Varför växer SD?

04 oktober 2010

Kommentar, Nyheter

De senaste tio dagarna har chocken som Sverigedemokraternas tjugo riksdagsplatser gav gett upphov till svallvågor genom hela samhället.
Det är som om valresultatet kommer som en blixt från klar himmel. Inte minst för de stora tidningarna och de sedan tidigare etablerade riksdagspartierna. Detta trots att tecknen på Sverigedemokraternas möjlighet att komma in i riksdagen har varit nog så tydliga efter valframgången 2002.
Efter Sverigedemokraternas valresultat dominerar de i stort sett varje tidningsrubrik. Men debatten och det som skrivs i media och vad som hittills sagts av de andra partierna snurrar runt i en egendomlig cirkel.

Utskottsplatser eller inte utskottsplatser, ta debatten med dem eller inte, till mer absurda inslag som att vägra sätta sig i sminkstolen bredvid Åkesson eller hur de ska placeras i riksdagen så att representanter från vänsterpartiet slipper sitta bredvid dem.
En sminkad debatt där inget av partierna – trots alla forum om levande historia – vill diskutera vilka faktorer det är som fört Sverigedemokraterna till riksdagen.
Inte bara i Sverige utan i hela Europa har under de senaste 20 åren en rad högerextrema och mer eller mindre invandrarfientliga partier vuxit upp ur jorden som svampar. Detta är inget nytt fenomen, ett faktum som noga undviks av de etablerade krafterna. Nittonhundratalets minst sagt brokiga och blodiga europeiska historia visar entydigt på detta. Dessa partier har framgång i tillstånd av massarbetslöshet, återkommande ekonomiska kriser, nedskärningar och nedläggningar av en rad basnäringar.

Det tydligaste och värsta exemplet är givetvis den ekonomiska kris och det politiska sönderfall som fick sin kulmen under den stora depressionen i skarven mellan tjugo- och trettiotal, och ledde till att nazisterna fick den politiska makten i Tyskland.
Men man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden. De återkommande nedläggningarna och slakten av basindustri runt om i Europa blev en av grogrunderna till bland annat den franska Nationella fronten.
I Storbritannien kombinerades dessa brutala nedläggningar med Thatchers kampregering mot fackföreningar och arbetarrörelse.
I de östra delarna av dagens Tyskland, där den sociala utslagningen och massarbetslösheten är som värst, attackeras i dag öppet till och med fackföreningslokaler.

För i massarbetslöshet och tider när alla sociala skyddsnät brister uppstår frustration, uppgivenhet, maktlöshet och vissa fall ren förtvivlan. I den myllan, och i stort sett i avsaknaden av starka socialistiska partier, rörelser och stridbara fackföreningar, sparkar alltför många nedåt istället för uppåt. I stället för att rikta kraften och engagemanget mot den politiska och ekonomiska överhet som har ansvaret för dagens tvåtredjedelssamhälle, målar de som styr i de mer eller mindre bruna partierna upp ett annat hot. Invandrarna i allmänhet och muslimerna i synnerhet.
Därför är det inte märkligt att den svenska eftervalsdebatten blir som den blir, främst i de borgerliga media som mer eller mindre har monopol på det tryckta ordet, med diverse skendebatter från de partier som via sin politik och med stöd av sina ekonomiska utomparlamentariska påtryckar- och lobbygrupper har det högsta ansvaret för massarbetslöshet och allt större sociala klyftor.

Om nu Sverigedemokraterna får plats i utskotten kommer det inte att förändra någonting.
Svaret på hur man på bästa sätt kan bekämpa Sverigedemokraterna är i stället kamp mot massarbetslöshet och för ett solidariskt samhälle med en välfärdssektor som i första hand är till för alla dem som förlorat mest på högerpolitiken.
Sedan är det givetvis självklart att alla former av främlingsfientlighet och rasism ska bekämpas. Men om detta inte kombineras med kamp mot högerpolitiken i alla dess former finns en uppenbar risk att Sverigedemokraterna är här för att stanna.

Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.