Varför vill de inte betala skatt? – Om glädjen i en gratis graviditet

02 september 2010

Krönika, Nyheter

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är bosatt i Sverige där spillror av det sociala trygghetssystemet fortfarande finns kvar. Efter en graviditet, en förlossning och nu en ny graviditet, har jag så påtagligt fått ta del av välfärdens frukter. Jag har nämligen inte betalat en spänn i sjukvårdskostnader trots att jag har gått på regelbundna läkar-, barnmorske- och barnavårdskontroller sedan hösten 2008. Inte en krona!

Även om en fullgången graviditet är helt igenom problemfri och förlossningen ”normal” så kräver den ständig uppbackning av sjukvård, från början till slut. Jag har tagit massor med prover, labbtester, gjort mätningar och kontroller på allt, jag har fått professionell information, kunskap, rådgivning och stöd. Jag kan ringa vid frågor och hjälp dygnet runt, jag kan boka extra läkarbesök om jag vill det, jag kan begära extra ultraljud om jag vill det. Allt finns där för mig, för mitt och det ofödda barnets välmående, och de ger det till mig gratis.
Vad hade jag tvingats punga upp med för samma stöttning om jag bott i säg, USA? En halvtimmes EKG-test plus ett extra ultraljud vid förra förlossningens slutskede var nödvändigt eftersom det är rutin om barnet inte rör sig. I USA kostar ett ultraljud mellan 3 000 och 10 000 kronor per gång. Allt var som det skulle och jag kunde lugnt åka hem igen, utan att ha betalt en krona. Nästa dag var det dags för förlossning. För en vanlig förlossning utan komplikationer få man betala mellan 20 000 och 50 000 kronor i USA om man har sjukförsäkring och upptill 100 000 om man står utan. Här betalade vi några hundralappar för pappans övernattningar på BB.

För att inte tala om efteråt, då barnet väl är levererat, då tar barnavårdscentralen vid och finns där varje vecka. Och det är bara om allt är som det ska med barnet. Även där är det kontroller, mätningar, utvecklingstester, D-vitaminer, vaccinationssprutor, hjälp med amning, hjälp med fast föda, vård vid sjukdomar. Alla barn får alltså gratis sjukvård i Sverige. Inser inte folk vilken lyx det är, hur annorlunda, avundsvärt och fullkomligt fantastiskt det är? Inser inte folk att detta är just den sköra välfärd som håller på att nedrustas till förmån för skattesänkningar och privatiseringar?
Sambandet mellan skatter och välfärd borde vara lika ingnuggade vid det här laget som relationen motion och hälsa. Istället verkar det som om folk har glömt, eller inte längre bryr sig. Nu sitter de istället och kalkylerar: vilket parti ger mig mest pengar på kontot vid varje månadsskifte? Kvällstidningarna hjälper till: ”Så mycket får du kvar i plånboken!” Måste man verkligen påminna dem om att det är skatteintäkterna som underhåller välfärden? Vilken idiot tar hellre 1 000 kr extra i månaden än gratis sjukvård för sina (och andras) barn? Finns det överhuvudtaget en gravid kvinna – hur nyliberal hon än må vara – som sitter i väntrummet på mödravårdscentralen och kokar av ilska över att hon inte får betala för besöket? Jag kan inte tänka mig att någon vill mista denna nästan overkligt dyrbara förmån.
Så varför vill de inte betala skatt då?

Jag har inte gjort några exakta uträkningar av hur mycket jag tjänat eller är ”skyldig staten”, för mig räcker tacksamheten jag känner vid varje besök på mödravårdscentralen eller barnavårdscentralen, där jag kan komma och gå och få utmärkt och noggrann vård, utan att ens passera någon kassa. Jag betalar mer för resan dit än jag gör för att få livsviktig hjälp med min och mina barns hälsa. För detta ger jag gärna, med glädje, en extra tusenlapp i månaden.

Katarina Wikström

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.