Nödvändig läsning om högerns mörka historia

11 oktober 2010

Böcker, Kultur

Högerns svarta bok, Felix ntman Debels och Kristian Borg (red.), Verbal förlag (2010)

Efter fyra år av borgerlig regering, och nu när vi står inför fyra år till, är Högerns svarta bok ingen rolig läsning. Men det är nödvändig läsning.
I en samling texter av olika vänsterskribenter redogörs för högerns, främst Moderaternas, mörkare sidor. Även om några texter också behandlar Moderaternas rent antidemokratiska historia med stöd till fascistiska kuppmakare och samarbete med diktaturer runt om i världen, (och dessutom motståndet mot arbetarrörelsens kamp för demokrati här i Sverige) så ligger fokus främst på 2000-talet och Reinfeldtalliansen.
Åsa Linderborg börjar med att konstatera att Svenska arbetsgivarföreningen/Svenskt näringsliv idag framgångsrikt genomför den avveckling av välfärdsstaten som de för tjugo-trettio år sedan bara kunde drömma om.
Ivar Andersson fortsätter i texten ”Vinnaren skriver historien” med att berätta om hur den borgerliga Alliansen omedelbart efter valsegern 2006 lade ner det världsberömda Arbetslivsinstitutet, för att försvåra för forskning om hur människor drabbas och far illa av högerpolitiken.
Kajsa Ekis Ekman skriver i en av bokens vassaste texter om hur Alliansen fullständigt skiter i miljöfrågan, trots att vår planet står inför en katastrof. Istället för att ta tag i problemet (kapitalismens sedan ett par hundra år pågående våldtäkt av jorden) vill högern, i den mån de ens erkänner att det finns ett hot mot miljön, lägga skulden och ansvaret på oss vanliga människor: ”Vi tror på individens vilja och kraft att själv göra något istället för att staten ska peka och ta allt ansvar” säger till exempel Maud Olofsson. Som om marknadsekonomin som ju skapade miljöproblemen också skulle kunna lösa miljöfrågan?

Internationalens förra chefredaktör Linn Hjort skriver i kapitlet ”Den kvinnofientliga feminismen” om hur borgarna efter hundra år av motstånd mot kvinno- och jämställdhetsrörelsen, nu börjat anamma ordet feminism i sin egen propaganda för att ”vänstern inte ska få ha monopol på begreppet” (enligt folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Jenny Sonesson), samtidigt som man fortsätter bedriva kvinnofientlig politik. För även om en och annan överklasskvinna får ett lättare liv tack vara skatteavdragen på ”hushållsnära tjänster”, så är det arbetarkvinnor som får ta hand om överklassens hushållsarbete. Och arbetarkvinnor blir inte mindre förtryckta bara för att en eller annan överklassdam tar plats i företagens styrelser.
Flammans Aron Etzler skriver om hur det kanske allra viktigaste och bästa vi hade i gamla Folkhemssverige, den fria allmänna sjukvården, nu håller på att privatiseras och tas över av vinstdrivande företag. Eftersom en majoritet av svenskarna trots allt är emot att det görs vinster på sjukvården försvarar sig socialminister Göran Hägglund med att: ”Den sjuksköterska som arbetar gör också vinst på vården” – ett helt otroligt dumt resonemang.
Den otäckaste texten att läsa är kanske Benny Nilssons ”Jobbande fattiga” om hur en ny låglöneklass håller på att växa fram i Sverige för vilka ett heltidsarbete snart inte längre kommer att räcka till försörjningen. Det kan bli som i USA, där det lägsta skiktet av arbetarklassen har flera arbeten och måste jobba i princip dygnet runt för att överleva. Samtidigt ökar arbetsgivarnas och statens spioneri på arbetarna med allt fler övervakningskameror och FRA-lagar, vilket Salka Sandén skriver om.
Ali Esbati berättar om att rasismen inte alls är främmande för borgarna, och Pierre Gilly, Kalle Holmqvist, Ann Charlott Altstadt och Conny C-A Malmqvist bidrar också med olika redogörelser för högerns antidemokratiska agerande igår och idag.

Men det känns trots allt som om de flesta skribenter bara har lyckats skrapa på ytan av högerns svarta historia. Och det är inget konstigt eftersom borgarna är svåra att granska ordentligt. För medan vänstern ständigt får stå till svars för stalinismens brott med mera, kommer högern undan med allt. (Carl Bildts eventuella ansvar för folkmorden i Sudan för att nämna ett aktuellt exempel).
Som Daniel Suhonen skriver i sitt förord: ”Där vänstern oftast uppträtt i öppna organisationsformer – partier, tidningar och fackföreningar – rör sig den svenska överklassen i slutna rum. Medan vänsterns ideologiska snedsteg finns tydligt protokollförda i arbetarrörelsens arkiv, har de bruna trådarna inom svensk borgerlighet kunnat hållas undan offentlighetens ljus därför att de redan från början vävts i hemlighet.”
Dessutom kontrollerar borgarna ju de stora medierna, som tystar ner snarare än granskar. Har ni till exempel sett nån recension av Högerns svarta bok i DN eller SvD?

Per Leander

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.