Burma: Generalerna ger inte upp makten

21 november 2010

Kommentar, Nyheter, Utrikes

Ett enda stort ÄNTLIGEN fyllde tanken när nyheten om Aung San Suu Kyis frigivande kom. Nästa tanke var: men alla de andra då? Enligt Amnesty sitter minst 2 200 människor fängslade i Burma av politiska skäl. Vad de kan hoppas på är att militärregimens frigivande av Aung San Suu Kyi är början på en ny tid.

Militärregimen må ha velat vinna några pluspoäng efter låtsasvalet för två veckor sedan men de är inte sugna på att göra mer än det minimala. Under ett seminarium som handlade om Burma och valet och ägde rum i riksdagshuset förra hösten sade en av de burmesiska deltagarna följande:
– I verkligheten är det så att om generalerna genomför valet så är de nöjda, men de är lika nöjda om de inte genomför det. De kommer att sitta kvar vid makten så de bryr sig egentligen inte. Vad militären anbelangar så kommer de att strida så länge det finns krig.
Samma sak är det med EU:s humanitära bistånd menade deltagaren, generalerna tar emot det om det erbjuds. Annars gör det dem detsamma så länge de har makten kvar:
– De kommer att förhandla med omvärlden fram till en viss gräns, om de tvingas ge upp något av sin makt så kommer de att vägra.
Vad han också sade var att ingen i Burma stödjer militärregimen, att ingenting fungerar i Burma utom för militären, inte ens det civila systemet, allting måste byggas upp igen.
Trots dessa dystra förutsägelser har nu ändå Aung San Suu Kyi släppts villkorslöst fri efter att ha suttit15 år i husarrest under de senaste 21 åren. Militärjuntan håller formellt på att upplösa sig själv efter att ha styrt Burma sedan 1962, men det verkar mest vara en skenmanöver det med. Deras nya parti USDP fick överlägset flest röster i valet, generaler byter uniformen mot kostym och det hela kan fortsätta.

För tre år sedan visste hela världen att Burma fanns. Då bestämde sig munkarna för att kampen för demokrati var viktigare än löftet att inte ägna sig åt politisk verksamhet och de ledde folket i demonstrationer och protester som envist vägrade upphöra trots militärens repressalier: det blev saffransrevolutionens höst år 2007.
Den som inte vet hur blodigt upproret mot förtrycket slogs ned rekommenderas att se filmen Burma VJ av den danske dokumentärfilmaren Anders Østergaard. Där visas bland annat hur de som inte var rädda för att dö gick i första ledet och hur folket vågade trotsa regimen om och om igen för att de fått något att hoppas på. En ljusning som snabbt omvandlades till becksvart mörker. En regim som kan behandla folket på det sättet är inte beredda att agera demokratiskt i en handvändning.

På ett annat seminarium i riksdagshuset samlades större delen av Burmas exilregering. Flera av dem var från Aung San Suu Kyis parti NLD, National League for Democracy som vann det någorlunda fria valet som generalerna tillät 1990, vilket de omedelbart tog tillbaka.
Exilregeringens önskningar inför det nyligen genomförda valet slog inte in. För att kunna delta krävde de att det skulle vara fritt och rättvist; en granskning av konstitutionen som skulle träda i kraft i och med valet, dialog mellan regimen, oppositionen och de etniska grupperna, samt att alla politiska fångar skulle friges. Med tanke på att generalerna är en samling maktgalna män, som bland annat byggt upp en helt ny huvudstad mitt i djungeln där bara de och deras anställda får bo, är det inte svårt att se varför önskningarna inte fick genomslag.
Ett demokratiskt Burma känns som en nästan osannolik dröm. I 50 år har det rått inbördeskrig mellan militärdiktaturen och flera av de etniska grupperna i landet. Regimen accepterar inte mångfald – allting handlar om nationsbygget Myanmar, där finns inte utrymme för fler än ett folk. Landet är militariserat i så hög grad att det är svårt att förstå. En av seminariedeltagarna beskrev det väl:
– Militariseringen finns i alla klasser i alla delar av landet och det gör att man inte accepterar för många åsikter. Det är en djupt intolerant regim, men det är också ett djupt intolerant samhälle. Det är svårt att prata om Burma. Intellektuellt och analytiskt är jag väldigt pessimistisk, men som burmes måste jag vara optimistisk. Och om generalernas synsätt aldrig utmanas kommer de heller aldrig att förändras.
Han menade också att militärerna i Burma ser sig som goda fäder, goda buddhister och goda patrioter och jämförde med hur nazisterna på 1930-talet gick i mässan och sedan gick ut och samlade ihop judar och sköt dem.

Juntan upplöste NLD före valet eftersom de bojkottade det, nu försöker Aung San Suu Kyi få partiet lagligt igen, samtidigt som hon strävar efter att ena den splittrade oppositionen. Hennes framtid är inte lätt. Som ensam förgrundsgestalt och ljuspunkt för ett folk i förskingringen måste hon balansera på slak lina mellan att inge hopp – och mana till den icke-våldsrevolution hon strävar efter – och att inte stöta sig med generalerna och hamna i husarrest igen. Hon behöver allt stöd hon kan få.

Emma Lundström
emma@internationalen.se

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.