Cissoko Heritage Extatisk spelglädje

15 november 2010

Kultur, Musik

Ett litet lämmeltåg av människor vallfärdade till Stallet i Stockholm i onsdags då Cissoko Heritage fyllde lokalerna med värme och en brinnande spelglädje som fick publiken att röra på sig ordentligt och tvingade höstkylan på flykten.

– När jag kom till deras hus första gången och alla satt och spelade kora trodde jag att jag hade kommit till himmelriket, och nu jag där igen, säger Sousou Cissoko när hon bjuder upp Adama och Sadio Cissokho på scenen. Koratonerna börjar klinga ut i lokalen och Adamas fylliga röst väver in sig i dem på ett sätt som får öronen att slappna av och njuta och glömma allt stadsbuller.
Kanske var det någon som såg Veckans konsert i SVT för någon helg sedan. Om inte så handlade programmet om paret Sousou och Maher Cissoko som utsågs till årets nykomlingar på Sveriges första folk- och världsmusikgala i april. Det hela började med att koraspelaren Jali Alagi Mbye spelade med Sousous pappa i barndomshemmet i Höör i Skåne. Tidigt förälskade hon sig i koran – detta väst-afrikanska stränginstrument som är besläktat med luta och harpa.
Trots att det egentligen bara är män som spelar kora fick Sousou möjlighet att bli Jali Alagi Mbyes lärling nere i Gambia och efter en konsert på den svenska festivalen Urkult för några år sedan blev hon även bekant med Solo Cissokho och hans familj i Senegal. På så vis träffade hon Solos yngre bror Maher. Snart kommer parets andra skiva, och det är äldre och yngre syskon till Maher som nu är på besök i Sverige och uppträder tillsammans med dem.

Låtar från nya skivan
Fingrarna flyger över de fyrtiofyra strängarna när Sadio Cissokho spelar en traditionell låt från Västafrika. Det finns en oändlig harmoni i att lyssna till hur sången och koran samarbetar i att skapa musik som svävar, som dansar genom lokalen.
Så är det dags för Sousou och Mahers band Adouna att kliva på scenen. Låtarna som följer är de som kommer på nya skivan och som är ett resultat av en vistelse i Sydafrika där Sousou jobbade för Läkare Utan Gränser. Eftersom det inte gick att få med två koror på flyget, men en kora och en gitarr, spelar Sousou främst det sistnämnda instrumentet på de nya låtarna. Men hon gör det på väst-afrikanskt vis med tummen och pekfingret, som om hon bara hade vänt på koran.
– I Västafrika är det tradition att man ska förnya traditionen. Varje koraspelare tampas med att både förvalta arvet och samtidigt förnya det, säger Sousou.
Som oerfaren västerlänning går det bara att utröna att Adouna Band lyckas bra i sitt värv. Bandet består av bas, trummor (ett pärlemorskimrande Gretsch-set för den invigde), gitarr, kora och percussion, och är tight som tusan. Närvaron och glädjen i att spela tillsammans lyser från scenen ut över publiken som jublar efter varje låt och gungar och sjunger med. Sousou och Maher sjunger ömsom på hennes språk, ömsom på hans och låtarna är ibland långsamt, melankoliskt meditativa för att bryta ut i ett sprittande, galet tempo som får många ansikten att spricka ut i leenden.

Svårt att sitta stilla
En av favoriterna blir låten till dottern Ida. Den handlar om hur barn kan vilja göra någonting som föräldrarna inte vill och att man då som barn ändå ska stå på sig och göra som man vill i alla fall.
– Lita på mig, jag vet vad jag gör. Sviker jag mig så sviker jag alla, sjunger Sousou och det är en textrad som går rakt in i hjärtat. Stämningen är hög i lokalen och det går inte ens att begripa hur fort Mahers fingrar flyger över korasträngarna.
När så Adama och Sadio kliver på scenen igen efter en kort paus, och med hela sitt band den här gången, är det ingen som riktigt kan sitta stilla längre och stolar har plockats bort så att det finns ett dansgolv – rummet är fyllt till brädden av folk och glädjetjut. Västafrikaner i publiken turas om att utföra små dansnummer av det halsbrytande traditionella rörelsemönstret som är fantastiskt att se, svårt att upprepa. Sousou och Maher ansluter sig och musiken blir ännu mer fyllig, ännu mer extatiskt glad.
Dörren vid sidan om scenen står öppen ut mot hösten men härinne rinner svetten och det dansas, dansas, dansas. För den som inte har hört Sousou och Maher Cissoko – ta chansen nästa gång!

Emma Lundström

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.