Även broilers kan älska

29 november 2010

Film, Kultur

Fyra år till, Regi: Tova Magnusson, I rollerna: Björn Kjellman, Tova Magnusson, André Wickström, Eric Ericson m fl.
Den som längtar efter rappa politiska punchlines, lite drypande romantik mitt i grådasket och en stor dos ömsint och kärleksfullt förakt för människorna kan lugnt slå sig ned i biosalongsmörkret framför Tova Magnussons nya film.

I Fyra år till ger Björn Kjellman den broilade, populistiske folkpartisten ett milt förvirrat ansikte i rollen som David Holst medan regissören själv gestaltar hans fru – den sakliga karriärsbitchen Fia. Tillsammans med bihanget Jörgen (André Wickström) ligger hon bakom det mesta av Holsts politiska formuleringar, och de två bestämmer även hur han ska känna i olika frågor. Först när han faller pladask för socialdemokraternas statssekreterare, Martin, börjar han få egna konturer även om han har fortsatt svårt att begripa vad han själv känner.
Martin spelas av en ganska mustig Eric Ericson som gör en galant tolkning av den eftertraktade sossebögen.

David Holsts värld rasar samman när socialdemokraterna får fyra år till vid makten men han kan ju inte avgå som partiledare, han har inte haft ett ”vanligt” jobb sedan han sålde jultidningar. Han har också svårt att acceptera att han blivit kär i en man och är ett lätt offer för drift med den Ängslige Mannen Med Många Förträngningar
Till ett soundtrack späckat med gamla trånande Ratatalåtar – det är inte utan att de gör sig på film, bland annat den suggestiva ”Släpp in mig i ditt paradis” – strävar sig de stereotypt utmejslade karaktärerna genom det politiska livet och kärleken genom att kläcka ur sig många smått skrattframkallande repliker som nog kan hamna i olika god jord beroende på vilken politisk inställning och vilket sinne för humor man råkar ha.
Men Tova Magnusson är hård mot alla så filmen kommer nog inte att orsaka något riktigt ramaskri. Så finns ju inte heller Sverigedemokraterna representerade.

Fyra år till har flera välgenomförda biroller, bland annat Davids strängt religiösa, hycklande baptistmamma (Inger Hayman) och Martins burduse men ändå nyanserade bolsjevikpappa (Sten Ljunggren). Det är också en film som vinner på detaljer, på röstlägen, undertoner och rekvisita som förstärker stämningen. Detaljer och en form av igenkänningsfaktor: en känsla av att så där hålls det nog på och förmodligen är det sant att Centerns årliga salsafest är årets största köttmarknad. För den som ännu inte tagit sig till någon partitopp och kan få reda på sanningen kan det vara nöjsamt att hålla till godo med Tova Magnussons ironiska och romantiska komediversion av den.

Emma Lundström
emma@internationalen.se

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.