Varför är köttet så billigt?

20 oktober 2010

Fokus, Nyheter

”Mot bakgrund av den senaste tidens rapportering om dålig djurhållning, smitta och antibiotikaresistens kan man fråga sig om det krävs en märkning med texten Fri från smitta! Det kan bli den drastiska konsekvensen av massmedicinering med antibiotika för att vi ska få billigt kött.”
Detta skriver organisationen Sveriges konsumenter i ett pressmeddelande angående den ökande antibiotikabehandlingen av djur i köttindustrin.
Internationalen talade med Per-Anders Jande från Miljöförbundet Jordens Vänner som ger oss en inblick i vad som händer i köttbranschen världen över.

Vad finns det för samband mellan dålig djurhantering, antibiotikaresistens (hos djur) och lågt köttpris?
I djurhållningen internationellt använder man mycket antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Omkring 50 procent av all antibiotika som används ges till djur. Antibiotikan dödar bakterier, och ger man små doser antibiotika till djuren i fodret minskar antalet infektioner och effekterna av infektioner hos djuren. Eftersom djuren är lite friskare än vad de skulle ha varit utan antibiotikan och framför allt har mindre lindriga tarmstörningar som påverkar matsmältningen växer de lite snabbare och kan slaktas lite tidigare. Teorin är att det leder till billigare kött.
Grundproblemet är den intensiva djurhållningen. Bättre djurhållning och mindre extrem avel minskar behovet av antibiotika. Utan antibiotikan skulle det inte gå att ha så dålig djurhållning som existerar i många länder idag.
Problemet med att använda stora mängder antibiotika är att det ökar risken för att bakteriestammar blir resistenta mot antibiotikan.
Mycket vanligt är att antibiotikaresistenta bakterier har uppstått i djurfabrikerna och sedan spritts till människor. Där är Sverige ett av relativt få undantag.

Hur ser situationen ut i Sverige jämfört med andra länder?
I Sverige förbjöds antibiotika i tillväxtfrämjande syfte 1986. Nu ges bara antibiotika till sjuka djur på ordination från veterinär. Det finns dock ett undantag för koccidiostatika, som fortfarande ges i fodret till kycklingar. Förbudet har gjort att användningen av antibiotika i Svensk djurhållning sjunkit från 50 000 kg år 1984 till 2 000 kg år 2009.
När förbudet infördes blev djuren genast sjukare, eftersom antibiotikaanvändningen hade maskerat de sjukdomar som uppstår från dålig djurhållning. Detta gav i sin tur incitament att behandla djuren något bättre och ledde till strängare djurskyddslagstiftning. Djurhållningen är fortfarande långt ifrån djurskyddslagens tal om ”möjlighet till naturligt beteende”, och kontrollerna av djurskyddet är undermåliga. Djuren far därför illa även i svensk djurhållning.
Men de har det ändå generellt bättre än djur i länder där det inte finns något förbud mot antibiotikaanvändning i tillväxtbefrämjande syfte.

Vad kan vi göra åt den dåliga djurhanteringen och hur kommer det sig att vi ser denna utveckling?
När Danmark införde ett liknande förbud som Sveriges minskade tillväxttakten hos djuren något, vilket innebar att varje djur levde lite längre och åt lite mer foder innan det kunde slaktas. Vissa kostnader för förbättrad djurhållning förekom säkert också. Merkostnaden för detta visade sig dock vara exakt lika stor som besparingen av att slippa köpa stora mängder antibiotika, så antibiotikaanvändningen visade sig i praktiken inte lönsam. Danskarna dokumenterade och studerade effekterna mycket noga, för att kunna ge tydliga svar på hur förbudet påverkade priset. Svaret var att det gick att införa förbudet utan ökade kostnader.
Trots detta tydliga resultat används antibiotika i förebyggande syfte fortfarande i de flesta länder med industriell djurproduktion i tron att det ger ökad lönsamhet.
Bättre information om att det faktiskt inte är lönsamt att använda antibiotika i tillväxtfrämjande syfte kan kanske driva fram förändringar i de länder som tillåter sådan användning. Men motparten är multinationella läkemedelsjättar som gör mycket stora vinster på att sälja antibiotikan och lobbar för fortsatt användning.
Den allt intensivare djurhållningen hänger till viss del samman med antibiotikaanvändningen, eftersom den innebär att man kan behandla djuren betydligt sämre utan att de blir sjuka på ett sådant sätt att produktionen drabbas. Därigenom försvinner de ekonomiska incitamenten att behandla djur väl.
Men det är framför allt världens ökande efterfrågan på mer och billigare kött som driver på en allt intensivare djurhållning.
I Sverige har vi stora livsmedelsföretag som Coop, ICA och Axfood som kan pressa priserna och tvinga producenterna att öka intensiteten och minska kostnaderna genom försämringar för djuren. I ett internationellt perspektiv finns enorma multinationella livsmedelskoncerner med en ännu tydligare oligopolställning. Det innebär att deras makt att ställa krav på producenterna är enorm. Ofta har de även stor påverkan på lagstiftare genom lobbying, så att djurskyddskrav och miljökrav kan sänkas, för att man ska kunna pressa producenterna ytterligare.

