Bidragsberoende på högsta nivå

01 november 2010

Kommentar, Nyheter

63 miljarder kronor. Det är kostnaden för att bedriva politisk verksamhet i kommuner, landsting och stat mellan 2010 och 2014. Det framgår av en undersökning som Dagens Samhälle gjort.

Det finns ett bidragsberoende som absolut inte får nämnas i den politiska debatten och som ytterst sällan berörs av riksdagspartierna.
Nämligen att i stort sett alla politiska partier i riksdagen är totalt beroende av skattemedel för att bedriva sin politiska verksamhet.
Ett tydligt exempel på vilka belopp som riksdagspartierna och det nuvarande systemet för över från skattebetalarna är Sverigedemokraterna, SD.
För i och med valframgången och att partiet kom in i den parlamentariska värmen blev SD ett rikt parti.
Den 22 september hade www.dagenssamhalle.se räknat ut att SD under de fyra kommande åren får 300 miljoner i partistöd.
Bidragen fördelar sig så här enligt samma källa:
Lokalt partistöd 100 miljoner, riksdagsstöd 100 miljoner, löner och ersättningar till riksdagsmän 80 miljoner, arvoden till lokala politiker 10 miljoner kronor.

I samma bidragsberoende sitter de sju andra riksdagspartierna fast. Beloppen för exempelvis de stora riksdagspartierna Moderaterna och Socialdemokraterna ligger givetvis på en mycket högre nivå än SD.
En månad senare kommer www.dagens.samhälle med en ny beräkning. Enligt Dagens Samhälle är det ”en unik beräkning” och den visar siffror ”ingen tidigare kunnat visa”. ”Vare sig statsvetare eller demokratiexperter har vetat hur stora politikens totala kostnader är i Sverige.”
Enligt Dagens Samhälles beräkningar kostar politiken i kommuner, landsting och riksdag samhället knappt 16 miljarder per år. För en mandatperiod på fyra år blir då det sammanlagda beloppet 63 miljarder kronor.
Av dessa förbrukas 8,9 miljarder per år på riksdagsnivå. Statsråden, 349 riksdagsledamöter och politiskt tillsatta tjänstemän står för den delen av kostnaden, men det är framför allt ärendenas beredning som är en dyr apparat, skriver Dagens Samhälle.
5,6 miljarder per år är politikens samlade kostnader i landets 290 kommuner.
1,3 miljarder per år är kostnaden för landets 20 landsting.

Den totala summan är enligt vad Dagens Samhälle själva uppger ”vad det allmänna betalar till partierna, politikerna, och för styret i regering, riksdag, landsting och kommuner. Där ingår också en tung post, det arbete som tjänstemän utför åt nämnder och styrelser”.
För ett tag sedan, den 16 oktober, hade Expressen en ledare som satte fingret på politikerkastens speciella villkor. Nämligen alla fallskärmar, inkomstgaranti heter det på nysvenska, som delas ut till de politiker som lämnat riksdagen.
Ett stycke i den ledaren är värt att återge för att se vilken skillnad det är mellan folk och fä, och när nästan alla politiker börjat prata om att ”vi” måste arbeta längre. För politiker gäller inga stupstockar eller bortre gränser i något a-kassesystem när de blir arbetslösa.
”Socialdemokraten Margareta Persson slutade i riksdagen 1991, 41 år gammal. Persson har fortfarande en inkomstgaranti och exempelvis i september hade skattebetalarna ‘förmånen’ att få betala 24 200 kronor till henne. Moderaten Nils Fredrik Aurelius har stått i riksdagen och sagt att politikers inkomstgaranti inte ska vara någon pension. Fyra år efter att han slutat plockade han fortfarande ut 32 885 kronor.”
Expressen konstaterar torrt att för friska arbetsföra politiker gäller inte arbetslinjen och frågar sig ”var finns egentligen moralen”?
Svaret är att det finns ingen. Inte i riksdagshuset i alla fall.

Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.