Krigsmans erinran döden i Afghanistan

26 oktober 2010

Krönika, Nyheter

Vagnchefen Kenneth Wallins dröm om att bli yrkesmilitär gick bokstavligen upp i rök. Den försvann i dammet och splittret, i byn Alizay bortom det bergiga Hindukush, när hans pansarvagn exploderade. Med den drömmen försvann uppenbart också oskulden hos många politiker. Eller snarare. Det blev svårare att låtsas att vara oskuld. Att låtsas att Sverige inte är i krig. Att två svenskar fick sina underkroppar sönderskjutna, bara några dagar senare, gjorde det än mer omöjligt. Under valrörelsen var kriget i Afghanistan en styvmoderlig fråga. En undansopad dammråtta både i riksdagens plenisal och i alla valrörelsens debatter och utfrågningar.

Samma dag som Wallins döda kropp, eller stoft som man mer sorgesamt säger under minnesstunderna, flögs hem till Sverige fick överbefälhavaren Sverker Göranson kallas in till riksdagen för att berätta om hur det är att döda och dödas. Riksdagen fick informeras om vad som händer när man har fattat de beslut man har fattat. Svenska Dagbladets Martin Holmström hade också i sin tidning försynt påpekat för riksdagsmännen att:
”Under de närmast krigsliknande förhållanden som råder i Afghanistan går det inte att undvika risker, och dessa har hela tiden ökat. Och strider får dessvärre ofta en dödlig utgång för den ena eller bägge av parterna.”
”Det var det jävligaste. Det hade jag ingen a-a-ning om”, utropade Hasse Alfredsson för fyrtio år sedan när han i sin och Tage Danielssons bästa revy, ”Dubbelgöken”, drev med den tidens politiker.
Då handlade det om mjölkpriser och om att kärnkraft dödar.
Nu handlar det om krig. Detta trots att Carl Gustaf Hubertus XVI, Hertig av Jämtland och Konung av Sverige, i somras höll tal om att familjen Bernadotte alltid, under tvåhundra år, skyddat landet från krigets fasor.
Kanske var det enklare förr. Då fick vi reda på att det här med soldatliv innebar att vi också kunde dö. Jag tillhörde den sista årgången, 1966, som skulle räta på ryggen och delta i riten ”Krigsmans erinran”:
”Krigsman skall frukta Gud och vara Konungen huld och trogen. Han skall med nit och trohet uppfylla alla de plikter, honom i tjänsten åläggas /…/ Hans oavlåtliga strävan skall vara att väl bereda sig för krigets värv. Vid ofred skall han mot rikets fiender sig städse manligen och väl förhålla samt med liv och blod Konung och Fädernesland försvara.”
I dag är det mer ”modernt” och riten kallas för ”Soldaterinran”, och i den nya texten finns inte ett ord om att man ska vara beredd att offra sitt liv och blod. Inte ens för den nya ätten Westling. Dessutom är denna nya rit redan gammal, definitivt ”Ur tiden”:
”Det svenska försvaret skall verka för att vår fred och vårt oberoende bevaras. Det skall värna vår frihet att själva forma vår rättsordning och vår kultur. Om Sverige blir angripet, skall vi med vapenmakt hindra att landet faller i angriparens hand.”
Ceremonin säger ingenting om att våra krigsmän, i sold hos Nato och med USA:s Barack Obama som sin i praktiken högste befälhavare, själva ska delta i ett angrepp på de människor i Centralasien som försvarar sin ”rättsordning och kultur”. Även om denna ser ut som på den tiden när en svensk kung eller en hertig deltog i fält och ledde sina krigsmän.

Riksdagens politiker offrade dessutom Kennet Wallins liv utan att veta vem som var hans fiender. Försvarsmakten konstaterar bara att ”vi vet inte vilka som dödade honom. Motståndsmän, kriminella gäng eller talibaner som ni journalister säger”.
Dessutom låtsas de att de inte vet någonting om att deras ledare, den korrupte presidenten Hamid Karzai, med stöd av Nato, förhandlar om en uppgörelse med de ”talibaner” som våra krigsmän strider med…
Men. Kenneth Wallin som inte längre spelar med i sitt hockeylag, Trångsunds IF. Där han som back har motat sin sista puck. Hans yttersta uppoffring kanske ändå kan få opinionen att vända och inse att vårt bästa försvar är att omedelbart kalla hem alla soldater från det som världen i övrigt kallar Af/Pak-kriget.
De behövs här hemma för att stoppa skogsbränder och köra bandvagn i snöstormarna.

Göte Kildén

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.