åren gick, och Carl Bildt lyckades under några år blåsa nytt liv i rysskräcken med sin jakt på ”sovjetiska ubåtar”. Men i dag har tiderna flytt och gårdagens ryska sågfilare och judar har blivit till ”islamistiska terrorister”.
Detta därför att USA och stora delar av västvärlden jagar efter kontrollen över Afrikas, Mellanösterns och Centralasiens energi- och råvaruresurser. Därför krigar man i Irak, i Afghanistan och i Pakistan. Direkt eller indirekt också i Somalia och i Jemen. Våra stater ger också ett reservationslöst stöd åt kolonialmakten Israel. Namnet Carl Gustaf sprids över världen. Inte minst när bilden av vår monark som en ömsint och trofast familjefar suddats bort på Stockholms lönnkrogar blir det granatgeväret Grg m/48/Carl Gustaf som får stå för varumärkets glans och ständigt nya exportframgångar…
Krigen rasar främst i muslimska länder och därför blir det” Muhammed” som på ett naturligt sätt kopplas till ”terrorismen”, vilken oftast handlar om ett mer eller mindre desperat svar på våra krig. Kopplingen blir lätt att göra. I krigens spår kommer flyktingströmmarna. USA vägrar i stort sett att ta emot ”sina flyktingar”. Inte ens alla kristna araber som nu flyr från Irak, Libanon och Israel får en fristad i landet. Som en följd av krigen i Irak, där vår utrikesminister Carl Bildt var aktivist, har över hundratusen irakier i stället hittat skydd i Sverige. Miljoner andra finns i Syrien, Jordanien och andra länder i Mellanöstern. I Sverige finns också stora flyktingskaror från Somalia.

I veckan berättade radions P1 om att svenska poliser hjälper den grekiska gränspolisen med att försöka klara den enorma flyktingströmmen från Afghanistan. Flyktingar som inte är några ”flyttfåglar” i mänsklig skepnad. De försöker ta sig hit helt enkelt därför att vi krigar i deras hemländer. Borta är de dagar när de gamla kolonialmakterna lugnt kunde skjuta ihjäl ”gulingar” och ”svartingar” utan att behöva räkna med rekyler i form av flyktingar till sina egna trygga hemländer…

Därför blir det ”Muhammed” som jagas. Inte när hans namne blir matchhjälte för AIK och räddar denna anrika fotbollsklubb från att ramla ur allsvenskan. Nej, den Mohammed man jagar är en palestinier eller en muslim som har svårt för eller inte accepterar USA:s krig i Somalia, Jemen, Irak, Afghanistan och Pakistan. Jan Guillou har väl berättat om hur det gick när en svensk familjefar med detta namn skulle kallas till vittne efter ”terrorhotet i Nordstan”:
”Men nu var det alltså frågan om en svensk som hette Muhammed i förnamn. Då krävdes 20 man för tillslaget, då fick polisen mundera sig i de särskilt skräckinjagande svarta kläderna med terroristmasker och då fick de använda sina häftigaste vapen, k-pisten Heckler & Koch MP 5 med lasersikten.”
Judas Iskariot med kroknäsa och penningbörs har blivit den skäggige självmordsbombaren Muhammed…

Vare sig en Fredrik Reinfeldt eller en Mona Sahlin kan beskyllas för rasism. Men deras krig och deras anpassning till USA grumlar det vatten där Sverigedemokraterna och andra ännu mer obskyra partier finns. Sverigedemokraterna kan framgångsrikt fiska röster på grund av västmakternas krig i den muslimska världen. Beror inte alla dödsskjutningar i Malmö på att det finns för mycket muslimer i stan?
Ett av de mest vidriga inslagen i detta ideologiska uppbåd för våra krig var en ledare i Svenska Dagbladet: ”Afghanistan handlar också om Nordstan”. Där hyllas polisen för sina övergrepp i Göteborg och författaren Claes Arvidsson hävdar fullständigt grundlöst att ”ett attentat avvärjdes”. I sin smaklösa tribut till våra krig väljer han sedan att citera från den danske statsministern Lars Lökke Rasmussens bok I orkanens öga, där denne försvarar det danska dödandet i Afghanistan:
”Vi är där för att försäkra att landet inte blir en fristad för terror igen. Det är grunden till vår närvaro, varken mer eller mindre.”
Ledaren i Svenska (Amerikanska?) Dagbladet avrundas sedan djupsinnigt med en poetisk rad:
”Afghanistan är långt borta. Nordstan är nära.”
Varför inte vända på versen?
Är det inte så att Nordstan är nära och Afghanistan långt borta?
Det är därför vi ska ta hem våra soldater nu!
Då hjälper vi till både att minska flyktingströmmar och att hålla Nordstan fritt från terrorhot.

Göte Kildén

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.