Det finns uran i Sverige, men ska brytning tillåtas?

16 november 2010

Inrikes, Intervju, Miljö, Nyheter

Om uranbrytning ska förbjudas eller tillåtas i Sverige är just nu ett hett debattämne i media. Medan olika signaler ges från regeringspartierna står oppositionen fast i sin åsikt att uranbrytning bör förbjudas i Sverige. Internationalens Liza Ahnland gör här en djupdykning i frågan och intervjuar representanter från både Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen.

Vissa menar att skillnaden mellan uranbrytning och brytning av annat material i gruvor inte är särskilt stor. De generella miljökonsekvenserna är ungefär de- samma och en urangruva skiljer sig därför inte åt markant från andra slags gruvor, hävdar de. Det finns dock en stor skillnad och det är den radioaktiva strålningen. På grund av riskerna med den radioaktiva strålningen måste särskilda åtgärder vidtas mot radon och radium i luft, vatten och fast avfall samt mot direkt strålning.
Naturskyddsföreningen å sin sida menar att uranbrytning är värre än annan gruvdrift, främst på grund av den radioaktiva strålningen, men också på grund av att det krävs mycket stora dagbrott vid brytningen av uran, vilka ger stora skador på landskapet. En annan anledning är de enorma mängder avfallsslam som bildas, som en följd av den låga halten uran i berget. Detta slam innehåller upp till 90 procent av sin ursprungliga radioaktivitet och riskerar att spridas i biosfären.

Mängden säkerställda urantillgångar i världen uppmättes år 2009 till 4 miljoner ton. En tusendel av dessa tillgångar (motsvarande 4 000 ton) finns i Sverige, varav de största mängderna kan hittas i alunskiffrar i framförallt Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke och Öland samt i sydligaste Lappland och Jämtland. De största redovisade reserverna finns i Australien, Kazakstan, Kanada, Ryssland och USA.
Kommunerna har så kallad vetorätt över själva brytningen, vilket gör att de kan säga ja eller nej till brytning. Men de har i praktiken inget att säga till om i beslut om uranletning och mycket litet att säga till om i beslut om provborrning. I de tidigaste skedena (beslut om letning eller prospektering) är det Bergsstaten (myndighet som beslutar om brytningstillstånd och prospektering) som bestämmer. Länsstyrelsen och kommunen kan yttra sig, men enligt information från Miljöpartiet är lagen utformad så att om dessa har invändningar bortser myndigheterna ifrån det.

Det finns idag cirka 200 prospekteringstillstånd (tillstånd att leta efter uran) beviljade i Sverige, både för utländska och svenska företag. Det finns vissa farhågor om att dessa företag kan komma att stämma den svenska staten på skadestånd (på samma sätt som svenska Vattenfall har stämt Tyskland), om det skulle ta för lång tid att komma i gång med utlovad provborrning. I Sverige har man tidigare försökt bryta uran i bland annat Västergötland, men numer importeras denna råvara främst från Australien. 1 500 ton uran importeras årligen till Sverige varav 70 procent kommer från områden bebodda av ursprungsbefolkning.
Skulle Sverige börja bryta uran så kan landet tvingas leverera uran till Europas gemensamma bränsleförsörjningsbyrå – Euratom (Europeiska atomenergigemenskapen). Enligt Euratomfördraget kan EU i ett kris- eller bristläge i princip tvinga medlemsstaterna att dela broderligt med sig av uran till andra länder. Men det inkluderar inte att man kan tvinga ett land att bryta uran. Om ett land har tillgångar som man inte bryter kan EU dock rekommendera landet att börja bryta. Enligt en källa från Miljöpartiet som Internationalen talat med innebär detta något slags politisk press, men inte tvång med rättsliga medel.

Förhållandena kring urangruvorna är ofta miserabla och innebär stora miljö- och hälsorisker för befolkningen som bor i området. Detta är ett argument som kärnkraftsförespråkare använder sig av då man hävdar att Sverige på grund av sin hårda miljölagstiftning är bättre lämpat för uranbrytning än många andra länder.
Det franska företaget Areva driver två urangruvor i afrikanska Niger. Hälften av Arevas uran kommer från dessa två gruvor och företaget har nyligen skrivit på ett avtal om att öppna en tredje gruva i ökennationen under 2013 eller 2014. Trots att man varit världens tredje största uranproducent i mer än 40 år, så är Niger fortfarande ett av Afrikas fattigaste länder.
En ny rapport från Greenpeace visar de radioaktiva konsekvenser som urangruvorna i Niger får för de människor som bor i närheten. Vetenskapsmän från miljöorganisationen tog i november 2009 jord-, vatten- och luftprover i två byar – Arlit och Akokan – belägna några kilometer från urangruvorna. Analyserna visade bland annat på urankoncentrationer som i fyra av fem vattenprover överskrider WHO:s säkerhetsnivåer. Även den radioaktiva gasen radon fanns upplöst i vattnet, som användes som dricksvatten av både bybor och gruvarbetare.
Rianne Teule, kampanjansvarig för kärnkraftsfrågor vid Greenpeace International, menar att Areva måste agera omedelbart för att få stopp på den rutinmässiga nedsmutsningen av omkringliggande byar vid gruvorna i Niger. Hon menar också att företaget måste inleda en långtidsstudie av lokalbefolkningens hälsa och ta ansvar för sitt agerande, inte bara i Niger utan även i resten av världen. Svenska kraftbolag köper tjänster från Areva, men importerar för närvarande inte sitt uran från Niger.

