Vad kommer alliansen att göra med kulturen?

20 september 2010

Krönika, Nyheter

Med bara några dagar kvar till valet pekar allt på att den sittande regeringen förblir sittande, och många bävar över att de redan försämrade villkoren på många olika arenor kommer att förvärras ytterligare. Tittar man närmare på kultursektorn, som inte fått mycket uppmärksamhet under valet, är frågan på vilket sätt borgarnas kulturpolitik påverkat kulturlandskapet i Sverige de senaste fyra åren, och framför allt – vad kommer att hända den kommande mandatperioden med en fortsatt alliansregering? De har då fria händer fortsätta utforma kulturpolitiken i enlighet med den borgerliga ideologin.

Nuvarande valkampanjs kulturpolitiska förslag ger oss en fingervisning åt vart det barkar:
* förenkla reglerna för kultursponsring (alliansen)
* skriv nytt filmavtal med mer pengar från näringslivet 2012 (alliansen)
* renovera kungliga operan (alliansen)
* bygg nytt operahus i Stockholm (M)
* inför en topplista över den svenska kulturen, en så kallad ”kanon” (Fp, Sd)
* tillsätt en internationell jury som får bedöma kvaliteten på svensk kultur (Fp)
Om man ska hårdra borgarnas kulturpolitiska agenda följer den två huvudlinjer: elitism (”fin” kultur premieras som operahus och kulturkanon) och kommersialism (fritt fram för sponsring, strykning av 1974 års kulturpolitiska mål att ”motverka kommersialismens negativa verkningar”).

Redan innan har vi sett hur högern undan för undan intagit kultursfären, som tidigare varit ett utpräglat vänsterfäste. Förra året kom nya Kulturutredningen som blev utskälld från alla håll, mest från kulturarbetare. Minskade anslag, omstruktureringar och nedlagda institutioner väckte ont blod.
Uppseendeväckande var också förslaget att makten skulle decentraliseras genom att olika landsregioner ges en egen ”koffert” med kulturpengar att spendera som vederbörande vill. Modellen kommer att införas nästa år och starta med fem län, däribland Gotland.
Risken som många sett med detta är att lokalpolitiker helst kommer att satsa dessa koffertpengar på kulturprojekt som kan främja turister och tillväxt i regionen (till exempel i den så kallade ”upplevelseindustrin”), särskilt eftersom regeringen i propositionen aktivt uppmanar regionerna till ökat entreprenörskap. Tendensen att kulturlivet närmar sig näringslivet gäller förstås för hela samhället, men större lokala kulturskillnader är att vänta.

Problemet idag är att ingenting tillåts kosta, särskilt inte något så mjukt och ”onödigt” som kultur, och särskilt inte nu i kristider. Därför fungerar alliansens kommerstema så bra i vår tillväxtvurmande tidsanda: gärna kultur – bara det drar folk och ger mer pengar!
Man kan bara hoppas att kulturen skulle få ha sitt existensberättigande oavsett ”fin” eller ”ful” på värderingsskalan. En levande kultursektor som inte behöver konkurrera inbördes och visa på höga besökssiffror och avkastning för att få fortsätta sin verksamhet. En kulturscen som inte bara nyttjas av en klick invigda kännare och deras barn. Ett fritt och levande kulturliv som, i bästa fall, tillhör alla.

Katarina Wikström
katarina@internationalen.se

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.