Vad borde göras och vad görs i praktiken?
I takt med att medelklassen växer i ett internationellt perspektiv ökar också efterfrågan på kött. Kött förknippas med rikedom och det första många gör när de får mer pengar är att öka sin köttkonsumtion.
Det allra viktigaste man kan göra för att minska trycket på djurhållningen och därmed djuren är att minska världens köttkonsumtion kraftigt. Ett förslag som framhållits av FN:s Livsmedels- och jordbruksorganisation FAO är att avskaffa de enorma subventioner som bland annat EU och USA ger till köttindustrin. FAO har gått så långt som att kalla dessa subventioner ”perversa”, eftersom de är så kontraproduktiva ur miljö- och matförsörjningssynpunkt. Man måste också ta ut de enorma samhällskostnader som djurhållningen ger upphov till i konsumentledet.
Djurhållningen ligger i den absoluta toppen av de mänskliga aktiviteter som mest driver fram problem som skogsskövling, förlust av biologisk mångfald, förstörelse av jordbruksmark, övergödning, förstörelse av vattenresurser, överanvändning av vattenresurser, luftföroreningar och klimatförändringar. Idag betalar vi kostnader för djurhållning och miljöförstöring med skattemedel. Kostnaderna för miljöförstöring skjuter rika länder framför allt på framtida skattebetalare och fattiga människor i andra länder.
Detta förutom att djurhållningen medverkar till uppkomst och spridning av sjukdomar som galna ko-sjukan, fågelinfluensan, svininfluensan och resistenta bakteriesjukdomar.
Köttkonsumtionen är också en stor bov när det gäller hälsan och leder bland annat till en kraftigt ökad frekvens av bland annat diabetes, fetma, hjärt-kärlsjukdomar och cancer.
Om man tar ut samhällets kostnader som skatter eller avgifter får konsumenten se det verkliga priset för köttet och kommer att anpassa sig efter priset och minska konsumtionen. Dessa av FN föreslagna åtgärder har inte fått något genomslag i praktiken, men det finns en växande global rörelse som förespråkar politiska och ekonomiska styrmedel för minskad köttkonsumtion och allmänhetens medvetenhet om problemen växer runtom i världen.
Vad gäller antibiotikaanvändningen finns förbud mot tillväxtbefrämjande användning i flera länder. Det är ett bra sätt att ge incitament till i alla fall vissa förbättringar för djuren och man kan hoppas att fler länder inför förbud.

Hur ser framtiden ut för djuren i köttindustrin, hur påverkas vi människor och finns det några framtidsplaner för att ändra situationen?
Den svenska regeringen med Eskil Erlandsson som jordbruksminister vill se ökad intensitet i djurhållningen och mer flexibla djurskyddsregler. Djurskyddslagstiftningen ses just nu över för att få till ett sådant regelverk. Den enda rimliga tolkningen är att de kraftigt vill försämra svenskt djurskydd. Samtidigt har medvetenheten om köttets extrema negativa miljöpåverkan fått genomslag i många kommuner och arbetet med att försöka minska köttkonsumtionen i kommunal verksamhet pågår på många håll i landet.
Internationellt fullkomligt exploderar efterfrågan på kött och djurfoder. Det har lett till utslagning av småbrukare och kraftigt ökande livsmedelspriser. Det är den viktigaste faktorn till att antalet människor som lever i svält och kronisk hunger har ökat med flera hundra miljoner bara de senaste åren. Nu lever över en miljard människor i kronisk hunger och millenniemålet om att halvera hungern till 2015 blir alltmer avlägset.
Lösningen är enkel: minska köttkonsumtionen. Förslag för hur det praktiskt kan ske har framlagts av bland annat flera FN-organ. Men i dagsläget verkar det inte som att några stater lyssnar.
Förändringarna kommer emellertid underifrån. Ideella föreningar och kommuner i många länder arbetar för minskad köttkonsumtion. Detta fokus på minskad köttkonsumtion, med informationsspridning, opinionsbildning och brett samarbete, kommer sannolikt att ha betydelse för utvecklingen, men för tillfället är det en förändringsprocess som går mycket långsamt i förhållande till den ökande efterfrågan på kött.

Liza Ahnland

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.