Internationalen tog kontakt med Lise Nordin, energipolitisk talesperson för Miljöpartiet som nyligen lämnat in en motion i riksdagen om ett förbud mot uranbrytning. Så här svarar hon på tidningens frågor kring det aktuella läget för/emot uranbrytning i riksdagen.

Hur ser läget ut för lagen om uranbrytning, vad är det som gäller nu och hur ställer sig oppositionspartierna respektive regeringspartierna i frågan?
– Miljöpartiet har flera gånger motionerat i riksdagen om att det ska vara förbjudet att bryta utan i Sverige. Vi har också föreslagit att kommuner ska ha rätt att säga nej till både prospektering och brytning av uran. Miljöpartiet har om jag minns rätt fått stöd av Socialdemokraterna och Vänstern i några av förslagen. Övriga har röstat nej.
– Partierna i alliansregeringen har uttalat sig olika om uranbrytning det senaste året. Reinfeldt har sagt att det kan vara intressant att bryta uran i Sverige. Miljöminister Carlgren har sagt att han och Centerpartiet vill förbjuda uranbrytning. På de orter där brytning är aktuell igen, som i Skövde och Falköping, är samtliga partier överens om att de inte vill tillåta uranbrytning där man bor. Flera partier är därmed inkonsekventa med vad de driver lokalt och vad deras partikollegor röstar för i riksdagen.

Enligt flera pressmeddelanden funderar centern på att rösta för ett nej till uranbrytning. Är det så, vad händer just nu?
– Vad gäller Centerns ställningstagande vet vi inte. Genom vår motion om uranbrytning vill vi testa om Centern bytt åsikt i frågan, eftersom de för mindre än ett år sedan röstade nej till vårt förslag om förbud mot uranbrytning. Carlgren har ju som sagt uttryckt i media att han tycker att Sverige inte ska bryta uran. Men partiet har inte testats, därför vet vi inte ännu. Frågan är het medialt, men vad jag vet finns inget annat formellt beslutsunderlag att ta ställning till under året än den motion som Miljöpartiet nu har lagt.

Internationalen talade också med Anna Wolf, energihandläggare på Naturskyddsföreningen, som bland annat menar att uranbrytning inte är en nödvändig form av gruvdrift.

Enligt information från Naturskyddsföreningen är uranbrytning värre än annan gruvdrift, kan du förklara varför?
– Det som utmärker uranbrytning är att det oftast handlar om mycket låga koncentrationer uran i malmen/skiffern, vilket gör att man måste bryta upp väldigt mycket material för att kunna utvinna en viss mängd uran. Om man då använder sig av dagbrott, som skulle vara aktuellt i Sverige, leder det till stora, öppna ”sår” i landskapet och mycket omfattande miljöpåverkan. Brytningen ger också upphov till stora mängder avfall och lakrester som måste förvaras någonstans och som innehåller radioaktiva ämnen, vilket gör all mark i omgivningarna obrukbar inom överskådlig framtid.

Hur är det med den kommunala vetorätten, kan en kommun säga nej till brytning i praktiken?
– Ja, som lagen är formulerad i nuläget kan kommuner säga nej till brytning, men inte till prospektering.

Varför bör inte Sverige bryta uran?
– All gruvbrytning är att betrakta som miljöfarlig verksamhet och medför stora risker och ingrepp i miljön, uranbrytning i ännu högre grad än annan verksamhet. Viss gruvbrytning kan anses vara nödvändig, Naturskyddsföreningen anser inte att uranbrytning tillhör den kategorin – det vore bättre att avveckla kärnkraften då den även medför många andra problem. Vi skulle dessutom aldrig kunna bli självförsörjande på uran i Sverige. Endast en tusendel av världens reserver finns i Sverige, vi saknar dessutom anrikningsanläggning och skulle kunna bli tvingade att leverera uran till EU enligt Euroatomfördraget.
Liza Ahnland
liza@internationalen.se

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.