Ska det vara en moské på Manhattan?

07 september 2010

Analys, Nyheter, Utrikes

Om man betraktar ”muslimer” och ”Västerlandet” med hjälp av resonemanget i Civilisationernas kamp, tycks båda vara homogena, intellektuellt enhetliga företeelser. De dominerande media vill få oss att tro att båda dessa stridande parter handlar och reagerar gemensamt. Alltså är burkan ”den muslimska frågan” i alla debatter. Och principerna om jämlikhet och lika rättigheter presenteras däremot som ”Västerlandets” monopol.

Kliver man över staketet till andra sidan reduceras ”Västerlandets” uppfattning om principerna om jämlikhet och lika rättigheter mer eller mindre till ”vulgaritet”, som bara kan bekämpas effektivt genom burkan.
I själva verket existerar varken ”Västerlandet” eller ”muslimerna” i ren form. Klass, utbildning och politisk vana, eller brist på detta, samt kultur och historia formar olika ideologiska strömningar och ger upphov till skilda politiska strömningar både bland ”muslimer” och i ”Västerlandet”. I Väst har revolutionärer och reaktionärer, i egenskap av styrda och styrande, gått emot varandra i både tänkande och handling, och på samma sätt är ”muslimerna” splittrade längs ideologiska och politiska linjer. Helt begripligt.
De progressiva krafterna är försvagade för närvarande, och det har gett fördel åt extremister i nästan varje politisk och ideologisk duell. Förvirrade liberaler spelar andra fiolen varje gång mullorna sparrar med nyfascister. Debatten kring ”moskén vid Ground Zero” (platsen för de båda rasade tvillingtornen), som har hamrats fram av USA:s höger efter ett års hårt arbete, är inget undantag.
För det första vimlar debatten av uppgifter som inte är korrekta. Den byggnad som har föreslagits, kallad ”Park 21 Project”, ska byggas två kvarter från Ground Zero. Nio våningar planeras till en kostnad av 100 miljoner dollar, och huset ska inrymma bland annat ett spa, en hörsal, simbassäng, basketplan, klassrum, utställningslokaler och en moské.

Bloggaren Pamela Geller, våldsamt antimuslimsk och pigg på konspirationer, högertidningen New York Post och det främlingsfientliga Tea Party har med gemensamma krafter lyckats förflytta Park 21 Project till den plats där World Trade Center befann sig. Inte i verkligheten förstås, men i det allmänna debattklimatet har moskén hamnat på Ground Zero.
Sarah Palin twittrade om att ”fredliga” muslimer borde ”refudiate” (ett ord som inte finns, troligen menade hon ”ta avstånd från”) moskén, och förre borgmästaren i New York Rudy Giuliani ropade om ”vanhelgande”. Så niovåningshuset som skulle innehålla mängder av aktiviteter reducerades till en ”moské” byggd för att orsaka ”trassel”. Den kall-ades en provokation som var lika förolämpande som att bygga en kyrka i det nazistiska koncentrationslägret Auschwitz.
Varje dag ber muslimer vid Pentagon, en annan måltavla från 11 september, dussintals muslimer dog också när tvillingtornen störtades, men detta påverkar inte de fromma och intoleranta personer som samlas vid Ground Zero för att göra motstånd mot ”moskén”.

Medan den yttersta högern är nära nog enig i att motsätta sig moskén finns det liberaler på båda sidor. Några få byter åsikt hela tiden, liksom Obama. Men det duger inte i detta fall. De som är mot moskén säger: ”Åk och bygg kyrkor i Saudiarabien.”
Men en absurditet är ingen ursäkt för en annan absurditet, och denna logik är både bristfällig och kortsiktig.
Förbud mot burkor/minareter/moskéer införs i namn av europeiska värderingar som hotas av en främmande religion och kultur. Men det religiösa etablissemanget i Saudiarabien, som imperialismen har odlat och stött, använder precis samma logik mot kyrkbyggen. För att tillförsäkra arbetarna i Saudiarabien, både lokala och invandrade, lika rättigheter, måste vi upprätthålla de allmänna principerna om jämlikhet och lika rättigheter. Det betyder i praktiken att vi måste respektera valresultat, även om rösterna väger över till Hamas (Palestina) eller FIS (i Algeriet). Om Jyllands-Posten i yttrandefrihetens namn kan köra med rasistisk kitsch, så måste en muslimsk kvinnas rätt att välja kläder också respekteras.

Ironiskt nog har de liberaler som motsätter sig moskén nära Ground Zero trampat snett i liberalismen, medan de som är ”för moskén” har hamnat på sned i en annan riktning. När de försvarar rätten att bära burka börjar det se ut som om de talar för burkan. I entusiasmen för att försvara rätt-en att bygga moské på Manhattan, börjar de förhärliga vissa religiösa ledare och presenterar moskén som något absolut väsentligt för harmoni mellan religionerna.
Båda riktningarna har blivit hysteriska. Även om logik inte fungerar som svar på hysteri, kan vi motverka den genom att kalla en katt en katt och samtidigt stå emot nyfascisterna. Till att börja med kan vi högt och ljudligt hävda att uppförandet av en moské på Manhattan, eller var som helst i världen, är en grundläggande rättighet för muslimer, så länge byggplanerna följer lagen. Att ge upp planerna enbart på grund av närheten till Ground Zero är lika med att göra varje muslim ansvarig för 11 september. Detta nyfascistiska brännmärkande ska vi bekämpa.
Vi måste inse detta: för att en kyrka ska kunna byggas i Riyadh måste denna moské byggas på Manhattan. Och att ge upp planerna innebär inte bara en seger för Tea Party. Det blir också en present till al-Qaida.

Att skydda minoriteter (inflyttade muslimer i väst, icke-muslimer i den muslimska världen), innebär att skydda de arbetande klasserna, deras fackföreningar, partier, rörelser, kampanjer.
Men när vi ställer upp för minoriteterna får vi inte spela de religiösa ledarna i händerna. När inflyttade imamer, antingen de är extremister eller tillhör den toleranta sufiriktningen, bygger moskéer, är avsikten att försöka kontrollera de muslimska befolkningarna i Väst. De nyliberala staterna hjälper dessa imamer genom att montera ner välfärden. I till exempel Sverige krymper allt som kan erbjuda kreativa sammanhang: bibliotek, gym, ungdomsgårdar, teatrar. I stället för att integrera den inflyttade befolkningen genom ekonomisk, politisk och kulturell utveckling, händer det ofta att det är gruppernas ledare som blir nöjda.
Och när moskéerna snabbt förvandlas till de enda gemensamma mötesplatserna framträder imamerna som ledare och talesmän.
När imamerna blir talespersoner förstärks bara ”civilisationernas kamp”.

Farooq Sulehria
Översättning från engelska: Gunvor Karlström

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.