Vart tog arbetslinjen vägen, Reinfeldt?

25 oktober 2010

Kommentar, Nyheter, Politik

Regeringsförklaringen är lagd. Finansminister Anders Borg har presenterat högeralliansens budget. I en fullsatt riksdag i samband med riksdagens öppnande presenterade Fredrik Reinfeldt regeringens budget eller om det nu var en prognos från SMHI över det kommande vädret. ”Stormen har bedarrat – molnen har skingrats” konstaterade Reinfeldt innan han under en timma höll en regeringsförklaring som var lika stimulerande som en högläsning ur Dödahavsrullarna.

I sak ingenting nytt. Innehållet var känt sedan tidigare. I sak innebär det att alliansen fortsätter att köra i samma spår som under de fyra senaste åren. Med massarbetslöshet och fortsatt social utslagning.
När man hör Reinfeldt och hans regeringskumpaner är det som Sverige är en alldeles egen planet. Den övriga världen finns inte. EU som i sak bestämmer för omkring 80 procent av politiken är bortraderat.
Att det blåser storm och är kolmörkt i övriga Europa noteras inte. Den moderata drömfabriken USA, där soppköken lever vägg i vägg med miljardrullningen på Wall Street, åberopas inte längre som ett föredöme.

I Reinfeldts och regeringens värld existerar inte omvärlden. Den grekiska protestvågen där den största fackliga organisationen utlyst en ny generalstrejk till den 15 december inte ett ord. Frankrike där det blåser full storm mot regeringen Sarkozy. Portugal, Irland, Italien, Island där 8 000 för några veckor sedan bombarderade parlamentet med ägg, är bortsuddade.
Att det inte nämns har sin givna förklaring. För det handlar om nyliberalismens sammanbrott och därmed ett sammanbrott för den svenska politiken som bygger på samma politik.
Till och med Joseph Stiglitz, amerikansk Nobelpristagare i ekonomi och tidigare chefsekonom vid Världsbanken, stöder demonstrationerna i Frankrike, och hoppas att britter och amerikaner följer fransmännens exempel, berättar Dagens Arbete.
För enligt alliansen och statsministern är Sverige fortfarande den bästa av världar. Med finanser i ordning och reda i ekonomin. Väljarna ska till varje pris vaggas in i ett bedrägligt lugn om att omvärlden må falla, men här på dessa drygt 450 000 kvadratkilometer med dess 9 miljoner innevånare är allt lugnt.

Regeringsförklaring innebar också ministerskifte.
Av vilka ministrar som fick gå framgår hur cyniska Reinfeldt, Schlingmann och de övriga moderata strategerna är.
De som offrades var Husmark Pehrsson som på uppdrag av regeringen förstört sjukförsäkringen och gjort tusentals sjuka ännu sjukare.
Åsa Torstensson, som även hon med regeringens goda minne och stöd avreglerat järnvägstrafiken, fick också silkessnöret.
Finansmarknadsminister Mats Odell, vars huvuduppgift det varit att vräka skattemiljarder över sönderspekulerade banker, fick inte förnyat förtroende.
Förmodligen hade före detta arbetsmarknadsministern, som av regeringen fick uppdraget att förstöra a-kassan och se till att 500 000 lämnat, fått gå samma väg om han inte trasslat in sig i gud vet vad.
Genom att byta ut dessa fyra markerar Reinfeldt att regeringen inte har något ansvar för sin egen politik och definitivt inte för de mest ifrågasatta områdena. Morerna har gjort sitt, morerna kan gå.

Några veckor efter Reinfeldts regeringsförklaring var det dags för Anders Borg att presentera budgeten. Anslaget var detsamma som hos Reinfeldt.
”Vi har ett hus som står välmurat när det blåser”, konstaterade Borg på presskonferensen när han presenterade budgeten.
Budgeten hade döpts till ”Från kris till full sysselsättning”.
Ett ordval som inte har det minsta med verkligheten att göra. Omkring 10 procents arbetslöshet även i fortsättningen. Inga konkreta förslag för att råda bot på massarbetslösheten. Omkring 500 000 ska i fortsättningen stå utanför arbetsmarknaden. 25 procent av ungdomsgenerationen ska mer eller mindre kastas till vargarna. Miljonprogrammets lägenheter vittra sönder. Landet utanför 08-området ickeexistera. Sjuka ska förbli sjuka, men utan rätt till den försäkring som de har rätt till…
Sent omsider, efter att under ett år kampanjat för ett fortsatt regeringsinnehav för alliansen, tycks det som om även de borgerliga tidningarna bytt ut de värsta propagandisterna, för att nu efter valet välja att kommentera regeringens politik istället för att granska oppositionen och svartmåla Mona Sahlin.
Dagen efter att budgeten presenterats är kommentarerna mycket återhållsamma.
”Problemet med Bror Duktig på finansdepartementet – som tveklöst är en duktig finansminister – är att han väljer att bygga ut en extra budgetvägg av tegel. Regeringen borde i stället, med hänsyn till den fortfarande höga arbetslösheten, bedriva en expansiv finanspolitik … Sverige har råd att göra betydligt mer för att få fler människor i arbete. Regeringen borde ha låtit reformambitionerna bli verkliga reformer redan nästa år och lanserat fler jobbpaket. Bror Duktig på finansen lever inte helt upp till den arbetslinje han förespråkar”, konstaterar Expressens ledarskribent 13 oktober.
Dagens Nyheter har samma dag en ledare på samma tema.
Den avrundas med följande stycke:
”Finansminister Anders Borg ägnade större delen av budgetpresentationen i går åt en makroekonomisk dragning, som i stort sett var befriad från politiska förslag. Han lät mer som en chefsekonom för en bank än en finansminister med initiativkraft. Hans långa presskonferens var framför allt en beskrivning av läget och en varning för nya kriser, inte en färdplan för ett växande Sverige. På finansdepartementet har autopiloten slagits på”.
Svenska Dagbladet, av alla tidningar, uppmanar dagen efter budgeten regeringen att ”vässa promillepolitiken” och skriver att “ingen begär eller önskar statsfinansiellt lättsinne av Anders Borg, men det skulle inte göra ont med lite mer fantasi än vad han hade att erbjuda igår”.
Några röster på den borgerliga presskanten efter att budgeten presenterats.

Det är som om de flesta tidningar upptäckt att den förda regeringspolitiken bär rakt ner i diket. Kritiken må vara måttfull, men yppas nu även i de tidningar som i fyra år varit en del av alliansens propagandastab. Att Sverige, till skillnad mot vad regeringen ger sken av, är en del av den nyliberala katastrofen.

Synd bara att de inte upptäckte det innan valet. Men då var uppdraget från deras ägare ett annat.
Kjell Pettersson

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.